Förändrad kollega och dålig stämning på jobbet

Jag har börjat vantrivas på jobbet, alla har blivit så extremt negativa och gnäller på ALLT! Alltifrån invandringsproblematik till skola, sjukvård m.m. Vissa bitar håller jag delvis med om men det förstör stämningen på jobbet när det ska vara så negativt hela tiden. Vi hade personaldag i september och bjöds på mat och aktivitet av arbetsgivaren, men en av kollegorna bara klagade - maten var äcklig och allt var bara fel. Det kändes så otacksamt!

Dessutom är största delen av mina kollegor konspirationsteoretiker och tror att Bilderberggruppen, frimurarna och en massa andra organisationer vill utrota mänskligheten bortsett från en viss klick med rika/kompetenta människor. En person som började hos oss för någon vecka sedan tror helt seriöst att det går en massa utomjordingar mitt bland oss, dessa är då osynliga. Sen tror han att månen är en bas för utomjordingar och jag vet inte allt. Sånt här pratas det om på fikarasterna dag efter dag.

Förutom allt detta så har min närmaste kollega blivit förändrad, tidigare var vi ett tajt team som hade jätteroligt tillsammans men nu kommer han med gliringar och elaka kommentarer stup i kvarten. Han är grafisk designer och formger allt som ska ut på marknaden.

Jag är fotograf och brukar därför låna med mig studioblixtar hem för att lära mig dem bättre (jag har pratat med chefen om det och det är helt okej att jag gör så), men på sista tiden har kollegan pikat mig om att jag skulle försöka stjäla dem! Jag blev alldeles paff när han slängde ur sig det och efteråt blev jag arg. Jag har aldrig stulit något i hela mitt liv och att stjäla från min arbetsgivare finns inte på kartan.
Varför tror han det om mig? Jag förstår inte.

Sen har jag fått kommentarer av honom om att han inte tror att jag ska dyka upp den dagen det är vår tur att städa på arbetsplatsen (han tycker alltså att jag är oansvarig?). Jag har aldrig varit borta när det har varit dags för oss att städa så jag vet inte var han har fått det ifrån. Jag är inte borta så mycket alls förresten. Sen tyckte han att jag fick skylla mig själv när jag berättade att jag var trött för att jag hade varit på akuten med mitt barn kvällen innan. Det är bara en massa surmulna kommentarer som börjar bryta ned mitt självförtroende mer och mer för var dag som går.

Och om jag behöver ta ledigt någon dag, vilket inte händer särskilt ofta, så krånglar han en massa, det är nästan så jag måste berätta i detalj vad jag ska göra den dagen för att få ledigt (vår chef är inte på plats så mycket så det är den här kollegan man vänder sig till med sådana frågor). Men det är bara mig han krånglar med och det gör mig jätteirriterad! Det är inga som helst problem för övriga kollegor att gå tidigare eller ta ledigt.

Här om veckan hade han pratat med chefen på medarbetarsamtalet om att han vill lära sig fotografera med systemkamera och studioblixtar, alltså att jag ska lära honom sånt jag kan. Han sa till mig att han inte vill ta mina arbetsuppgifter ifrån mig, men jag har en känsla av att det är precis det han vill. Hans kontrakt går ut vid årsskiftet och han vill försöka klamra sig fast så mycket det bara går, och om han då är fotograf också så kan dom sparka mig för att kanske bara ha kvar honom istället. Billigare för arbetsgivaren med en mindre anställd och bättre för honom att få vara kvar - win win?

Jag vet inte om det blev rörig text, jag ville bara skriva av mig lite och kanske få råd om vad jag kan göra. Är det någon som har liknande erfarenheter? Vad gör/gjorde du i så fall?