Leva med herpes?

Läs på herpes.se

Du har fått ett VIRUS, men du skriver som att du har fått cancer...

Skaffa lite PERSPEKTIV.

1. Ja, du bör säga till din kille att du har detta. Använd kondom.
2. Nej, det försvinner aldrig
3, Jo, det är vanligt!

Ja, ett virus som jag får leva med hela livet!

Har du alls förståelse för andra och hur det kan kännas och upplevas?

Skulle jag gå runt som många andra och inte ha problem med det, så vore det ju bra, men 4 månader i ett helvete och ser inget slut på det just nu. Hur tror du det känns?

Kära TS, jag vet hur vidrigt det kan vara i början. Hade själv extremt mkt besvär med såväl ständiga skov som mycket känningar däremellan. Gick på långtidsbehandling lääääänge och trodde heller aldrig att jag skulle bli normal igen. Men det blev jag, till slut.

Nu hade jag redan en fast partner när jag fick mitt första utbrott, och vi har ff ingen aning om vem som smittade vem. Han tyckte bara synd om mig när detta helvete brakade loss. Jag tror faktiskt att de flesta kan hantera sådant här, även killen du dejtar. Självklart måste du berätta för honom så småningom, och ni måste använda kondom. Men vem vet, han kanske redan har det? Det ÄR vanligt.

Tveka inte att söka hjälp på en hud- och venmottagning, btw!

Hej!

Vad tråkigt för dig ts, men misströsta inte!

Fick herpes för några år sedan - Det var fruktansvärt smärtsamt att få första utbrottet och jag trodde att det skulle bli väldigt jobbigt. Men tro mig - det går inte att jämföra herpes nu med första utbrottet. Det smittar inte så lätt och besvären är totalt hanterbara. Jag få några små blåsor om jag blir väldigt förkyld eller stressad. Ett par gånger om året får jag kanske blåsor? De kan svida lite, no big deal. Jag tar aldrig ut medicin, behövs inte tycker jag.

Jag har samme man sedan utbrottet och vårt samliv är lika bra som förr (men jag var nojjig i början, det erkänner jag). Min sambo har viruset men får aldrig blåsor. Många får ju inte besvär.

Vi har barn nu, och jag berättade om min herpes för
min barnmorska. Därför så fick jag äta
Medicin inför förlossningen. Det är viktigt som förebyggande åtgärd så att inte bebin ska smittas OM du skulle ha blåsor vid förlossningen.

Med nya partners så är det bara att berätta
tids nog, fattar att det är jobbigt men ingen vettig person kommer såklart lämna dig eller rata dig för en sådan liten grej. Du kommer märka att man inte får många utbrott och besvär av herpes då kommer du kunna avdramatisera hela grejen när du pratar med mannen.

Ta det lugnt och oroa dig inte över detta!
:)

Blir dock ledsen över att du verkar ha så täta
skov. Rring och prata med din gynekolog. Du ska inte behöva må såhär dåligt över detta. Kanske talar de täta skoven om för dig att du stressar och mår dåligt inombords? Kanske kan du behöva träffa någon att prata med och börja i den änden? Hoppas att det löser sig för dig, men min bild är att herpes verkligen blir snällare med tiden!

Jag blev smittad för 1 och ett halvt år sedan. Fick hemska utbrott som aldrig tog slut och jag kände som dig, trodde att jag aldrig i hela mitt liv skulle kunna träffa någon och jag hade ONT jämt. Nu har jag ätit medicin varje dag i nästan ett år och har inga utbrott längre. Gjorde ett försök att leva utan medicin men fick utbrott direkt :(
Jag har dock träffat 2 olika män sedan dess utan att berätta att jag har herpes. Man måste inte berätta det. Men du, hämta ut din medicin, du kommer må så mycket bättre

Kan man få blåsor i munnen av någon som har herpes i underlivet ?

Tack för era snälla kommentarer och ert stöd!

Det är från venerologen som jag fått hem beskedet idag, samt att jag har ett recept att hämta. Bad dem egentligen att ringa när de fått provsvaret. Medicinen jag har fått är tillför när jag får något skov, ta den i 3-5 dagar står det. Tänkte ringa och försöka få en telefontid med läkaren och höra om inte en lite längre behandling skulle vara på sin plats. Har som sagt mer eller mindre haft problem i 4 månader och orkar inte mer. Nu har jag inte värstingblåsor, men att gå med klåda och sved hela tiden tar på psyket. (Det här är dumt sagt, men hade nästan hellre fått ett rejält skov som sen blev bra), nu känns det som det aldrig blir riktigt bra, kroppen och herpesen har hamnat i en ond cirkel. Var dessutom till läkare vid mitt första skov då jag hade feber och allt, utan att jag fick något (sa att jag hade svamp och ordinerade receptfri behandling), det var på vc. Har förstått att man vid första skrovet brukar få en lite längre behandling. Känns som jag behöver få balans i kroppen igen.

Har inte vågat raka mig på ca en månad, tog imorse lite försiktigt bikinilinjen och mellan skinkorna och nu är det rött och jätteirriterat, blir huden extra känslig då man har herpes? Har även fått några utslag (mer eksemliknande på skinkan). Tror dock inte det är herpes, är inte där jag haft blåsorna tidigare. Har ni också problem med rakning?

Ni som haft långtidsbehandling, har ni fått några biverkningar av medicinen? Tänker att om jag inte får långtidsbehandling, så hämtar jag ut medicinen och tar en kur på 5 dagar, kan ju inte skada, och se om det hinner återställas.

Hej Lost, Det kan man definitivt, jag har just det av den orsaken.

Hej! Tack för svar. Jag har bara haft sex med min partner. Efter att vi fått barn så har barnen vid några tillfällen fått blåsor i munnen, vilket av läkare diagnostiserats som herpes. Min partner har haft förhållande innan mig. Jag har aldrig känt av några blåsor varken i munnen eller underlivet på mig själv. Kan han haft med sig detta och smittat barnen ? Hur behandlar man i så fall barn. Tacksam för svar

TS, jag hade lite huvudvärk då och då under mina långtidsbehandlingar, inget värre än så.

Jag känner igen allt du skriver om känslighet, klåda osv mellan skov (alltså att man inte har blåsor men att allt ändå känns jätteirriterat och dåligt). Det höll på att driva mig till vansinne att hela, hela tiden känna av mitt underliv.

Mina tips till dig:

- Boka tid hos läkare för att diskutera läget och möjlighet till långtidsbehandling.

- Dalta med underlivet. Smörj in med mandelolja före dusch, använd bara vatten för att tvätta. Undvik att raka. Se underlivet som in recovery och var så snäll mot det som möjligt.

- Försök känna skillnad på vad som är ett skov på gång och vad som är allmän irritation/efterdyningar. Jag fick bokstavligen nervskador i underlivet av mitt första skov, vilket gjorde att det hela tiden kändes som att nya blåsor var på väg trots att det inte var så. Fick äta Gabapentin under en period för att försöka lugna ner alltihop. Tänk såhär: viruset har ställt till det väldigt mkt. Underlivet är lite trasigt just nu, för det har varit utsatt för en elak attack. Viruset som attackerar ligger dessutom och lurar, och varje nytt skov sabbar återhämtningen. Jag vet att det känns hopplöst och som att det aldrig kommer att ge sig, men det blir bättre. Jag lovar! Det kan ta tid, men det blir bättre.

- Sov ordentligt. Mina skov triggas av för lite sömn.

- Stärk immunförsvaret. Detta är inte bluff; herpesviruset blir aktivt just när immunförsvaret är nedsatt - pga dålig sömn, pga stress, pga en förkylning etc. Ta extra vitaminer om du inte redan gör det, bl.a. zink och c-vitamin är viktigt!

- Jag går inte längre på långtidsbehandling utan tar tabletter när ett skov är på gång. Däremellan äter jag L-lysine, en aminosyra som hjälper till att blockera herpesviruset. Finns på hälsokosten. Kan förstås inte garantera att det verkligen funkar, men jag tycker att det gör det (och allt som funkar = bra).

Håll ut! Det är verkligen SKITJOBBIGT, men det blir bättre. Du kommer att hitta dina triggers (kan vara viss mat också!) och lära dig hur du ska undvika nya skov. Irritationen och klådan kommer också att lägga sig så småningom. Kroppen måste få läka ut, helt enkelt.

Jag fick herpes typ 2 som 18 åring. Berättade det för min nuvarande man innan vi blev ihop. Men man måste inte berätta det för någon. Det smittar bara när man har utslag och även då brukar man ha så ont att man inte vill ha sex.

Jag får ca 4 utbrott per år. När jag var gravid fick jag lite fler utbrott och fick äta aciklovir i v 39 för jag fick utslag så. Fick föda vaginalt då blåsorna var borta när förlossningen startade.

Herpes är ingen dödsdom, det är en irriterande sjukdom som man inte ens behöver märka av.

Jag är 37 och har hade mitt första utbrott för 17 år sedan. Har haft problem sedan dess och för mig verkar det inte mattas av med tiden heller. Har gått på långtidsbehandling utan resultat, tagit medicin för att matta av när det är på gång, utan resultat. Har fött två barn med kejsarsnitt eftersom forskningen visar samband mellan herpes och exempelvis autism hos barnet. Jag fick bråka mig till kejsarsnitten då personalen viftade bort mina påpekanden som orimliga. Det enda sättet jag kan påverka min herpes är genom att sova gott, hålla mig frisk och inte ligga i direkt sol. Då kan det vara ganska glest mellan utbrotten. Jag har lärt känna viruset och vet precis vilket nervpirr i huden som signalerar att ett utbrott är på gång. Jag har inte talat om för partners efter barnens pappa. Jag avhåller mig och hänvisar till andra anledningar under skov. Är annars en mycket sexuell person, varför detta virus har påverkat hela mitt liv mycket negativt under mycket lång tid. Men det är inte helt hopplöst - det går att leva med.

Blir så trött på det här! Kan inte ens raka bikinilinjen så blommar herpesen upp igen. Någon mer som haft så? Ni som haft svår herpes med många täta skov, hur länge tog det innan det blev bättre?

Fick 30 st tabletter utskrivna, men snart är det slut. Tar bara någon dag så är det tillbaka igen.

Hej!

Halkade in på denna tråd när jag sökte på herpes. Hur har det gått?

Jag har också herpes typ 2 :(

Kram!