Föräldrarlediga-Hur mycket tid tid ägnar ni åt era barn?

Jag kan tillägga att jag börjat på så sätt att jag gett nästan all min uppmärksamhet från början för att etablera en grundtrygghet. Detta känner jag dock att jag måste börja släppa på då det är så mkt mer som ska hinna med. När bebisen sov gjorde jag sånt jag behövde. Nu sover han sällan och jag kommer efter med matlagning hushållsarbete osv

Alltså, att jag aktivt sitter på golvet och leker med honom gör jag när jag har tid, annars hänger han med mig medan jag hänger tvätt, städar, lagar mat osv. Finns inte möjlighet att enbart sitta och leka, läsa böcker och peka på lampan hela dagarna. Däremot brukar jag prata medan tvätten hängs, låta honom smaka medan maten lagas och så. Liksom varvat med lek, läsa böcker och promenera med vagnen.

TV skulle jag inte placera honom framför som "barnvakt" (han är snart 10 månader), dock är ju inte TV:n avstängd varje kväll för att han ska undvika exponering eller vad man ska säga.

Ingen tv alls i den åldern. När de var äldre började de se Bolibompa på kvällen och senare även 30 minuter på morgonen.

Antingen "var de med" när jag lagade mat, städade, tvättade osv. Eller så dolade de på med något bredvid mig. Nu är det så många år sedan, i backspegeln har allt en förmåga att vara mer rosenskimrande... Jag vet att det kändes stressigt och att jag kunde känna mig otillräcklig. Men jag tror att jag oftast löste det med att involvera dem i sysslorna. Lagade jag mat fick de fixa med grönsakerna. Städade jag fick de leka med dammsugaren eller en dammtrasa. Vet att städa toaletterna var en favorit.

Jag har ett sk överlevnadsbarn som bara kan sova på mig (efter mycket om och men) samt inte kan vara själv (inte ens om jag är precis bredvid eller på annat sätt inom synhåll). Vägrar vagn. Är idag 7 månader och jag bär all vaken tid och sover/vilar med bebis när hon behöver sova. Finns ingen som helst fritid. Hänt några gånger att jag kunnat gå upp på kvällen när hon somnat för natten i min och min mans säng. Då kan jag vara uppe någon timme men hon vaknar sen och undrar var jag är... Hehe. Kolikskrik om man inte har henne i famnen hud mot hud. Och ja vi har testat allt från magdroppar till akupunktur. Bebis vill helt enkelt vara nära. Hela tiden.

Matlagning och hushållsarbete la jag nog noll tid på som mammaledig. Var jag trött passade jag på att sova själv när dottern sov middag. Hon var mycket för närhet och hon hängde mycket i selen på magen. Film och tv brydde hon sig inte så mycket om före 2,5-3 års ålder.

Skulle nog säga all tid. Hushållsarbete skötte vi på kvällen och helgen. Det gör man ju när man jobbar så hur kan du "komma så mkt efter" bara för att du är hemma på dagen?

När han blev lite äldre och kunde "hjälpa till" gjorde jag lite grejer bara för att hitta på ngt, han älskar tex att sopa och dammsuga. Effektiviteten är det ju såklart sisådär med, men det är ju inte målet :)

För att det blir mkt mer stökigt när någon är hemma än när man är på jobbet...

En vuxen och ett barn ska det lagas mat till. Ofta flera olika rätter som kan serveras ibland vid samma måltid, då viss mat kanske inte faller barnet i smaken vissa dagar.

Jag tycker nog det är orealistiskt att lägga all tid på barnet. För så kommer inte heller livet se ut för honom. Jag gjorde så i början men inser att det går helt enkelt inte. Han får klara sig själv och det går faktist mycket bätten

Man ska sopa o torka ätbrickan...bara det tar ibland en evighet känns de som

Kanske kan hjälpa med kiropraktik?

Såg klipp på Facebook, där en kolikskrikande bebis besökte kiropraktikern och blev helt lugn... försökte hitta det, men finns inte nu bara för jag letar :/

Tack gör tipset, vi har testat akupunktur utan något direkt resultat men ska kika på kiropraktik!