ADHD barn nyligen fått diagnos

Hej. Min dotter är 5 år. Vi starta utredning för adhd då BVC ville det och att även vi som föräldrar tyckte hon var väldigt hyperaktiv . Hon har nu gått hos bhv i 2 år och blivit observerad och jag och min man går även vi på samtal om henne.

Innan vi fick hjälp : hon fick utbrott för igenting , slår sin syster (som är 7 år och nästan rädd för henne när hon blir arg) , kan absolut inte ta ett nej , frågar hon dig en fråga så kan BARA du svara på den , kunde va vaken från 05.30 - 01.00 i sträck utan problem ( nu somnar barnen 19.30 varje dag ) . Sen är det så mycket mer ja inte orkar skriva .. blir en roman då

Med det vill ja ha sagt , hon medicineras inte nu då hon är för liten. Men vi har ändå börjat få bukt på henne och hennes utbrott. Medicinering skulle väl va aktuellt om det visar sig i skolan sen att koncentrationen inte fungerar , men annars tror ja inte jag kommer medicinera henne så länge vi har det under kontroll.

Men dock så kan ja sitta o säga det nu , men med tiden så vet ja ju inte ..

Kram

Hej vad kul att du svarade :) känns ibland så ensamt... hittar inga bra forum för diskussioner om sånt här..bara info...
här var det ständiga utbrott, vill inget som vi vill, inte äta, inte sova, inte borsta tänder, inte gå på toa...inget...kunde inte avbryta det han höll på med trots att man sa till i god tid...kunde inte sitta stilla, fysiskt omöjligt...tics...klättrade på allt, hängde i bildörren mm mm...för oss gick utredningen väldigt fort, vilket förvånade mig, har alltid hört att allting tar så lång tid...
När doktorn berättade om medicinen och vi är helt dränerade så kände jag inget val. Men var även på en heldagsutbildning dagen efter om ADHD (genom jobb) och det var verkligen toppen, just i frågorna om mediciner osv. kände mig väldigt lugn efter det. 
Kram :)

Men gud så skönt att det fick fort. . Vi får ju vänta iom att hon bara är 5. Dom sätter inte diagnosen på papper fören ca 7 års ålder tyvärr. .

Det är likdant här.. hon sitter på huk vid matbordet , tar 20 min frn att ja säger åt henne innan hon reser på sig för att till exempel borsta tänder o dylikt. Här är det oxå mycket tics.. konstiga harklingar , konstiga hostningar , peta på allt hon går förbi m.m.

Fick lära mig av vår privata barnläkare att man aldrig får säga åt som att sluta. Då blire bara värre sa han :) lite svårare att få hennes syster att inte säga åt henne. Hon blir galen. Ja Hör det inte längre. Haha

Men psykologen vi går hos sa att vi skulle börja ge henne surfplatta 1 timma innan läggning så hon kunde koppla av.. och trot eller ej... från att va uppe till 01 varje natt så somnar hon 19.30 för att hon varvat ner tillräckligt mycket

Ja det är alltid skönt att ha någon att prata med. Trots att det är vanligt så får man ofta svar som : nej inte ska du medicinera , varför gå till psykolog ? , kan ni inte hantera era barn? Det är lättare att sätta diagnos för man är trött på sitt barn... ja massa sånt får man höra.. urtrist :)

Kram

Hej.

Känner igen så mkt.

När vår son var runt 3 började vi förstå att nåt inte stod rätt till.

När han var 8 fick han (äntligen!) komma till BUP. Full pott ADHD och inslag av autismspektrum.

Han fick Ritalin 40mg och Circadin/Melatonin för att kunna sova.

Pojken fick ett liv! Nu kan han sitta i klassrummet med de andra barnen och koncentrera sig. Så länge han har medicin i kroppen så funkar det. På kvällen är han trött o speedad.

Det har varit knäckande jobbiga år! Skilsmässa till slut. Och fastän livet blev fantastiskt mkt bättre, så är det fortfarande mycket mer kring grabben än de andra barnen.

En kamp - fylld av kärlek! :)

Hej! Vår son är 5år och här utreder dom inte förrän barnet har fyllt 6år och då via BUP. Vi sökte hjälp när sonen var runt 3 pga hans heta temperament m.m men blev bort viftade som trots och normalt beteende. Nu blev vi iaf tagna på allvar och har varit och träffat en psykolog som även ska träffa sonen så att bollen iaf är i rullning. När vi flyttade och bytte förskola eskalerade hans beteende och förskolan bad om hjälp....

De har tagit in en resurs som alltid är vid vår son för att hjälpa honom där han själv inte klarar att stoppa sig och tiden på förskolan har blivit såååå mkt bättre efter det.

Mkt stämmer in på honom vad man läser om adhd och till våren när han fyller 6 blir det troligtvis utredning om han inte på något magiskt vis har ändrat sig..

Ja va olika de kan vara beroend på vart man bor. Här sa vi till redan när dottern ca 2 1/2 år och fick komma direkt till bvh/psykologen. Och tack vare de så e hon nu vid 5 års ålder mycket enklare att handskas med.

Tycker det är så sorgligt att ni som har lite äldre barn fått kämpa så många år o kanske inte blivit tagna på allvar. Om man som förälder är orolig för sitt barn så borde man få hjälp direkt. Även för barnens skull. Min flicka känner att hon är annorlunda.. men inte på nått dåligt sätt.

Ja tycker vi föräldrar med barn som har adhd ska ha eloge. Det är inget enkelt jobb att vara förälder och inte kunna.göra nånting samtidigt som man ser vad sitt barn går igenom.

Nu håller ja tummarna för oss alla att vi får den hjälp vi behöver !!

Sitter här och läser och tårarna rinner...tack för att ni delar med er...det betyder verkligen massor! <3

Vi har under många års tid sökt hjälp både från förskolan (där de bytte personal varje termin så det finns ingen uppföljning alls.) och hos bvc. Bvc har försökt hjälpa till och skicka omkring oss, men ingen har sett och hjälpt oss se förbi toaproblemen. Alla har sagt att fokusera bara på ett problem i taget och det blev givetvis toan... vi har varit hos läkare, överläkare mm...när jag nu till sist kände att vi måste få hjälp, skolan börjar nu och han går ff inte på toa som han ska, fick vi åter tid till samma överläkare. Jag ringde då ner till dem och sa att jag vägra gå till denna gubbe fler gånger. Fick då en annan läkare. Jag och sonen åkte dit som vi gjort flera gånger tidigare och utan eg hopp. Läkaren stängde sin dator och bara pratade med oss och observerade sonen. Efter en liten stund sa hon "jag kommer remitera er till bup då jag tror att här ligger annat bakom än bara trots och omognad" två veckor senare rullade det igång. Vi har fått en jättebra läkare och psykolog som genast såg honom och bekräftade att han var ett tydligt adhd barn. Min älskade son, med alla känslor på en och samma gång, som så många gånger fått mig att tveka på om jag borde vara förälder och som jämt somnat med tanken "vad gör jag för fel, varför kan jag inte bara göra rätt". Tårarna rullar när jag skriver detta, då jag nu äntligen kan börja lyfta mina skuldkänslor lite. Efter många års nertryckande och jobbiga förhållanden i hela familjen sa kroppen ifrån när vi fick diagnosen och jag har gått in en stessreaktion och är tillfälligt sjukskriven. Vi är på rätt väg nu och medicinerna hjälper.

Ja det är så hemskt att det ska vara så svårt att bli tagen på allvar idag.

Min flicka har också problem med toabesök. Hon kissar i sängen var och varannan dag , trots att vi tar henne till toaletten kl 22.00 så kissar hon. Frågar man henne varför hon gör så och inte går till toaletten istället så säger hon ; men mamma , det är inte mitt fel att jag inte vaknar , sen att kisset bara kommer det är upp till kisset att stanna inne. (Sen flinar hon så man nästan dör) ;)

Dom är ju så charmiga i sig samtidigt som man håller på att gå sönder inombords. Ni lider inte min flicka nånting av det här utan är fortfarande lika glad , men min oro kommer ju mot nästa år när.hon ska börja skolan...

Kram till er alla <3

Hej hoppas det är ok att jag hoppar in i denna tråd.
Jag har en son på 9 år som skal utredas vi har pratat med bup och väntar på att skolan skall göra en pedagogisk kartläggning på honom.

Han har alltid varit aktiv och fastnar i vissa aktiviteter / intressen som tex nu är det bara parkour och kendama som gäller inget annat när han var mindre lekte han under en period bara att han körde grästrimmer.
han har kissat i sängen till och från och jag tror som flickan ovan att han är så trött att han vaknar inte. han får lätt vredes utbrott så att man ibland måste hålla han så han blir lugn. han leker gärna själv men är med kompisar ibland men har sellan samma kompis längre perioder. skolan har alltid varit jobbig men han har kunnat sitta på sin plats utan att störa utan kunna sitta i sin egen bubbla och vi fått jobba hemma det har känts ok .Men nu så går han i trean och det har blivit värre och värre han springer runt på lektionerna skriker att dem andra skall vara tysta skriker svärord. säger att han skall anmäla lärarna för tvingeri mm.mm under den här sista perioden har han varit mycket lugnare hemma kan sitta och rita lite eller bara sitta och kolla tv. sen går han ut kortare perioder men kommer snabbt in igen. helgerna är han ute mer och cyklar med brorsan eller så. för då orkar han mer.   Jag har tät kontakt med skolan och dem vet ju såklart att utredning skall ske och att dem måste in med kartläggningen. men ibland vet jag inte vad jag skall göra för vad skall jag göra åt hur det är i skolan för skulle jag vara med en dag så skulle han ju vara mycket lugnare. så vad har man för rätt till stöd i skolan under utredning innan diagnos ställs ? Läste på skolverket att man har rätt till anpassad undervisning och stöd men vad jag kan förstå så är det när diagnos ställs. Jag kan ju bara göra det jag kan att han skall mås å bra som möjligt hemma så skolan måste ju lösa det på något vis i skolan. Tänker jag rätt? 

Blev ett rörigt inlägg men är så mycket tankar som dyker upp när det gäller detta.och tycker detta var en lämplig tråd då ni nyss fått diagnos och jag är troligen på väg att få en på mitt barn. 

Hej. Ja du tänker helt rätt. Tyvärr så är båda skola och förskola ganska svåra att få att samarbeta utan diagnos. Men tycker definitivt du ska be dom o va lite mer uppmärksamma. Får dom bara rätt hjälp från början (med el utan diagnos) så hjälper det så mycket.

Kämpa på så får du nog den hjälp du behöver. :) det känns så skönt (missuppfatta mig rätt ) att man inte är ensam om dessa problem. Att det finns folk här , utomstående man kan prata med. Det är alltid lättare att bolla idéer med er här en hemma ibland.

Kram på er.