Hur ska man våga göra slut?

Jag har gjort d för tre dar sen. Det är jobbigt, mkt tungt. Var beredd på en jobbig period framöver om du vågar ta steget.

Men om du känner dig så less...så gör du er båda en tjänst.

Är rädd för att jag ska ångra mig och känna mig så ensam.. Tänk om han inte vill ha tillbaka mig då? 
Men ändå är jag så less på vårt förhållande och hur han är emot mig,,

Om du ångrar dig så är det bilden av honom du vill ha tillbaka - det du hade hoppats att ni skulle ha. Inte det ni har. Men det är det ni har som du skulle få tillbaka. Eller så är det tryggheten du skulle sakna när allt är nytt. Men du bygger upp ny trygghet efter ett tag. Det är inte honom du skulle sakna, eller hur? Om det är så är det dags att gå. Om du har minsta lilla tvivel på att det är just honom du saknar skulle jag börja med att gå i parterapi innan du bryter upp.

Hur klarade du dig innan ni blev ihop? Bra, antar jag. Försök att återgå till det nu.

Det är bara att göra det. Jag tog steget förra året. Vi hade varit gifta i drygt tio år, och tillsammans i ca 15. Bara att dra av plåstret. Nej, det var inte lätt, men det var värt det. Man har bara ett liv att leva.

Är precis i samma situation där jag inte längre tycker om min partner. Vi har två barn tillsammans och har snart varit ihop i 9 år. Vi blev tillsammans när jag va 16 år, så vi har vuxit upp tillsammans, jag vet knappt hur mitt liv såg ut innan. Mem jag är inte lycklig med honom, han har gjort så mycket dumt, fått så många chanser att nu vill jag inte mer. Men det är svårt, hur ska jag klara detta. De lättaste vore att stanna, men jag vill inte!!

Vi får stötta varandra!

Är i princip samma sits. Tillsammans i 4 år och har en liten son tillsammans. Men jag är SÅ less på förhållandet. Han har gjort mycket dumt som jag har förlåtit gång på gång och nu önskar jag typ att jag ska hitta honom i säng med någon annan så jag har en "anledning" att lämna. Visst, en del av mig älskar honom fortfarande men jag har börjat störa mig mer och mer på hur han är, pratar, rör mig osv. Sexlivet fungerar inte heller längre.

Vet inte hur jag ska gå tillväga för att få ett slut på allt då han är extremt duktig på att manipulera mina beslut. Sen är jag väldigt orolig hur det ska bli med sonen :( vill absolut inte vara utan honom flera nätter men pappan vill såklart ha honom lika mycket som jag.

Har inga råd att ge tyvärr men jag vet vad du går igenom.

Känner precis likadant, att de nästan vore skönt att hitta sambon i sängen med någon annan så man slapp göra slut. Men o andra sidan så upptäckte jag att han pratat snusk med flera olika tjejer och skickat bils på sin snopp till flera stycken! De räknas väl ändå till otrohet? De har pågått till och från sen april!! Minst.

Fy vad svårt det ska vara, ibland önskar jag att jag var liten igen, vad bra man hade det

Pärlan 20: Du har ju världens drömläge att dumpa honom! Gå och titta inte tillbaka!

Jag hade lätt dumpat min sambo om jag kom på det! Helt klart otrohet i mina ögon. Så höll min sambo på förut och jag bara väntar på att han ska göra det igen. Förklara bara att du har tappat respekten för honom och förhållandet, att han har sårat dig och att det är otrohet. Låt han böna och be hur mycket han vill men lämna! Du har guldläge nu :)

Ja om de vore så lätt! Jag är så himla feg trotts att han inte är värd mig eller barnen. Jag vet att jag mest är rädd för hur allt ska bli, jag vet ju inget annat än de här livet, men o andra sidan så borde de bara bli bättre, barnen förtjänar en lycklig mamma!

Vad bra att det inte bara jag som tycker de räknas som otrohet, skulle jag säga de till honom så skulle han själv inte tycka de!! Jag ska , måste bara få rätt tilfälle och våga! Men jag har lovat mig själv att detta år skulle bli mitt år, så jag måste!

DU kommer inte ångra dig....ett år från nu så kommer du se tillbaka och undra hur du kunde stå ut så länge