Går de ha förhållande med någon som saknar empati?

Det mesta går väl. Om man vill.

Jag skulle inte klara av det om personen var helt oförmögen att känna empati.

Men hur menar med frågan egentligen? Menar du personer som är egoistiska/själviska till beteendet/personligheten eller såna som har en störning och inte kan känna empati?

Nej, det är inget jag skulle ge mig in i.

Jag var det i några år. Väldigt jobbigt. Jag var riktigt olycklig stora delar av tiden men för kär för att lämna. Idag är vi vänner.

Kan du berätta hur de va?

inte på det sättet som skulle göra en lycklig

helt empatilös person betyder att det är den andra personen som hela tiden får ge vika, kompromissa och ge avkall på sina önskningar och behövs. Eftersom en empatilös person inte bryr sig.

Fler som kan ge exempel hur en empatilös person kan vara i ett förhållande? Även om jag såklart har mina aningar men rädd jag överdriver..

En person utan empati kan säga/göra saker mot andra och han förstår inte att det sårar och skadar.Han tar inte ansvar vad han gjort och att tala med sån är som art tala med ett träd.

Han älskade mig bara så pass mkt som han var kapabel till vilket var väldigt smärtsamt. Han kunde säga riktigt elaka saker utan att förstå det. Han brydde sig inte alls om jag blev ledsen eller grät. Han hade vänner och familj men skulle inte sörja om de dog.

Om du har den minsta känsla att det inte är ok, så är det inte det. Empatin och respekten i ett förhållande avtar med åren. Du överdriver inte. Eller hur?

För oss har respekten och empatin växt. 20 år tillsammans.

Aldrig!

De kan nästla in en i kampen mellan hopp å förtvivlan och utnyttja ens lojalitet till att försöka krossa en. Hur man än gör förlorar man eftersom känslor är en svaghet för de empatilösa. De anser oftast att man är en lägre stående livsform pga ain empati och kan såra en till existensens rand. De har inte samma logik som vi andra.

/Anhörig till person med empatilöst ex

Saknar man empatiförmåga då är man alltså en psykopat. (dock inte nödvändigtvis en brottsbenägen sådan).

Är du säker på att personen i fråga saknar empati?

Jag har endel egna erfarenheter av det här med att ha en partner med bristande empatisk förmåga, och det skiljer sig på många sätt från de relationer som jag har haft med empatiska män. 

Men det finns ju även två olika typer av empati, och olika orsaker till att den brister. De två män som jag har levt med under rätt många år, de har betett sig olika på många sätt. Den känslomässiga empatin saknas nog hos båda två, men den kognitiva empatin kan de använda sig av, om än oftast av själviska skäl.

Han med narcissistika drag kunde många gånger göra snälla och omtänksamma saker för att själv få bekräftelse och något som han kunde använda emot mig när jag ifrågasatte eller kritiserade honom. Han kunde vara bra och omtänksam i sängen för att kunna få känna sig som en bra älskare, men han kunde lika lätt tvinga sig till sex eller våldta mig när han var på det humöret. Han kunde köpa mig fina kläder för att jag skulle se bra ut bredvid honom, men kunde i nästa stund spy galla över mig för att jag var så jävla värdelös, äcklig och bortskämd och otacksam. Och efter en tid när han helt hade brutit ner mig och jag till slut bara grät och bad honom att sluta, då fanns inte en tendens till vare sig ånger eller medkänsla. Inte när han misshandlade mig fysiskt heller, utan då kunde han snarare tycka synd om sig själv. Två gånger på drygt 15 år sa han förlåt till mig, och båda gångerna handlade det om något som hade med honom själv att göra och inte alls berörde mig. 

I den andra relationen handlade det mer om rätt typiska drag hos en person med otrygg undvikande anknytning och tidigare trauman. Han hade mer tryckt undan det mesta av sitt eget känsloliv och agerade på ett totalt känslokallt sätt för att det var helt logiskt och rationellt ur hans perspektiv. Men ur mitt eget var det i princip ren elakhet som han höll på med när han sa en sak och gjorde en annan, ljög, svek och försvann i dagar eller veckor utan att svara i telefon eller bry sig om mina desperata och halvt hysteriska sms. Att jag redan från början hade förklarat att jag hade psykiatriska diagnoser och inte pallade att åka berg och dalbana känslomässigt på det viset, utan hellre blev lämnad för gott, det gjorde ingen skillnad. På den tiden hade jag även dålig koll på det här med anknytningsmönster, och trodde att jag hade blivit galen som tog tillbaka honom hela tiden. För de första åren var bokstavligen som psykisk och känslomässig tortyr. 

Men med åren blev det bättre och han har förändrats otroligt mycket, även om relationer som vår har väldigt dåliga odds att fungera i längden. Men det kommer fram allt mer känslor i honom rent generellt, och hans kognitiva empati blir allt bättre. Det vill säga att han förstår vad det är som jag känner eller upplever, men han delar det inte med mig känslomässigt. Han gör så gott som han kan för att göra rätt mot mig, men han blir liksom inte glad för att jag blir glad, eller gör några särskilt omtänksamma saker. Han är egoistisk i sängen och verkar inte bry sig om hur det är för mig. Att göra något som jag tycker är skönt, som att killa mig på ryggen, det tycker han mest är jobbigt och tråkigt. Min glädje är liksom inte hans glädje. Och även han är dålig på de där små kärleksfulla grejerna, som en puss eller en kram eller bara ett vänligt ord. Om jag säger det lite snällt att jag skulle bli glad och uppskatta om han gjorde sånt ibland,  då funkar det i ett par dagar, sedan är allt som vanligt igen. 

Ja, det finns långt mycket mer än det här som jag skulle kunna berätta om, fast nu är det ju inte en bok som jag ska skriva. Men rent generellt och utifrån mina egna erfarenheter, är inte en relation med någon som har taskigt med empatiska förmågor något som jag skulle rekommendera eller vilja uppmuntra till. Att jag har stannat och blivit kvar i det här, det beror till största del på att jag själv har olika problem och inte är normal jag heller. Ett av problemen är att jag har ovanligt stor empati och är beredd att göra väldigt mycket och ge många chanser till människor innan jag ger upp. Men det är mitt problem det. 

Hör gärna av dig om du tror att det finns något mer som jag kan berätta för att underlätta för dig. 

Det går nog inte