• Anonym (Bedrövad)

    Hur får man tillbaka livsglädjen?

    Hej. Jag och min fru har varit gifta i snart 7 år och träffades flera år innan det och har haft ett jätte bra förhållande.
    Vi har jätte många fina minnen tillsammans! Hon är så himla underbar och vacker, mina känslor för henne är lika stora som när vi blev ett par. Mina barn kunde inte fått en bättre mamma och jag har varit så lyckligt lottad att jag just träffade henne!
    Vi har två fina barn tillsammans. Senast i somras var vi på semester tillsammans hela familjen två veckor i Egypten och det var en lika härlig semester som de tidigare åren.
    För lite mer än en månad sedan så vändes hela mitt liv upp och ner, kom hem efter jobbet och efter barnen gått och lagt sig så ville hon prata, hon ville skiljas och det kom från ingenstans, har inte märkt av något så det kom som en chock.
    Dagen efter så sitter vi igen och pratar igenom och hon säger att hon inte har känslor för mig längre, jag frågar om hon träffat någon ny men det hade hon inte gjort.
    Känner mig helt förstörd och orkeslös, har ingen aptit och svårt att sova. 
    Bara några dagar senare får jag veta av min kollega som var hem till sin son på fika när han fyllde så hade min fru kommit dit under kvällen med en present i handen när de var på väg hem.
    På hans facebooksida så har han lagt upp flera bilder på honom och min fru, hur kan man träffa någon så fort? 
    Jag har inte gråtit och mått så här dåligt någon gång tidigare och hon verkar ha gått vidare, lagt alla våra år och minnen bakom sig och träffat en 23 årig kille, vad har han att erbjuda henne?

    Ni som gått igenom skilsmässa, vore jätte tacksam om jag kan få råd och tips på hur jag kan få livet tillbaka, för nu känns det som jag lever för mina barns skull.

  • Svar på tråden Hur får man tillbaka livsglädjen?
  • Anonym (maja)

    Jag vill bara uttrycka min djupaste sympati, och önskan om att du ska härda ut, för det kommer att bli bättre. Har inte gått igenom just en skilsmässa, men upplevt andra separationer och svåra förluster, och det gör jätteont en lång tid, men det klingar av. Du kommer att hitta livsglädjen igen.

  • Maddog08

    Tyvärr kommer detta svida ett tag, men att träffa andra kvinnor hjälper!

  • Inte sugen

    Hej

    Min fru meddelade detsamma i juni. Verkligen en skitsommar för min del, har oxå två små barn. Hon har inte träffat någon ny vad jag vet men i fredags flyttade hon ut. Nu känns det väldigt ensamt. Jag älskar henne fortfarande och vi pratar och har bra kommunikation. Orkar inte bråka med nån jag tycker om och som även är mina barns mamma. Men visst har vi varit osams under sommaren då jag öst min kärlek över henne och båda har nog haft problem med att skiljas. Det är inte lätt.

    För egen del har jag gått lite i terapi vilket är väldigt skönt. Men det kommer vara tungt en stund framöver känner jag.

    Lider stort med dig.

  • Anonym (Bedrövad)
    Inte sugen skrev 2016-10-04 19:15:19 följande:
    Hej
    Min fru meddelade detsamma i juni. Verkligen en skitsommar för min del, har oxå två små barn. Hon har inte träffat någon ny vad jag vet men i fredags flyttade hon ut. Nu känns det väldigt ensamt. Jag älskar henne fortfarande och vi pratar och har bra kommunikation. Orkar inte bråka med nån jag tycker om och som även är mina barns mamma. Men visst har vi varit osams under sommaren då jag öst min kärlek över henne och båda har nog haft problem med att skiljas. Det är inte lätt.
    För egen del har jag gått lite i terapi vilket är väldigt skönt. Men det kommer vara tungt en stund framöver känner jag.
    Lider stort med dig.
    Väldigt tråkigt att höra. Känner du att terapin hjälper?
    Ja det är ju så jobbigt när man fortfarande älskar henne så mycket.
  • Inte sugen

    För mig hjälper det faktiskt. Men oavsett vem jag pratar med så känns det skönt. Har några vänner som än så länge orkar lyssna på mig oxå så det är bra för mig att kunna prata av mig. Om det funkar för alla vet jag inte, men många behöver nog det även om man inte får några svar.

    Jag har även försökt få frun att säga vilka fel jag gjort, hon har inte sagt så mycket men några saker. Känner att jag vill ta lärdom av detta och bli en bättre man, nåt hos mig måste ändå gjort att hon tröttnat men att jag inte tröttnat på henne.

    Jag lever fortfarande på hoppat att i framtiden kunna hitta tillbaka även om det är väldigt liten chans.

  • Anonym (Din fru är en dålig människa)

    Tråkigt att du inte fick veta det tidigare. Tyvärr då är det bara att gå vidare. Hon är inte värd någon sympati.

  • Anonym (Vis)
    Kära du

    Får ett styng av ångest när jag läser ditt inlägg. Minns min egna fruktansvärda ångest i skilsmässan jag upplevde för några år sedan.
    Mitt ex betedde sig fruktansvärt genom en otrohet som gick över varenda gräns. Det var mitt livs chock och jag trodde jag skulle gå sönder och gjorde det i princip också.
    Jag hade min fina mamma, två nära vänner och mina barn som hjälpte mig att överleva för jag trodde verkligen att jag skulle dö av chock o sorg.
    Jag vill säga att jag har vuxit som människa något så enormt sedan dess och jag skulle ALDRIG ha trott att jag skulle vara där jag är nu om nån sagt det då.
    Jag klamrade mig fast vid honom trots vad han gjort och i efterhand inser jag ju att det enbart handlade om det totala tapp av fotfäste jag upplevde. Jag förstorade hans betydelse för mig o mitt liv.
    Sakta föll bitarna på plats och jag insåg och kände mer o mer att han var avskyvärd. Delvis synd eftersom vi har ett barn ihop.
    Jag kan fortfarande inte se honom och har inte mer än sms kontakt. Så småningom kan jag säkert det utan att få ångest. Det är bara tid som hjälper.
    Och andras uppmärksamhet, i ditt fall andra kvinnor : )
    I det akuta måste du börja bygga upp egna rutiner o finna en egen trygghet och bygga plattform. Med tiden kommer du upptäcka att det faktiskt går att känna sig ok igen.
    Mitt ex träffade en jätteung tjej snabbt inpå och med lite insikt förstår jag att det är helt i fas med vem han är mognadsmässigt.

    Tänk på dig själv nu,inte på henne. Det klarar hon bra själv. Du verkar ha gjort allt rätt i ert förhållande. Var hon inte nöjd kunde hon ha flaggat för det så du fått en chans. Hon har knappast lämnat för att hon hittat någon annan - egentligen. Är man i ett stabilt respektfullt förhållande så tror jag inte man är vidare öppen för inviter från ynglingar. Då har hon nog befunnit sig på en annan känslomässig nivå gentemot dig redan innan.
    Vad han har att erbjuda henne är inget du behöver varken fundera på eller veta för det är inte relevant för dig, tänker jag. Återigen, -har hon inte uttryckt missnöje utan tutat på som vanligt så fick du ju inte ens en chans att fila på dina "skills".
    Mer troligen SAKNAR han saker du har; dvs sånt som samlar vuxen/tristpoäng. Och varför det triggar henne handlar nog mer om henne än om dig.

    Det blir bättre. Ta all hjälp du kan få. Och försök att inte "gulla" med henne för det tror jag avskräcker än mer. Låt henne köra sitt race och dessutom se att du kör ditt. Det är bra mycket mer attraktivt.

    Var snäll mot dig själv!
Svar på tråden Hur får man tillbaka livsglädjen?