Forum Föräldrar - Medlemstrådar
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Ångest över förhållande

    Tor 29 sep 2016 17:18 Läst 1273 gånger Totalt 0 svar
    Tor 29 sep 2016 17:18

    Hej!
    Jag är en 18 år gammal tjej. 
    Sedan 2 år tillbaka har jag varit ihop med min pojkvän. En kille vars insida jag fortfarande är förundrad över hur fin den faktiskt är. Han är fantastisk. Tålmodig, omtänksam och har verkligen gjort många uppoffringar för oss. Med honom skrattar jag som mest och mår oftast som bäst. Och det jag vet både är bra och dåligt är ett faktum; han är min bästa vän. 
    Jag älskar honom och jag saknar honom när vi inte ses. Jag älskar att umgås med honom och jag älskar att vara intim med honom. 
    Jag känner inte att jag behöver dra allt men ni förstår, jag tycker väldigt mycket om honom. 
    Men... Jag tvivlar så otroligt mycket på oss ändå. Han är ganska självupptagen och satsar hårt på sin träning som har gör framgångar i. Ibland känns det som att inte mina egna framgångar är lika mycket värda och det gör att jag känner mig dålig och ibland pressar mig till max. Han lägger oerhört mycket tid på denna och jag känner mig ibland bortprioriterad när jag själv sätter undan min träning m.m för hans/vår skull. Det är en hel del sådanna saker som skapar lite ånger i mig. Vi har precis haft en tuff period där han för första gången tappade lite tro på oss men vi tog oss ur den. Det var vad jag ville men jag är trots allt inte tillfreds. Och så har det varit ett flertal gånger, att jag kämpar för oss men ändå inte är nöjd när det går bra. Betyder det att detta inte är vad jag vill? Är jag för rädd för att erkänna det? Jag vet att det skrämmer mig att vara själv efter 2 år men jag är otroligt rädd att tappa bort mig själv, eller att gå miste om saker som en del vänner börjat uttrycka. Samtidigt är jag förhållandetjejen som hellre hittar på saker med pojken eller kompisar framför stenhård fest varje helg. Ändå är det något som inte känns bra i hjärtat. 
    Är det dumt att hålla kvar? Jag älskar honom otroligt mycket. Är det som andra säger att jag går miste om saker? Håller jag på att tappa bort mig själv? Eller är detta bara en sjukt jobbig fas? 
    Att jag har ångest över allt som har med framtiden att göra hjälper säkert inte heller, men det vore skönt med lite neutrala råd från folk som varken känner mig eller honom. 
    Kram till er alla som svarar! Ni är bäst! 

Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll