Helvetet är ett aktivitetsbaserat kontor!

Men oj!

Vi har också aktivitetsbaserat kontor och det är inte alls så. Vi har tre typer av zoner, tyst (där man inte får prata, ljud på datorer och telefoner av), halvtyst (man får prata lågmält och lite kort, inga ljud på mobiler el datorer) och öppen (ok att prata och ta telefon). Utöver det finns många rum att sitta och jobba tillsammans i, telegonbå, soffgrupper mm och mötesrum så klart. Och alla följer reglerna så det fungerar superbra.

Dock var köket galet stressigt tidigare med hög ljudnivå och alldeles för öppet. Men det har blivit bättre med ljuddämpande textilier.

Prata med arbetsskyddsombudet! Det måste ju finnas olika typer av platser ffa om det spelas musik etc. Svårt att få arbetsro!

Jag har hört samma sak från de som arbetar i dessa miljöer. Även om det är zonindelat.

När jag hör dessa beskrivningar så njuter jag att jag har eget rum med havsutsikt.

Dessutom är det störande att ha telefonmöte med de som sitter så. Man hör vad de andra i kontoret säger

Det finns mycket forskning om hur öppna kontorslandskap och aktivitetsbaserad placering (dvs brist på fast punkt och lugn och ro) påverkar människor. Det är långt ifrån en optimal miljö. Sök dig vidare innan stressen påverkar din hjärna allvarligt. 

Men oj säger jag också!

Den aktivitesbaserade kontorsmiljö jag testat är långt ifrån det du beskriver! Er miljö låter mer som helöppet och anarkistiskt kontorslandskap

Det är oerhört viktigt med olika typer av miljöer när det rör sig om aktivitetsbaserat kontor! Personligen får jag galet mycket MER konstruktivt gjort oavsett om det är arbete som kräver koncentration och avskildhet, teamarbete eller snabba avstämningar och beslut.

Sitter jag i "tysta avdelningen" är det INGEN som stör om det inte absolut tokbrinner men då får jag oftast ett sms eller lyncmeddelade först. Där jag är har vi tom små sändare så att andra kan se vart man är (valfritt och det finns sändarfria zoner)...

Det klart att det händer att man söker någon ibland men det är inte värre (snarare bättre) än när jag suttit i traditionella kontor där folk aldrig är på sina rum och inte heller skriver vart de håller hus.

Det krävs en hel del kunskap, förhållningsregler och respekt från både ledningens och medarbetares sida för att det ska funka... Det låter det som att många har missat hos er

Förstår att det är jobbigt! Har du märkt om någon annan är besvärad? Förstår också om det tar emot att ta upp det som ny på jobbet även om det inte borde vara så... Tycker ändå du ska ryta ifrån till chefen och säga att det inte funkar. Fortsätter det lär sjuktalen slå i taket.

Det är det som folk tycker är jobbigt (och som jag upplevde hos en uppdragsgivare), detta hattande. Så fort man skulle på ett telefonmöte så skulle man samla ihop allt och leta efter lämpligt rum. Ringde det, likaså.

Mina gamla kollegor som arbetar så upplever att de gör inget annat än spinger mellan olika platser.

Jag är en sådan person att jag sprider ut allt.

Skulle aldrig fixa att arbeta så som mm ordinarie arbetsplats. På mitt rum har jag extra regnställ, skyddskläder, extra jacka, te, knäckebröd, en kofta, tre datorer (olika uppdrsgsgivare) pärmar med fakta. En korg med småsaker, pennställ, linjaler (för mätningar), en hög med ritningar.

Det finns olika zoner, men den riktigt tysta zonen är oftast upptagen redan tidigt på morgonen av t ex experter på olika områden, äldre personer som VERKLIGEN inte gillar det aktivitetsbaserade kontoret etc, det skulle nog uppfattas som rätt oförskämt om jag skulle ta någon av "deras" platser. Den mellanpratiga zonen har egentligen bara två platser där man sitter med ryggen fri, annars sitter man antingen med ryggen mot någon kollega (för nära) och kan ha en stående kollega bakom sig som kikar på ens skärm, eller också har man ena sidan av bordet mot en korridor där det passerar mycket folk på väg in och ut ur konferensrum etc.
Flytten från vanligt landskap till aktivitetsbaserat kontor genomfördes hastigt och ganska oförankrat för några månader sedan, och man har uppenbart inte haft med sig experter när man planerat utrymmena. Det saknas ljuddämpande textilier och skärmar mellan borden, alla fåtöljer är låga och ganska obekväma, det fattas skåp i landskapet så en del måste gå långt bort för att lägga ifrån sig väskan etc. 
Folk har visst klagat i månader, och då och då kommer käcka utrop om att vi ska komma med konstruktiva förslag etc, men förslagen verkar inte leda någon vart.

För vissa yrkeskkategorier passar det säkerligen sämre. Jag behöver bara en laptop, en mobil och ett litet anteckningsblock. Extra kläder (eh... nylonstrumpor och extraskor ) får lätt plats i mitt skåp. Behöver jag whiteboard eller dubbla skärmar finns det. Behöver jag samtalsrum finns det. Behöver jag soffgrupp finns det med.

Men... jag vet också att vissa inte alls trivs och att det är ganska bökigt för de som verkligen behöver egna bokhyllor, ritbord, specialutrustning osv.

Jag klarar mig med laptop, men hade mycket hellre velat ha ett rum med möjlighet att sprida ut papper och böcker, anslagstavla med kalender etc. Nu måste jag växla mellan olika skärmar på datorn hela tiden, ställa in två-tre kontorsstolar om dagen, lyssna på småsnack om helgfestande eller kollegor som ber om hjälp av varandra stup i kvarten, bära min dator hit och dit vilket gör att den laddar ur vid olämpliga tillfällen... och eftersom jag har tre småbarn och åker kollektivt från och till jobbet omges jag av ljud och människor från 05.30 till ca 22, när jag och den yngsta slocknar, varje dag. 

Hatar sånt. Mina chefer ville att jag och mina kollegor skulle flytta ihop till samma rum (8 pers)

Alla tyckte det var en jättebra idé förutom jag, som totalvägrade. Det är så guld värt att bara kunna stänga dörren. Och kollar man på statistiken får jag nästan lika mycket gjort som alla dom tillsammans.

Jag har alltid haft eget rum. Är en sån som sprider ut mycket papper...har svårt att läsa noggrant på skärm. Nu kommer vi så småningom byta till annan form av kontor, troligtvis aktivtetsbaserat eftersom mina kollegor tror att det är underbart. Vi måste få till fler arbetsplatser på mindre yta av kostnadsskäl....och det enda jag tänker är att jag måste hitta ett annat jobb innan det nya kontoret är på plats.

Jag har vänner och bekanta som arbetar både i landskap och aktivitets-. Alla är mer eller mindre missnöjda.

Jag är regelbundet på möten hos flera samarbetspartners som har aktivitets-kontor. Det känns så respektlöst när man på väg mot mötesrum går bland folk och pratar och man ser att de blir störda. Ofta är dessa kontor ganska trånga med; man går riktigt nära de som sitter där. Folk ser i allmänhet störda ut på de kontoren och man kan observera hur de tittar sig omkring mycket.

Det finns tydligen forskning som visar att aktivitetsbaserade kontor är den miljö där arbetstagarna är mest nöjda. Men jag tycker bara det verkar otroligt stressande.

Jag är med i ledningsgruppen så jag kommer vara med och besluta om detta. Men jag är ensam om att vilja behålla vanliga kontorsrum. Usch, känns inte bra någonstans det här...

Skulle gärna vilja höra mer från er som är nöjda i öppna kontorslösningar.

Nyckeln är nog verkligen att ha välfungerande zoner som alla respekterar, och att ha en ledning som hela tiden omprövar zonerna efter behov. Vi hade också problemet i början med att alla platser i den tysta zonen blev tagna tidigt på morgonen. Efter bara ett par veckor hade två till rum gjorts om till tyst zon och då fanns det plats för alla som vill.

Vi har också en tvåtimmarsregel som innebär att man får lämna saker på en plats i max två timmar. Man behöver inte packa ihop allt för att gå till telefonrummet, på lunch eller på ett kortare möte.

Det jag har svårast för är ställtiden. In, hänga av sig, leta upp skåpet för väskan, gå tvärs genom lokalen för att hitta arbetsplats, docka in datorn, ta fram block och penna för att typ göra anteckningar vid sidan av pga det är jobbigt att ha allt på samma skärm, ställa in stolen, komma på att man behöver prata om ngt med kollegan, flytta allt till ett samtalsrum, tillbaka igen, jaså, bordet var upptaget, leta upp ett nytt, ställa in en ny stol, en kollega får ett samtal, någon pratar över mitt huvud, jag går runt och försöker hitta ett lugnare hörn, sen är det möte, bort med allt igen, sen dagens tredje arbetsplats och stol som måste ställas in... minst två timmar om dagen går åt till idiotier.

Fy, jag hade troligen rasat in i väggen snabbare än snabbast med ett sådant kontor.

Jag klarar inte av vanliga kontorslandskap, för jag kan inte koppla från det som händer runt omkring mig

Usch, det låter vidrigt! På mitt jobb skulle de flytta ihop mig med andra och sätta någon annan i mitt kontor under min föräldraledighet. Det hade jag aldrig gått med på om jag var där! Nu slutade det med att jag bestämde mig för att säga upp mig istället, då det inte var det enda jag var missnöjd med. Låter hemskt att aldrig kunna få sitta ifred och tänka! Jag behöver stänga min dörr om jag ska göra komplicerade beräkningar tex, annars tappar jag tråden direkt. Inte direkt effektivt.

Det beror ju helt på vad man jobbar med och hur arbetet är upplagt också. Vi är konsulter som ömsom arbetar ensamma och ömsom i grupp med olika projekt, och som spenderar i genomsnitt 60% av tiden ute hos kund. Jag hade alla gånger föredragit att ha ett eget kontor, men förstår att det inte är ekonomiskt försvarbart för 1200 personer mitt i Stockholm city. Då föredrar jag alla gånger aktivitetsbaserat framför att ha fasta platser i landskap.

Hade jag varit inne på kontoret hela dagarna och alltid jobbat med samma saker och samma personer hade jag däremot tyckt att det var en vansinnigt omständlig lösning.

Jag jobbade tidigare i s.k. öppet kontorlanskap med hög ljudnivå och alla hade bara mobiler som jobbtelefoner
med halvdan mottagning trots centralt läge ( plåtfasad)
När jag hade telefonkonferens med tex japan eller Kina tvingades jag säga " sorry can you repeat"
trettio gånger per möte. helt orimligt.
Asien chefen bokade in mej på extern telekonferens lokal varje gång vi hade möte och internfakturerade
5-6.000 kr i veckan på min chef. Sen fick jag eget rum.

Jag jobbar inom socialtjänsten och vi ska snart gå över till ett aktivitetsbaserat kontor. Idag sitter vi i egna rum och vissa sitter 2 pers i samma rum. Jag tänker att det är direkt opassande att göra om kontoret till en aktivitetsbaserad arbetsplats när man arbetar på det sätt som vi gör. Vi varvar ofta mellan att skriva, bolla med kollegor eller att ringa telefonsamtal. För att inte tala om den mängd handlingar vi får in varje dag per post. Tänker även på sekretessen.

Men geez. Det låter inte ens rättssäkert. Hade jag varit klient (eller vad ni kallar det) där hade jag nog anmält det hela till lämplig instans.

Ja det skulle verkligen vara ett stort problem. Tänker också på hur vi anställda skulle må. Jobbet är stressigt i sig och kräver att man kan hålla många bollar i luften. Jag tror att många håller med mig när jag beskriver en känsla av att göra allt vad man kan men ändå inte tillräckligt. Jag skulle nog bli knäpp om jag fick en massa stressiga intryck av arbetsmiljön också. Varken känna lugn inombords eller omkring mig.