Jag vill inte göra abort.

Det låter som att du har ett ganska tydligt val att ta ställning till: vill du bli ensamstående mamma (igen?) eller inte? Att pojkvännen stannar är nog bara att se som en bonus, inget att räkna med.

Men gör inte abort då.

Du är 28 år, skärp dig, en vuxen kvinna som redan har barn tycker pojkvännens ångest är viktigare än ett ofött barn. Det är sånt man grinar över som 17-åring möjligen.

Men snälla någon. Era förutsättningar kunde vara bättre. Gör abort och vänta tills ni har jobb och stadiga inkomster.

På vilket sätt är du sjuk?

Kommer du klara av två barn om du är sjuk? Och dessutom blir ensam?

Att klara av det praktiska är sånt som löser sig men om du redan nu måste söka fonder för att ha råd med vissa saker kommer det bli ännu tuffare med ett till barn. Hur ska du ha råd med vad två barn behöver?

Tänk om bebisen föds med tex allergier eller annat som kräver medicin, vem ska betala det?

Och hur klarar du av tex ett kolikbarn om du själv är sjuk och inte orkar?

Om du aktivt väljer att föda barnet måste du också vara redo att ta konsekvenserna av det valet.

Då måste du ta dig själv i kragen och ta vuxet ansvar över ditt liv, då kan du inte gnälla över "offer för omständigheterna" som jag kan ana i din trådstart.

Vill du behålla barnet får du bita i det sura äpplet och ta konsekvenser genom att förstå att du förmodligen blir ensam med barnen, att du måste ta tag i ekonomin antingen genom att ta ett arbete eller se över möjligheten till fasta extrainkomster utöver sjukpenning.

Skulle din pojkvän stanna måste ni ändå ta tag i ekonomin , ska han plugga måste han ju ha inkomst under sommaren så ni har råd att vara en familj.

Ta också en titt på föräldrapenning, hur mycket får du ut i pengar? Har du en skyddad SGI eller får du bara grundbeloppet på 4-5000 kr per månad efter skatt?