Livet känns överväldigande.

Hej. Jag vet inte vad jag ska skriva egentligen men behöver någon slags hjälp, om så bara ett ord. 

Jag har mått ganska bra nu i några veckor efter att ha mått dåligt i princip hela sommaren. Jag går sista året på gymnasiet och jag älskar min klass som jag går i och jag har ett gäng härliga vänner men jag kan aldrig få vara glad mer än några veckor.

Självklart menar jag inte att jag är ledsen om jag gråter en kväll utan jag känner verkligen att det inte känns värt att leva.

Jag har varit singel sen i januari och jag har trivts med det hur bra som helst, tycker inte att man ska leta efter något man inte känner att man behöver men nu så har jag känt mig så ful och oattraktiv så att jag är orolig att jag aldrig kommer hitta någon. Sådana småsaker som jag inte bryr mig om när jag mår bra men som blir fruktansvärt jobbigt när jag inte mår bra.

Jag har även blivit nikotinberoende för att det började med att jag bara behövde någon extra kick för att palla med dagen och nu är jag fast. 

Jag har redan pratat med en psykolog i våras men det hjälpte inte så mycket, och när jag väl mår bra så mår jag sjukt jävla bra och tycker det är jätteonödigt att gå hos en psykolog och har liksom inget att prata om under perioden då jag mår bra.

Nån som känner igen dig eller vad ska jag göra?