Berätta om ert VÄRSTA läkarbesök!

Men jösses!

Har varit på många sjuka möten men ett som var väldigt jobbigt var när jag fuck en allvarlig allergisk reaktion på en medicin jag nyligen fått.
Jag kräktes, var svag och hallucinerade.
Det var efter att min läkare RINGT MIG och sagt att jag skulle åka in akut som som sambon bar mig in till Gyn.
Han berättade hur det låg till och sköterskorna (2 st) sa att det var TYDLIGT att jag hade abstinens.
Abstinens från smärtstillande jag ätit i ett år, aldrig överdoserat och ätit kontrollerat vilket de kunde se.
I deras ögon var det ett försök från mig att få mer. Jag hade en massa tabletter hemma och möjlighet att hämta ut men i deras ögon var jag väl någon narkoman som ville ha deras alvedon.
Jag blev tillslut inlagd. Mörk väl att jag var utslagen under hela den här tiden.
Efter 2 dagar inne på sjukhuset fick jag åka hem. Och sköterskan som var den otrevligaste jag mött kom och bad om ursäkt.
Den kunde hon stoppa upp där solen inte skiner.
Fy sjutton vad ledsen jag var :(

Det var när jag skulle på kontroll efter att jag fått mitt andra barn, jag var då 25 år. och läkaren frågar: - Du har inte funderat på att sterilisera dig?  WTF liksom??!!
Jeesus vilket stolpskott till läkare 

Jag var hos en läkare som bestämt skulle in under min tröja, innanför BH:n och LYFTA upp mina bröst för att kunna "lyssna på hjärtat"...
Kan tillägga att jag var 20 år vid denna händelse och är en smal tjej med relativt små bröst så det är inte behövligt.. även om det ALDRIG är ok givetvis! 

Jag blev väldigt illa till mord och pratade efteråt med chefen där i och med att jag började gråta i receptionen.. Han blev också väldigt upprörd och bad mig skicka en skriftlig beskrivning... Jag fick sedan veta att han blev fråntagen sin plats på just det bolaget men blev rekommenderad till andra sjukhus... 

Jag var 15, skulle göra kirurgisk abort och hade kommit överens långt tidigare med BM om att sätta in spiral samtidigt då p-piller inte funkade så bra för mig.

Så jag blev intagen i operationssalen, låg i den där sängen och skulle till att bli sövd när läkaren kläcker ur sig
- Är du säker på att du ska ha spiral?

Vilken jävla dåligt läge att börja den diskussionen?! En livrädd 15-åring som ska bli sövd och du ifrågasätter valet om spiral? Jag blev ju så enormt stressad och kände att "nu vet jag inte vad fan han kommer göra när jag är sövd". Så obehagligt och osmidigt! Helt fel läge att fråga nåt sånt!

Oj det hade jag nog klagat på om jag var du. Extremt oproffsigt och man kan ju knappast känna förtroende för en sån läkare.

Värsta och värsta, svårt att säga men mest nonchalanta var helt klart när vi var på KK pga upprepade missfall och läkaren var så fruktansvärt nonchalant.
Vi kom i god tid, ca 10 minuter före den inbokade tiden. När vi väntat några minuter så hör jag någon säga: Ditt nästa besök har redan kommit. Svaret från vår läkare blir: Jaha, men de får vänta för nu ska jag ha kaffe.
Så vi väntar och väntar. När det gått ca 40 minuter, dvs 30 minuter efter vår bokade tid så kommer han och säger att det är vår tur.
När vi kommer in så säger han: Jaha, ni är här för att ni har fått ett missfall.
Jag svarar: inte ett precis.
Han: Nähä, var det två då? Vi brukar inte göra något förrän man fått minst 3.
Jag: Vi har ju haft 4 st efter varandra.
Han: OJ DÅ!!! Det var ju ovanligt! Jaha, vilka prover har ni tagit? Och vad tror ni att vi kan göra? Det brukar inte finnas mycket att göra åt mf och ma.

Och eftersom de inte gör något förrän man haft minst 3, så hade vi inte fått komma dit tidigare = hade inte tagit några prover alls osv. SÅ vi fick sitta länge och berätta allt som hänt och hur det varit osv. Oerhört tungt att gå igenom allt om och om igen.

Det som stör mig är:
1) Säg inte högt inför patienten att det är fikadags och de får vänta. Låtsas som att det är något annat som krånglat. Och tag inte 45 minuters eftermiddagsfika när du vet att patienterna väntar och deras tid har börjat.
2) Läs igenom journalen snabbt iallafall. Det finns säkert något i den som är viktigt att ha koll på tex Varför patienten kommer... Jag hade hellre väntat 5-10 minuter extra om det inneburit att läkaren hade en aning om varför jag var där.
3) Om det är känsliga ärenden, så var lite mer lyhörd. Tvinga inte patienten att berätta precis allt som har hänt, då det finns i journalen. Behöver något förtydligas så ställ precisa frågor.
4) Försök att ingjuta lite hopp om det inte är totalt kört. Att få höra att man inte brukar kunna göra något alls, gör ju att man undrar varför man fick komma. Om det inte finns något att göra, varför skulle man då ta ledigt från jobbet och åka till läkaren? Och många får barn även om de har många mf/ma, det kan vara trevligt att få höra...

Sen krävde vi en annan läkare och fick världens bästa som var påläst, lyssnade, kom med förslag osv.
Så fick vi zink+magnesium och efter det har vi fått 2 barn utan problem. Slutet gott, allting gott!

Var hos min familjelökare för uppföljning då jag var sjukskriven för utbrändhet. Jag var trött och känslig.

Läkaren, eller direktimporten från typ Ryssland, frågade givetvis varför jag var där.

Jag förklarade att jag var slutkörd, att jag var fsk-lärare och kände att det inte fanns någon som helst möjlighet till andhämtning på jobbet och att det var tufft just då på grund av konflikter på jobbet mm.

Jag fick en skrikande respons från draken "DET ÄR MINSANN TUFFT HÄR OCKSÅ VI HAR INTE PERSONAL SÅ DET RÄCKER OCH DET ÄR JOBBIGT!"

Jag brast i gråt men skulle givetvis lyssnat på henne för att sedan gå ut till receptionen och kräva tillbaka mina pengar eftersom jag kände mig mer som psykolog än PATIENT!

Var inne på förlossningen för att jag läkt fostervatten med barn nr 2. Började i v 35. Var så illa att jag fick gå med blöjor i byxorna för att inte bli helt dyngsur. Bm som undersökte mig var hårdhänt och otrevlig. Kallade mig "lilla gumman" och sa att det bara var flytningar och himlade med ögonen som om jag var helt jävla dum i huvudet. Blev hemskickad. En vecka senare föddes hon i v 36+0 och DÅ började dom undra om jag gått med en infektion. Äh jag har LÄCKT VATTEN I EN VECKA men det sket ni i.

Det var för tre veckor sedan. Jag var hos läkaren för att jag har hostat konstant under en lång tid (visade sig vara kvalsterallergi) I vilket fall som helst såg läkaren i min journal att jag har Asperger, då började han prata med bebis-röst som man pratar till ett litet barn. Han började fråga ut mig, vad jag jobbar med och så. Då jag sa att jag pluggade och till vad började han babbla om hur olämpligt det var att någon med Asperger läser något kreativt, vi är ju så rigida och oestetiska så jag borde hoppa av. Jag var inte kreativ överhuvudtaget enligt honom och skulle misslyckas med min utbildning. Han förutsatte också att Arbetsförmedlingen hade hjälpt mig att komma in på universitetet för att har man Asperger kan man tydligen inte ens gå i en vanlig skola så man blir behörig till högre studier.

Jag grät då jag gick därifrån.