Är det verkligen så farligt att mamma eller pappa är full?

Ok. Kul att du hade kul.

Två frågor;

1) Tror du majoriteten som uppmanar till en jul/nyår/midsommar har sånadär minnen?

2) Tycker du inte det vore vettigare, att innan du får barn, satsar på bättre självkänsla och självförtroende, en långsiktig lösning så du kan skratta, vara rolig och dra vitsar fler än en dag om året, som du sen förmodligen inte minns?

Ordet VIT föll bort, tydligen. Men folk som uppmanar till en vit jul, ska det stå....

Och några av mina (och mitt syskons) värsta barndomsminnen har att göra med fylla från mina föräldrar eller andra nära släktingar. Jag avskydde när mamma och/eller pappa var full och det har påverkat mig till den grad att jag själv inte dricker alls och inte ens klarar av att dejta män som dricker ofta eller mycket - inte ens om de inte blir fulla. 

Kan du inte släppa loss och ha roligt utan att dricka så måste du vara en jävligt torr och tråkig människa. 

Kul för dig. När min pappa var full (vilket han var VARJE DAG) så blev han "kladdig", dvs han började kladda på mig och min syster. sen blev han ännu fullar, spydde som en gris inför sina sex barn innan han slocknade. På golvet, på soffan, i valfri säng eller någon annan valfri stans.

Jag är inte emot att föräldrar tar sig ett glas, eller ens blir fulla i glada vänners lag, men nåogn jävla måtta.....

För övrigt tror jag inte att din mamma har samma syn på det hela som du har. Det är väidigt vanligt att ha skratt som försvarsmekanism.

Låter mest tragiskt att din pappa eller du själv inte kan ha kul utan att vara packade
Är ingen större nykethetsivrare ( som alla på fl som blir hysteriska om barnen får se mamma eller pappa ta en mugg glögg på julafton) men detta är ju bara lölligt...

Mina minnen är mera alla gånger pappa sluddrar, slår sönder porslin för han har så dålig koordination på fyllan, alla gånger mamma stinker för att hon antingen kissat ner sig av skratt åt pappas tokerier eller när hon somnat på fyllan i soffan. Det är inget jag vill mina barn ska behöva uppleva. Mina föräldrar blev visserligen aldrig våldsamma på fyllan men det jag beskrev är mer än illa nog.

Som jag är uppväxt var inte storhelgerna problemet, då vi alltid var hos mormor och morfar och min styvfar då antingen höll stilen eller inte var med.

Är det fem helger om året man blir full så hade jag kunnat stå ut faktiskt, alla kan i alla fall sova ut dagen efter då och ta det lugnt.

Problemet för min del var styvfars vardagsfyllor, springet på nätterna, att han inte kom hem till middan och sen kom hem full och några gånger sönderslagen efter att ha muckat gräl på stan, att han alltid väckte mamma och ibland mig också, hon fick magkatarr av allt stressande och sömnbrist.

Skammen när man kommer försent till en släktbegravning för att han inte var nykter nog att köra direkt på morron. 

Kul att bli väckt natten innan centrala provet i matte av en vuxen karl som är gråtmild på fyllan och ska be om ursäkt för sin patetiska existens liksom...jag kunde inte bry mig mindre om din jävla ångest, låt mig sova för fan!

Hade min mamma haft någon form av vilja så hade hon givetvis krävt att han sökte hjälp av psykolog från början. Han var aldrig våldsam eller hotfull, han klarade bara inte av att möta verkligheten igen efter att första frun stack med barnen och han blev av med sitt jobb och det är väldigt sorgligt att ingen vågade sätta emot ordentligt så han fick hjälp.

Om föräldern är full vid väldigt få tillfällen så tror jag inte det är så farligt för barnen, nej. Jag har vuxit upp med en mamma som missbrukade och en pappa som drack väldigt sällan (delvis p.g.a. mammas missbruk). Har helt olika känslor även nu i vuxen ålder över att se mina föräldrar berusade. Med pappa känns det helt OK om han någon gång festar till, han kan t.o.m. vara rolig tycker jag, Om min mamma däremot blir lite salongsberusad så känner jag direkt starkt obehag och motvilja. Som beror på mina dåliga barndomsminnen av att se henne asberusad ligga på golvet, aldrig våga ta hem kompisar i rädsla att hon skulle vara full m.m. Jag har aldrig sett min pappa sådan så det väcker inte samma känslor. Har man inte växt upp med missbruk är det nog svårt att förstå hur man kan känna. Så mitt svar är att måttligt drickande eller enstaka gånger absolut inte behöver vara skadligt. Men när barnen hamnar i situationen att de inte kan lita på om den vuxna kommer att vara full eller nykter, pålitlig eller opålitlig, då blir det annat.

Jag kan inte förstår logiken här alls. Min erfarenhet är att det är patetiskt att behöva alkohol för att kunna släppa loss.