HUR gick det över för er med Hyperemesis?

Det gjorde det inte.. med första kräktes jag till v.21-22, mådde sen "bara" illa resten av graviditeten. Med andra pågick kräkningarna i några veckor till, men mådde illa resten av graviditeten plus att jag fick några enstaka kräkningsåterfall mot slutet.

I första graviditeten så började det runt v.8, och eskalerade vid v.12 när det sägs att det ska börja gå över. I andra graviditeten så började illamåendet redan v.5 och då hade jag inga stora förhoppningar om att det skulle ta slut. Fick sjukskriva mig efter semestern, jobbade en vecka och sen sjukskriven igen. Skulle börja nytt jobb då och hatade att behöva vara sjukskriven, missade de 2 första veckorna på nya jobbet. Sen ville jag bara jobba, illamåendet var mer hanterbart även om jag ibland var tvungen att sjukskriva mig.. fick även vätska vid 2 tillfällen i senaste graviditeten.

Men även om jag bara haft illamående utan kräkningar mot slutet av graviditeterna så var det varit jobbigt, för det är svårt att få i sig mat. Se bara till så du får i dig vätska, helst vätskeersättning då vätskebalansen blir störd när man kräks och saltförlusterna kana göra att man mår mer illa. B-vitamin är bra, helst i b-vitaminkomplex. Ingefära sägs hjälpa mot illamåendet, dock upplevde inte jag det, tog i kapsel. Äta små måltider ofta fungerade okej mot slutet, dock inte i början. Frukost mådde jag bara mer illa av, annars är ju tipset att man ska äta nåt litet innan man kliver upp. Järntillskott kanske du inte har börjat med än, men det kan förvärra illamåendet.

Hoppas det går över snart för dig, alla är ju olika och har inte samma otur som jag hade.

Hej! Jag är också inne på min andra hg-grav, går in i vecka 14 imorgon..

Första graviditeten "vände" efter en dipp i vecka 15-16 nångång tror jag, där jag kräktes konstant i 4 dagar sen började jag kunna äta igen.. Jag kräktes ändå ca 3 ggr per dag fram till förlossningen men jag var iaf inte sängliggandes andra halvan av grav.

Nu tycker jag att senaste veckan har varit riktigt kass men har börjat bli lite gladare vilket kanske är ett hopp om vändning snart.. är fortfarande sängliggandes för att få behålla maten tillsammans med mediciner.. Men jag tror på vändning nån gång snart! Hoppet är väl det sista som lämnar en..

Jag hoppas inte det håller på resten av grav för dig! Tror iaf att det kommer bli bättre för dig snart även om det inte blir helt bra förrän förlossningen! De flesta jag läst om har någon form av vändning runt vecka 20 där livet blir hanterbart igen.

Lycka till! Kram

Här är en till som haft (har) hg! Det började i vecka 5 med ett förlamande illamående, spydde hela tiden dygnet runt, vaknade av att jag mådde illa och spydde t o m. För mig gick det inte i vågor med "bättre" dagar ibland utan det var konstant samma hemska vidriga illamående. Var totalt sängliggande, mådde illa av alla ljud/dofter/kolla på tv mm. Var inlagd på sjukhus med dropp då jag inte ens fick behålla vatten, var helt sjukskriven mellan v 9-22 och mådde ärligt talat så dåligt att jag funderade på att hoppa från balkongen. Försvann över en natt i v 22 och sen dess har jag inte spytt (är i v 32 nu) men mår fortfarande lite illa till och från. Så jävla jobbigt!

För min del gick det aldrig över. Har två barn men sex graviditeter i bagaget.

När jag väntade mitt första barn 2012 så kräktes jag från v 6 och säkert 20 ggr varje dag fram tills att hon föddes. Först efter förlossningen gick det över.
Med andra barnet 2014 mådde jag illa från v 7 och hade det lika illa som första gången. Har efter det haft fyra graviditeter där jag mått lite illa, men dock inte kräkts, men de slutade allesammans i missfall mellan v 5-8.

Nu är jag gravid på nytt. Känner av illamående men har bara kräkts 2 ggr. Är i v 7 idag. Hoppas att det stannar vid det.

Hyperemesis innebär att du kräks varje dag fram till minst vecka 20. Avtar det vid vecka 12 -15 är det vanligt gravidillamående :) det finns andra kriterier också som att man "bör" kräkas 3ggr/dag för att få diagnosen.

Jag är gravid i vecka 32 nu och slutade kräkas och må illa i vecka 22-23. Illamående kom tillbaka utan kräkningar i vecka 25 ungefär.

Stor Eloge till alla som går igenom hg-graviditeter! Jag ligger själv och förundras över hur det är möjligt att det ändå är så många som klarar att gå igenom dessa graviditeter.. Jag har velat ge upp så många gånger och jag tror inte jag är ensam (med hg) om att tänka på abort ofta, och som ovan skriver hoppa från balkongen t ex.. Även om det inte är något som jag skulle genomföra för långt bak vet man att det går över till slut..

Jag fattar inte att jag gett mig in på detta en andra gång men vill så gärna ge sonen ett syskon!

Hoppas ni har folk runt om kring er som förstår (iaf försöker förstå, för jag tror ingen riktigt förstår hur det är) och folk som hjälper er!

Håll ut! Kramar

Usch det är verkligen inte någon upplyftande läsning. Nej, jag fattar inte heller hur alla klarar av att gå igenom detta gång på gång. Just fasan över att det kan hålla på ända till förlossningen. Tycker också det är konstigt att det skiljt sig så mycket åt mellan mina graviditeter. Min första kände jag inte av något illamående alls, men sen har det ju eskalerat för varje graviditet.

Och till Anonym. Att kräkas ca 100 ggr per dag och ligga inne med dropp under flera veckor är definitivt inte vanligt graviditetsillamående. Även om det blir bättring efter vecka 12.

Ja den rädslan är verkligen utslagaande och deprimerande :( första graviditeten hade jag mkt hopp om att det skulle gå över runt v 12, men nu andra gången har jag varit riktigt uppgiven från start just av vetskapen att det kan fortgå längre.. Men sen har man läst om de som kräkts hela första grav o sen bara halva andra, och det sägs ju att alla graviditeter är unika. Man måste behålla lite hopp för annars går man nog under!

Jag hoppas verkligen du får liknande som förra gången så det går över för dig! Och snart (kanske redan för dig?) börjar fosterrörelserna så man får känna att man är gravid och inte bara känna sig sjuk.. :)

Det gick över direkt när barnet kom ut. Som värst låg jag 6veckor på sjukhus med allt man kan tänka sig.
Glukos, näringsdropp, järndropp, vitaminsprutor och diverse tabletter... Gick ner 10 kg på två veckor och spydde av bara tanken på mat. Fick sätta in en CVK då jag blev så uttorkad.
Ville helst bli nedsövd i 9 månader, kunde aldrig njuta tyvärr utan mådde så fruktansvärt dåligt! Blev inlagd första gången i v. 6