Har sedan flera år tillbaka problem med overklighetskänslor som kommer i perioder. Vill höra andras erfarenheter kring detta.
Har ni fått nån hjälp? I sånafall vad? Mediciner? Behandling? Har ni någon diagnos?
Äter ssri medicin som gör att jag inte får panikångest attaker men dessa känslor stör ändå mkt och är jobbiga i min vardag.
Får också det med jämna mellanrum. Tar antidepressiva och väntar på vård, har stått i kö i 4 år nu. Känner mig inte direkt prioriterad trots att mitt liv är en enda nattsvart mardröm.
Har sedan flera år tillbaka problem med overklighetskänslor som kommer i perioder. Vill höra andras erfarenheter kring detta.
Har ni fått nån hjälp? I sånafall vad? Mediciner? Behandling? Har ni någon diagnos?
Äter ssri medicin som gör att jag inte får panikångest attaker men dessa känslor stör ändå mkt och är jobbiga i min vardag.
Får också det med jämna mellanrum. Tar antidepressiva och väntar på vård, har stått i kö i 4 år nu. Känner mig inte direkt prioriterad trots att mitt liv är en enda nattsvart mardröm.
Overklighetskänslor är en relativt vanlig biverkning av just ssri. Att man känner sig bortkopplad, tömd på känslor, att man tittar på sitt liv utifrån, att allt känns konstigt/overkligt kort sagt. Du bör nämna det för den läkare som skriver ut medicinen åt dig. Såvitt jag förstår är det inte farligt så om det man behandlar med ssri:n är värre så får man eventuellt leva med de känslorna helt enkelt.
Oj trodde jag va ensam om detta. Googlat o Googlat men står knappt om folk som känner så här.
Har gått o haft detta varje dag dygnet runt i ca 3-4 år. Efter min kära mor tog livet av sig.
I tonåren hade jag detta drömtillstånd nån dag någon gång o bland.
Men när mamma dog för 3 år år sen blev de nog droppen för min kropp och hjärna. Efter många år av hemskheter i familjen och livet och en traumatisk uppväxt.
Jag har tröttnat på detta tillstånd och de börjar gå ut över relationen med min man som inte förstår hur jag inte bara kam blir "bra" igen.
Min psykolog säger de kommer gå över tids nog. Men säger inget om vad jag kan göra. Jag gör vad som helst för o bli av med detta...har inte kunnat jobba på många år pga detta. Fått diagnoser dissociation och derealizm. Men får ingen hjälp....
Jag skulle bli den person som fixar mig,evigt tacksam.....