Hjälp mig med input!

För många år sen fick jag för mig att jag skulle skriva en bok. Skrev ett par kapitel men det föll i glömska och jag skrev inget mer. Hade helt glömt bort boken tills idag när jag sorterade lite i mina sparade filer. Läser det jag skrivit och tycker att det är rätt bra. Funderar nu på om jag bör fortsätta skriva på historien eller inte. Vad tycker ni? Fångar den ert intresse? Detta är första kapitlet och jag har skrivit ett till, men vill höra vad ni tycker hittills. Hur tycker ni att berättelsen ska utvecklas? Tar gärna emot tips på fortsättning av storyn för just nu har jag inget konkret att komma med. 

Mia klev ut från den högljudda flygplatsen, äntligen var hon här. Hon tog ett djupt andetag för att insupa känslan av självständig. Hon kände avgassmak i halsen och hostade till. De gula taxibilarna stod på rad längs med trottoarkanten, redo för nästa körning. Flera av chaufförerna stod utanför sina bilar med en cigarett i handen och försökte få de förbipasserande att välja just deras taxi. De viftade med händerna och gestikulerade yvigt och nästan skrek på de som gick förbi som inte valde just deras bil. Äntligen var hon här, i Grekland. Hon hade slitit hårt för att komma ifrån kalla Sverige. Att stanna kvar där hade aldrig varit ett alternativ. Hon hade alltid vetat att det var meningen att hon skulle göra något mer av sitt liv än att ha ett vanligt Svenssonliv i Sverige. För att få ihop tillräckligt med pengar hade hon jobbat på förskola på dagarna och jobbat som servitris på kvällar och helger. Allt för att kunna tjäna ihop tillräckligt med pengar för att kunna lämna Sverige, även om det bara var för några månader. Det blev inte mycket sömn om nätterna under det år det tog att jobba ihop tillräckligt med pengar för åka, men vad gör det, nu är hon äntligen här. Hon hade sparat ihop tillräckligt för att klara sig i ett halvår om hon snålade ordentligt och inte bodde på några dyra hotell eller shoppade något onödigt. Det var nu livet skulle börja.

Hon klev in i den gula taxibilen som stod närmast och försökte få chauffören som knappt pratade engelska att förstå till vilket hotell hon skulle. Efter mycket gestikulerande förstod den rundnätta gubben tillslut vart han skulle och började köra. Mia satt och njöt över de fina omgivningarna och den varma luften som strömmade in genom det öppna framfönstret, samtidigt höll hon sig hårt i handtaget som satt i taket i bilen. Chauffören måste ha fått sitt körkort i cornflakespaketet. Han körde som en dåre och slängde sig på tutan hela tiden fast det var han som körde dåligt och inte dem han tutade på. Men hon kunde inte bry sig mindre för nu var hon på väg och det var allt som betydde något just i den stunden. Hon hade bara bokat hotell för en veckan för hon ville inte ha det bestämt att hon skulle stanna i Aten. Kanske skulle hon åka runt lite bland öarna, och kanske om hon hade tur skulle hon lyckats skaffa sig ett jobb. Hon hade hört att det skulle vara ganska lätt att få jobb som servitris på någon bar någonstans, speciellt eftersom att hon var blond och svensk. Hon hade hört att utländska killar gillar blondiner och att det lockar lokalbefolkningen att gå till just den baren om det jobbade en söt svenska där. Jobb skulle hon säkert kunna skaffa sig, men just nu ville hon bara njuta av ledigheten i några dagar. Det var över ett år sedan som hon var ledig mer än två dagar på raken. Allt för att komma bort från Sverige. Egentligen fanns det ingen plan på vad hon skulle göra här, hon hade bara länge vetat att hon ville åka hit. Antagligen så är det för att hennes bästa kompis från mellanstadiet, Tanja, alltid brukade åka till Grekland med sin familj på sommarloven. Mias familj hade aldrig haft råd och hon hade alltid känt sig lite avundsjuk varje gång hon fått det obligatoriska vykortet från Tanjas semester. Kortet föreställde alltid en kritvit strand och glada människor i bakgrunden. Själv hade hon haft tur om hennes mamma hade haft tid att ta med henne till sjön en vacker sommardag. Oftast hade hon spenderat sommardagarna på fritids eftersom att hennes mamma alltid var tvungen att jobba.

Taxichauffören satt och mumlade på grekiska hela vägen fram till hotellet. Det gjorde henne inget, men hon hoppades att han inte försökte prata med henne för hon förstod inte ett ord av vad han sa. Det enda på grekiska som hon kunde var ?mia birra parakalo? som betydde ?En öl, tack!?. Det var Tanja som hade lärt henne den, för om det var nått man skulle lära sig innan man åkte utomlands så var det tydligen hur man beställde alkohol på det språk vars land man skulle till. Själv tyckte hon kanske att det hade varit viktigare att lära sig fråga efter vägen eller nått annat vettigt, men hon skulle säkert få användning av ölfrasen också rätt snart. Äntligen var de framme och han släppte av henne utanför hotellets framsida. Hon slängde den svarta backpackryggsäcken, som var hennes ända packning, över axeln. Den kändes lätt mot axeln. Det var en annan sak hon lärt sig av Tanja, man skulle alltid resa lätt. Inte med stora resväskor som charterturisterna. Hon stod kvar på den lilla grusvägen och kollade på när den gula taxin åkte iväg. Chauffören gasade så att dammet yrde. När taxin var utom synhåll vände hon och gick in genom en smal nätdörr som verkade vara den enda dörren hotellet hade. Hon kom in till det som borde vara en foaje, men som istället såg ut som en källare. Det var mörkt i rummet och det fanns inga möbler förutom ett bord som verkade användas som reception. Det enda ljus som fanns i rummet kom från fönstrena och det fanns en unken lukt som verkade sitta i väggarna. Lite som det luktade i hennes mormor och morfars gamla jordkällare. Hon undrade hur hon skulle kunna se någonting när hon kom dit på natten. Det fick bli ett senare problem. Hon kunde inte motstå att rynka på näsan av den dunkla lukten som fanns i rummet, men hon vande sig ganska snabbt. Kanske var de som drev hotellet inte ens medvetna om lukten om de gick runt i den hela dagarna. Efter att ha väntat några minuter och ingen ännu kommit till det som skulle likna en reception så plingade hon en gång i den silvriga klockan som stod på bordet. Efter ytterligare några minuter kom en tant fram bakom ett skynke som verkar ha dolt ett rum. Tanten log rart och sa något som hon inte riktigt förstod men hon tog det som ett välkomnande. Hon fick nycklarna av den glada men väldigt gamla gumman som stod i receptionen och gick upp för stentrappan till sitt tillfälliga hem. Hon funderade på hur gammal den gråhåriga gumman hade kunnat vara och drog en lätt suck. I Sverige behövde man inte jobba till man var äldre än 65 år. Det var det enda som hon kunde komma på som var bra med Sverige just nu.

Hon blev chockad när hon kom in i rummet, det enda som fick plats var en säng och en pinnstol och en liten toalett med dusch. Hon funderade på vad hon egentligen hade tänkt sig när hon bara betalade 300 kr per natt. Det är ju ofta sant att man får det man betalar för. Egentligen gjorde det henne inget att rummet var så litet, hon hade ändå inte planerat att tillbringa speciellt mycket tid där. Det som antagligen skulle störa henne var att det var så fruktansvärt kallt inne i rummet och sängen var bara utrustad med en filt istället för täcke. Kanske kunde hon fråga gumman i receptionen om de hade ett täcke hon kunde få till rummet. I värsta fall kanske hon kunde köpa ett billigt täcke själv. Ute var det säkert 25 grader, men inne i rummet så frös hon. Hon satte sig på sängen och den gula filten som skulle fungera som täcke sticktes lite mot hennes bara lår. Hon vände upp och ner på sin svarta ryggsäck och fick tag i sitt pass. Man skulle visst inte lämna passet på hotellet hade hon hört, så hon stoppade det i fickan på sina blåa slitna jeansshorts. Det pirrade i hela magen, så där som det kan kännas när man har träffat en ny kille eller när man var yngre och hade snott cigg från mamma och man var rädd att man skulle bli påkommen. 22 år gammal och äntligen stod hela livet framför henne. På hotellet lär man inte känna några nya personer, inte inne i det här rummet i alla fall. Hon tog en snabb titt i spegeln på toaletten och konstaterade att hon var nöjd med sig själv. Hon hade klippt sig kort, till axlarna, precis innan hon åkte, så hon lät sitt blonda hår vara utsläppt. Lite ovant hade det känts när frisören hade varit klar. I hela sitt liv hade Mia haft hår ner till svanken, men nu var det dags för nya tider och det krävde en ny frisyr. Nyckeln till rummet hade hon haft i handen hela tiden, passet hade hon stoppat i fickan och lite pengar hade hon i den andra jeansfickan, den enda fickan som var hel. Ciggen grävde hon fram ur packningen hon hade haft ut på golvet innan hon låste dörren och gick med snabba steg nedför den branta vita stentrappan som ledde ner till det som borde varit en foaje och gick ut från hotellet.

Hon stod ute på gatan en stund och tände en Marlbouro, hon drog ett djupt bloss och blåste sakta ut den vita röken. Känslan att vara här, att vara från mellanmjölkslandet Sverige gjorde att hon hade haft ett konstant leende på sina smala läppar sedan hon klev av flygplanet för några timmar sedan. Hotellet låg i en sluttning och nedanför den långa backen kunde hon se staden. Hon började gå med snabba steg och dammet från marken yrde runt hennes sandalklädda fötter. Ju närmare hon kom myllret av människor ju mer pirrade det i hennes mage. Egentligen hade hon ingen aning om vad hon hade att förvänta sig, hon hade aldrig varit utomlands förut. Nu stod hon där på Atens gator, mitt bland allt folk. Alla pratade högt för att överösta varandra och de gestikulerade vilt där de stod i sina olika stånd och försökte få förbipasserande turister att köpa vad det nu va de sålde. Hon promenerade in på en liten bakgata och hittade en mysig bar. Hit verkade inte så många ha hittat eller så var det kanske så tomt för att klockan bara hade hunnit bli fyra än. Hon satte sig på uteserveringen som bestod av närmare tio vita träbord på en något sliten veranda. De som hade den här baren verkade inte bry sig nämnvärt om inredning och design, men mysfaktorn var desto högre. Hon beställde in en öl och bad om att få ett askfat. Ibland så överröses man av en känsla av att allt är så bra och att man är så lycklig. Precis så var det just nu. Solen stod fortfarande högt och värmde hennes bleka ben där hon satt i en folktom bar med en kall öl i handen i Grekland. Landet hon så länge velat åka till. Nej, livet kunde nog inte vara mycket bättre än så här. En man, några år äldre än hon själv, kom ut och avbröt hennes tankar när han ställde ner askfatet framför henne på bordet. Hon hoppade till och blev lite generad när hon ser att mannen ler mot henne. Han var snygg! Han hade blåa ögon och lockigt korpsvart hår som sken i solen. Han presenterade sig som Dimitrios och berättade att det var han som var ägare till baren. Vilken gästvänlighet det verkade vara i Grekland, inte alls stelt och tråkigt som i Sverige. Han frågade om hon skulle sitta kvar en stund till, och hon svarade att det skulle hon nog.

Några timmar senare och några öl senare kommer den snygga greken ut och ställer en ny öl framför henne och drar fram en stol till bordet och sätter sig. Han förklarar att hans bror stänger baren åt honom så att han kunde sätta sig och ta en öl med henne. Hela kvällen sitter de och skrattar och pratar, och om hon inte har missuppfattat honom så flörtar han ganska öppet med henne. Hon tog åt sig av alla komplimanger hon fick och kände sig mer och mer bekväm i hans sällskap. Det var skönt att ha någon att prata med som förstod engelska. Efter att ha mött taxichauffören och gumman på hotellet så hade hon nästan blivit lite rädd att det kanske inte var så många som var bra på engelska i Grekland, men Dimitrios pratade nästan flytande. I alla fall lika bra som hon själv. När det var dags att gå till hotellet så frågade Dimitrios om hon inte ville sova hos honom, han bodde i en lägenhet ovanför baren. De kunde ta en sista öl uppe i lägenheten och fortsätta prata. Hon kunde inte tacka nej till ett sådant erbjudande, hon kände sig redan förälskad. Varje gång hon tittade in i hans mörkblå ögon så tog hjärtat ett litet extra hopp, och hon var ganska säker på att knäna skakade lite också. Hon hoppades att det inte syntes. Om det var ölen som gjorde det eller om det faktiskt var den snygga greken, det spelade inte sådan stor roll just i den här stunden. Hon var så lycklig.

Morgonen efter väcker han henne genom en kärleksfull puss. Hon blir lite förvirrad innan hon kommer ihåg gårdagskvällen. Hon blir med ens varm i hela kroppen, vilken underbar man och vilken underbar morgon. Han säger åt henne att klä på sig och säger att han har en överraskning nere på uteserveringen. Hon drar snabbt på sig de trasiga jeansshortsen och de vita linnet hon i all hast slängt på golvet kvällen innan och springer nedför trappan. När hon kommer ut har han dukat upp frukost i solen. De fortsätter där de slutade igår, och hon känner sig lyckligare än hon gjort på länge. Han frågar henne försiktigt om hon kan tänka sig att jobba med honom här i baren, han säger att svenska tjejer alltid drar till sig gäster. Hon kan jobba med att servera och stå i baren. Han lade snabbt till att han skulle bli väldigt glad om hon tackade ja. Som tack för hjälpen så behöver hon inte bo på hotellet utan kan bo med honom. Då slipper hon betala för husrum, och mat fanns det ju att tillgå från baren. Det pirrar i magen av att bara titta på honom och hon är nog lite förälskad, det var nog inte bara ölen, hon börjar bli kär på riktigt. Kanske är det den här känslan som andra känt när de pratat om kärlek vid första ögonkastet. Aldrig hade hon trott på kärlek vid första ögonkastet, hon hade förkastat det och skrattat åt folk som sagt att det visst kunde hända att man blev kär i någon man inte kände. Nu hade det hänt henne, hon var kär. Hon känner sig uppskattad och utvald och tackar utan vidare eftertanke ja till jobbet.

Det var det här som skulle bli hennes lyckliga liv, men istället är det här mardrömmen börjar.