Dottern vill bo hos oss
Hej alla!
Jag och min man har varit tillsammans i snart 8 år. När vi inledde vårt förhållande var hans dotter 2,5 år. Dvs att jag varit en med och uppfostrat henne sedan hon var liten. idag är hon 10 år...
Flickans mamma och jag har inte alltid varit så goda vänner, men det finns perioder där vi faktiskt umgåtts också. Vi har dottern varannan vecka mån-mån, så har vi haft det från början i stort sätt. Jag och pappa har 1 gemensamt barn.
Mamman är gift med ny man och 1 gemensamt barn plus 2 bonusbarn från nya makens sida, som är hos dem varannan vecka.
Dottern vill byta skola till en skola i området där vi bor i, istället för att gå kvar på skolan i mammans område. Vi (jag och pappan) och även många andra föräldrar på den nuvarande skolan upplever att skolan inte är bra, ledningen är kass och lärare slutar till hö och vä... Jag och pappa är helt klart med på att hon skall byta skolan då skolorna i vårt område är betydligt bättre. Där sätter hennes mamma sig emot tvärt. Dottern har frågat varför men får inte något riktigt svar, utan bara ett tvärt nej! Vi vuxna vet varför utan att mamma berättat i klar språk varför hon inte ska byta skola. Det handlar bla om att mamma i nuläget har gångavstånd till skolan bla. (vi anser att hennes mamma sätter sina behov/bekvämligheter framför dotterns) Hade det varit ombyta roller så hade denna flicka inte ens börjat på den skolan från början, vi hade valt en annan skola med bättre rykte och omdöme.
men detta är dessvärre inte allt... Hon har även pratat om att hon vill bo hos oss på heltid, bara vara hos mamma varannan helg.
Allt detta med flytt av skola och hem har pågått i iaf minst 3 år, men säkert längre... Pappan har försökt prata "vett" med mamma om situationen och vi har försökt hjälpa till med att dottern ska vilja vara hos sin mamma varannan vecka. Vi har tipsat om vad hon ska göra med dottern för att öka intresset av att vara hos mamma. Då dottern påpekar ofta att mamma inte gör saker med henne osv. Vi har uppmuntrat och kämpat med att hjälpa så många gånger utan att det hjälpt någoting alls.
Mamma sätter sig emot allt, och vill inte lyssna på dottern som gång på gång hos oss beklagar sig över situationen. Vi tycker väl att efter så lång tid med prat om flytt och byte av skola, borde man väl inse att barnet inte bara fått en infalls idé utan faktiskt önskar detta, är man 10 år borde man väl iaf bli hörd? Eller?
Nu är vi så trötta och ledsna över att det fortsätter trots allt vi gjort för att det ska bli bättre. Nu finns det inget annat att göra än att ta hjälp av myndighet osv.
Har ni något tips om vart man ska börja. Är det familjerätten? advokat? Jurist? berätta gärna om era erfarenheter och hur det gått till!