• Anonym (Blärk)

    Socialt inkompetent

    Jag anser mig själv vara socialt inkompetent och att det är ett problem för mig. Jag har ofta ångest/mår dåligt över att känna att jag inte riktigt förstår folks signaler och att jag inte kan uppskatta sånt som "alla andra" gör. Jag tycker inte om sociala sammanhang så som andra i min ålder gör, dvs festa och hänga i stora grupper. Däremot tycker jag INTE om att vara ensam, men det räcker bra med 1-2 personer hemma eller liknande. Jag tycker inte om att småprata om ditt och datt, eller snarare så kan jag helt enkelt inte göra det. Det står helt still i huvudet och jag kommer inte på någonting överhuvudtaget att säga, jag är oftast den som sitter tyst bredvid utan att säga något. På arbetet så har jag nästan ingen kontakt med de i min ålder (alltså personer mellan 20-30 år) för att det blir för stökigt för mig och för att jag inte roas av det dom har att säga eller prata om. Jag föredrar att umgås med de som över 40+, de är mer lugna, jordnära och saker behöver inte bli så fixerat utan det bara är som det är. 

    Det här gör ju dock att livet blir ganska ensamt, jag har få sociala kontakter utanför arbetsplatsen. Nästan obefintliga faktiskt, det händer kanske 1 gång i halvåret att jag umgås med någon. Jag är ofta ledsen och känner mig misslyckad som person, jag tänker hela tiden att jag ska bättra mig och ta mer kontakt och vara mer normal och göra sånt som de i min ålder gör men det slutar alltid med att jag mår dåligt för att det inte är saker som jag trivs med. Någon som förstår hur jag menar och som har tagit sig vidare i livet på något vis? 

  • Svar på tråden Socialt inkompetent
  • Carambolan

    Sök dig till en förening där du kan hitta likasinnade istället. Det finns många i din ålder som inte bara vill festa loss, men de kan vara svåra att hitta.

    Mitt tips är att till exempel engagera dig politiskt. Det är en perfekt hobby för den som vill träffa nya människor och komma ut i städade sociala sammanhang, men som precis som du har skitsvårt för att kallprata. Man kan ALLTID prata om den aldrig sinande floden av dagsaktuella poliska frågor, både med sina partikamrater och med sina meningsmotståndare och oavsett om ni ses i organiserad form eller genom en fika på tu man hand.

  • Anonym (Socialt kompetent)

    Det är otroligt enkelt att vara socialt kompetent. Det är bara att låtsas att vara som de omkring en. Människan gillar de som är lika de själva.

  • Anonym (Me)

    Du kanske bara är autistisk, som jag :) (japp, har en fastställd diagnos). Känner iaf igen mig i mycket av det du skriver.

    Sök runt på nätet o försök känna efter i vilket sammanhang det skulle kännas bra att vara i. Kyrkan, sport, nåt estetiskt eller vad det nu kan vara.

  • Anonym (Blärk)

    Engagera sig politiskt skulle ju kunna vara en bra idé, men jag tror inte att jag skulle känna mig bekvämare i det sammanhanget. Jag HAR intressen, jag håller på med hundsport och tränar och tävlar på olika klubbar. De på jobbet osv frågar ju och intresserar sig för mitt tävlande och de som tränar på samma klubb pratar också med mig när jag är där och tränar, men jag känner mig inte alls bekväm med något av det utan känner mig bara stel, konstig och fåordig. Absolut kan jag låtsas vara socialt kompetent, det gör man (jag) ju hela tiden i dessa situationer, men de stressar mig och gör mig obekväm fast jag skulle vilja tycka det var jättebekvämt och jätteroligt och att det var lättare att vara mer öppen och utveckla samtalen mer. 

  • Anonym (Socialt kompetent)
    Schack73 skrev 2016-09-09 17:39:58 följande:

    Jag tänker HSP när jag läser din TS. Har du funderat på det?


    HSP är ju en så fånigt påhitt. Garvade högt när en person i min vänskapskrets som har bipolära och psykopatiska drag påstod sig vara HSP.
Svar på tråden Socialt inkompetent