Supertidigt missfall på RD8?
Hej!
Beklagar det otroligt långa inlägget. ????
Jag är 41 år (singel) och har nyss gjort mitt fjärde IVF försök (2:a i år).
Började med hela IVF-karusellen 2009 då jag och min dåvarande sambo inte blev med barn. Jag visste redan att jag inte skulle kunna få barn på naturlig väg, då jag fick bukhinneinflammation efter blindtarmen brast när jag var 25. Men min Vill Ha Barn-Klocka började ticka redan när jag var 23 och tickade ännu. Det visade sig att min sambo hade för dålig kvalite på spermierna så fick vi starta med ICIS. Första försöket blev inget, fick mens exakt på den dag jag borde få. (Jag har alltid haft kraftig, lång och regelbunden mens trots mina ev skador på äggstockar. För 5 år sedan så började dock mensen minska i styrka och längd tack och lov för det.)
På andra försöket fick jag mitt under ruvarperioden lite bäckenvärk och hugg i höger äggstock (känner alltid av höger äggstock i samband med ägglossning och mens efter min blindtarmsolycka, men det hugger aldrig normalt sett), två dagar innan TD så fick jag en liten blödning stor som en krona på morgonen, några timmar senare en lite större blödning. Testade då eftersom det kändes som kört. Fick ett svagt plus. Ringde kliniken och sköterskan trodde på graviditet eftersom jag känt av äggstocken. Hon bad mig testa 2 dagar senare.
Och ja visst var jag gravid!
Jag vågade knappt visa hur lycklig jag var av rädsla för att allt skulle gå fel. En natt i v7 vaknade jag dock av kraftiga smärtor på höger sida i magen. Jag var livrädd för att jag fått missfall. Veckan efter var det tid för första ultraljudet. Som blev en mardröm. Det hade blivit ett MA.
Kort därefter dumpade min sambo mig och jag flyttade söderut.
Nu efter flera års sparande har jag äntligen fått råd med IVF.
Började hos Fertilitetskliniken i Köpenhamn. Årets första försök med donatorspermie skedde i våras. Jag sattes på en lägre dos av Menopur mot vad jag fått i Stockholm ( nu 500 enheter) Fick ut 5 ägg, blev dock bara ett fint befruktat ägg. Satte in det. Valde att få akupunktur efter bara för att maxa oddsen. Blev inget av det hela ändå, fick mensen 9 dagar för tidigt, vilket väckte förvåning hos sköterskan och mig. Är ju så regelbunden.
Så gjordes ett nytt försök med äggutplock nu den 29 augusti. Fick ut 4 ägg på två äggblåsor. Kom tillbaka till kliniken 2 dagar senare och fick beskedet att ett 4 celligt och ett 3 celligt (i delning) ägg väntade på mig. Jag hade valt Assisted Laser Hatching denna gången, något som jag inte hunnit tänka över under det tidigare besöket. Kände mig jättepositiv, läkaren tyckte det var fantastiskt att jag var så glad och positiv.
Så på RD 4, i söndags för en vecka sedan var jag sjukt stressad. Vaknade också med ont i bäckenet, vilket irriterade mig hela dagen. Jag ställde mig att baka på eftermiddagen bara för att lugna ned mig. När jag ställt in kakan i ugnen så la mig på soffan och kikade lite på Twitter på mobilen. Räknade dagar tills TD. Det känns ju alltid så långt dit.
Efter drygt en halvtimma börjar jag känna en dov smärta på vänster sida i buken, lite ovanför äggstocken. Eftersom jag får mycket gaser pga Lutinus som jag tar så avfärdar jag först det hela som gaser. Men efter några minuter sprider sig den dova smärtan ned mot vänster äggstock (som jag aldrig känner av normalt sett) och ned i ljumsken. Efter ett tag upphör smärtan. Jag funderade på om ägget redan kunde ha satt sig och försöker komma ihåg hur det kändes när jag blev gravid.
Så på RD 7 har jag fått en ganska kämpig mage (lutinus och min laktosintolerans fell) och trots alla katrinplommon så har jag inte kunnat gå på toa på två dagar och har mäkta ont. Till slut går jag på toa efter middagen. Funderar på om jag verkligen ska klämma, men beslutar mig för att jag faktiskt måste bajsa. Dock så får jag bara efter några sekunder ont till vänster i magen och det hugger till ganska kraftigt (ungefär där det gjorde ont på söndagen). Jag hinner tänka; Oh oh, det där kan inte ha varit bra.
Nästa morgon vaknar jag till en brun fläck stor som en 1 kr på trosskyddet. På väg till jobbet kommer det ut lite mer blod när jag går på toa. Bitter ihop och vägrar se det som sker. Kommer till jobbet och inget nytt blod har kommit. Efter en halvtimma går jag på toa för att kissa, då har det kommit ut en liten avlång blodklump med slem runt. Ringer kliniken. Efter en timma ringer en sköterska tillbaka, då har jag redan fått byta till binda och har blött både blod och blodiga små klumpar. Sköterskan säger att jag inte ska oroa mig, man kan blöda efter nålsticket vid äggutplocket.
Lägger på och känner mig inte alls mycket lugnare.
Blöder mig igenom dagen, och har blött nonstop sedan dess, både blodiga små
klumpar, slem och mängder av blod. Men har inte ont alls. Det drar bara lite i höger äggstock emellanåt.
I fredags kväll när jag kom hem från jobbet så kändes det som att en hand kramade om
livmodern flera gånger, när jag gick på toa kom det ut en slemig blodsträng på ca 20 cm, som hängde ned mot vattenytan. Den lossnade inte på en gång så jag satt och tittade på den i förfäran, visste inte vad jag skulle göra.
Gick därefter och googlade på missfall. Hade redan hunnit gråta floder, men gråter lite mer när jag inser att jag kanske sabbade mitt embryo.
Idag, två dagar före testdag så blöder jag fortfarande, dock så hade det dämpat sig lite igår under dagen.
Min mamma skickade ett sms igår kväll där hon skrev att hon inte tycker att jag ska utsätta min kropp och själ för mer IVF-försök.
Vilket gjorde mig pissed och jätteledsen. (Om det är ett mycket tidigt missfall som jag har fått så är det ju inte värre än en mens, bara att jag inte har ont).
Gick och la mig arg och ledsen, pulsen gick i taket. Efter en stund hugger det först till i vänster sida, för att sedan börja molvärka på samma ställe det huggit tidigare.
I morse vaknade jag av väl blodig binda och några droppar blod på lakanet.
Tror inte att detta är min mens. Blöder aldrig geleaktiga klumpar eller långa blodiga strängar. (Har snart använt slut på två paket normala libressebindor och ex antal trosskydd. Vid normal mens använder jag numera max 1 paket normala bindor och ett par st trosskydd) Har dock inte ont, det drar endast i höger äggstock och emellanåt känns ett molande i äggstockarna. Har hört att ett missfall gör väldigt ont (har ju bara MA att jämföra med och det var nästan på tortyr).
På onsdag är det testdag och jag har gett upp, tror inte att något ägg överlever detta blodbad. ????
Är det någon som har någon ide om det kan vara ett supertidigt missfall (eller om jag rent ut sagt klämde loss ägget från livmoderväggen)? Alternativt om någon varit med om något liknande?
Bör jag gå till barnmorska och få det kollat?
Någon som vet?
Kan bara säga att bara komma ut på gatan och se en pappa bära en bebis i bärsele på magen fick mig att börja tjuta i morse. Promenaden från S-tåget till mitt jobb blev en enda lång gråtattack när jag passerade mammor med småbarn i vagn, mammor som cyklade med sina barn till skolan..