Sonen fyller 18 om tre månader, ska jag försöka förbjuda att han dricker alkohol?
Min son fyller 18 om 3 mån. Hans kompisar har redan fyllt. Vi har alltid haft en bra relation under hans uppväxt och prat om alkohol, droger och andra saker jag vill att han ska känna till riskerna med pratade vi om för flera år sedan. Nu när han är tonåring har han varit mer inbunden och inte velat umgås med mig så mycket (helt normalt) men han har haft bra umgänge, idrottat, gjort läxor osv. Vad jag vet har han inte prövat alkohol förrän NU.
Han var på fest för ett par veckor sedan och när jag frågade om den så kom det fram att han fått tag i alkohol där. Vad jag vet hade det "gått bra" dvs vanligen städade ungdomar hade fnissat och känt sig lite tuffa, men visst, jag vet ju inte säkert....men att döma av hur sonen berättade känns det som om jag kan lita på honom.
Nu kom han idag och sa att han ska på fest igen och att han fått tag i alkohol. Jag är så tacksam att han är ärlig med det och därför sa jag inte ifrån och sa inte att han inte får/inte får gå på festen.
Som jag ser på situationen känns det helt fel att börja förbjuda nu. Om tre månader är han ju myndig! Han har aldrig uppvisat några problembeteenden hittills och jag vet att jag givit honom information om risker, även vad det gäller hur mycket (lite) en fullvuxen kan dricka och bli sjuk av.
Jag har resonerat med honom om såna saker som att tex bestämma i förväg hur mycket han ska dricka och sen inte dricka mer än det, samt att när man väl druckit den mängden är frestelsen sannolikt stor att dricka ännu mer, att han ska äta ordentligt innan, att han ska blanda ut spriten (ja tyvärr är det sprit) med mycket dricka så att det varar länge.....att han ska vara nåbar på telefon, att han ska ringa hem för att bli hämtad, att han ska hänga ihop med kompisen (det är en hemmafest men tyvärr inga föräldrar hemma - de är alltså inte ute i city).
För mig känns det självklart att om jag börjar med förbud och hårda regler NU, kommer han att göra som han vill och dessutom tiga/ljuga för mig. Onödigt! Hellre då att han ger mig information, är med på att ha kontakt, känner förtroende från mig osv.
Hur resonerar andra tonårsföräldrar, är jag fel ute? Varför/varför inte?
