Att våga lämna relation

Jag tycker du är stark som inser själv att du måste lämna. Riv av plåstret och få det gjort. Ert barn kommer inte fara illa av detta. Var en god människa och gör slut på lögner och starta ett lyckligare liv. Nu.

Jag befinner mig på andra sidan. Det vill säga att jag blir bedragen av min man, av vad jag skulle tro, samma anledning som du bedrar din sambo.

Vi har tre små barn och tyvärr har min energi inte räckt till för både man och tre små barn. Jag har därför inte orkat ge min man den bekräftelse, sex och närhet, som han behöver och precis som dig så har han blivit kär i en kollega och varit otrogen.

Jag är något bitter och mitt råd till dig blir såklart lite färgat av det. I mitt fall är det i alla fall så att min energi hade kanske räckt längre om jag fått mer "hjälp" här hemma? Att jag inte sovit en hel natt på sju år, gör ju som sitt till för sexlusten..

Tycker du verkligen att du gjort allt för att rädda ditt förhållande och för att ge både dig själv, ditt barn och din sambo möjligheten att leva i en familj?

Är du beredd att bli ensamstående förälder?

Eftersom det verkar som om du redan bestämt dig så har du säkert redan tänkt på ovanstående? I så fall råder jag dig att inte vara feg, utan ta beslutet att lämna. Något du borde ha gjort redan INNAN du gjorde ett aktivt val att vara otrogen. Det är så himla dumt och fel och är inte direkt gynnsamt om du hade tänkt att ni ska kunna samarbeta vid separationen. Det blir bara värre ju längre du drar ut på det och är inte schysst mot din sambo.

ja stackars dig som är den som bryter upp familjen! Är det det du tänker på i det här läget? Det finns tyvärr många fega stackare som inte vågar göra slut eller beter sig så illa att till slut gör partnern slut i stället , så slapp de. Hoppas verkligen du inte är en sån person utan tar ansvaret som är ditt. Ja, du kommer bli "det svarta fåret" men det är inte mer än rätt heller eftersom du varit den otrogne.

Och hur mycket vet du om hur TS sambo skött sin del i relationen? Negligerar man sin partner och aldrig ger bekräftelse utan prioriterar annat så har man inte gjort sig förtjänt av en trogen partner heller.

Varken du eller jag vet dessa detaljer så därför bör ingen av oss anta att TS (eller hans sambo) bär den största skulden.

Det är ett faktum att ibland är folk otrogna därför att de är svekfulla svin, ibland är de otrogna därför att deras partner är en nonchalant egoist. Men ingen annan än TS vet.

Som någon redan skrivit borde du avslutat er relation innan du gav dig in i din nya. Det är tufft att vara småbarnsförälder och din fru kanske drar ett tyngre lass än du anar? Hon har rätt att vara trött och omotiverad, så känner många ibland och det går över. Har hon just nu en jobbig period kan din otrohet bli extra tuff för henne och er separation kan bli onödigt svår.

Sex är inte något som grundar en relation och att separera bör inte grunda sig i att det uteblivit just nu.

Försök istället tänka på hur ni hade det innan ni fick barn och komma ihåg att småbarnstiden snart är över. Sen kommer ni få tid och ork att jobba med relationen och sexet brukar sen komma naturligt.

Kanske står du i samma situation om några år om du och din kollega skaffar barn och även hon blir trött och omotiverad?

Försök iallafall att inte ta några förhastade beslut och lycka till hur du än gör.

Jag tycker verkligen att jag ansträngt mig och varit delaktig i barn och sysslor hemma. Vi delade på vakna nätter, föräldraledighet och andra göromål. Det har nästan alltid varit jag som lagat mat t.ex. Jag tror att min sambo varit/är deprimerad men hon ser inte det själv och har inte velat gå till en psykolog eller rådgivning tillsammans. Nu när jag förklarat att jag inte lämgre har känslor för henne ser hon det som ett alternativ, något jag säkert kommer ställa upp på. Tyvärr tror jag det är för sent pga. Det jag gjort. Jag har nu känslor för den andra kvinnan och vill verkligen vara med henne.. Det är svårt att välja bort det man tror gör sig lycklig.

Att vara ensamstående/dela på vårdnaden känns såklart skrämmande och det innebär betydligt tuffare veckor, vilket såklart inte lockar. Känns heller inte schysst mot vårat barn. Även om jag tror det skulle fungera.

Jag vill inte påverka dig i någon riktning i ditt val, men ett sätt att se på separation och jobbigare veckor när man har barnen själv, kan ju vara att det är jobbigare att leva i en dålig relation där man har avlastning än i en bra relation (eller rentav ensam) men där man har allt ansvar själv.

Även om man delar 50/50 på ansvaret så tror jag att en relation som saknar något som är viktigt för en kräver mycket mer energi än om man trivs med sitt liv men också har ett tyngre ansvar. 

Men jag vill som sagt inte styra ditt beslut utan lösningen kan ju lika gärna som separation vara att styra upp det nuvarande förhållandet.

Du verkar vara förnuftig och tänkt igenom detta redan, du vet vad du vill och frågan är egentligen bara hur du ska göra det.

Eftersom hon redan mår dåligt så låt avslutet ta tid och var rädd om henne. Det är så himla viktigt att kunna samarbeta och komma överens när man har barn.

Vem vet, i bästa fall kanske även frun kan bli lycklig efter seperationen?

Eftersom du redan inlett något nytt så har du ju redan valt. Oavsett om du ska fortsätta träffa den nya kvinnan bör du lämna din nuvarande, ni förstör bara relationen mer. Tänk att ni ska ha kontakt minst tills barnet är vuxet.

Så här fungerar det i livet. Relationer går sönder av olika anledningar.
Man tappar känslor och någon annan blir intressant.
Jag tycker du hanterar detta väldigt sunt ändå. Du har tagit upp ert problem med sex och inte fått respons. Du träffade en ny och inledde en relation och står nu för vad du gjort efter en relativt kort tid.
Det kommer nog inte som en chock för din fru och eftersom du varit ärlig redan nu så kommer hon att klara av att gå vidare relativt snart.
Kan inte säga att det var bra att du inledde en affär och var otrogen såklart men det viktigaste här är att du inte drar ut på det och fortsätter att förödmjuka din fru längre.

Hur tar din fru detta? Vill hon försöka fortsätta kämpa för er familj eller håller hon med om att det bästa för er alla är om ni separerar?
Vad säger din nya om detta? Är hon redo eller beredd på att hon kommer att bli en bonusmamma med allt vad det innebär och är du beredd på att din nya kanske rätt snart kommer på att hon inte vill vara det?

Jag var tjejen på jobbet, han blev förälskad i mig och jag ville vara vänner. Han skilde sig och då öppnade jag upp för mer.

Tycker du ska fokusera på vad du gillar hos din fru/ditt barns mamma. Har du ansträngt dig hemma? Tagit en dag från henne så hon slipper allt? Slutat tidigare från jobbet, hämtat erat barn, städat och välkommnat henne med middag? Tagit läggningen och bäddat ner henne i soffan med en film under tiden, krupit upp bredvid henne när barnet somnat och bara hållit om henne? Sagt att du uppskattar allt hon gör och att du älskar henne?

Man måste jobba lite för att förhållandet ska hålla, man ska inte tänka för mycket på vad man själv behöver utan tänk på vad din andra hälft behöver? Och erat barn...