Leva på sambo utan egna pengar eller vara arbetslös med bidrag?

Det där är ju verkligen inte något nån annan kan råda dig om. Om din sambo gärna ställer upp med försörjningen så är det ju jättebra. Problemet är ju dina känslor kring det. Ingen vill ju vara beroende av nån annan. Vad händer om han plötsligt får för sig att ni ska separera? Om han hittar en annan? Då står du där utan försörjning. Men kanske du kan göra så att du nu pluggar, låter dig bli försörjd och tar problemen NÄR och OM de kommer.

Du säger att du inte vet säkert om du kommer trivas med det yrke du väljer att plugga till. Men det verkar ju faktiskt som om arbetsmarknaden inte öser jobb över dig med tanke på dina problem. Så där är det nog bara att tugga i sig. Det är inte många som älskar sina jobb, men det betalar hyran och levnadsomkostnaderna. Det är nog under de premisserna de flesta av oss lever.

Så mitt råd är att fortsätta plugga. Ser du att det börjar barka åt skogen med din relation så får du kanske ta problemet då?

Jag har tyvärr inget tips att komma med, men vill ändå säga att jag är i EXAKT samma situation som du. Kroniskt sjuk, kan inte ta jobb utan att det krävs anpassningar/bidrag till arbetsgivaren som kompenserar för arbetsbortfall samt att jag har lång utbildning sen tidigare som ej går att använda nu pga sjukdom och som ätit upp min CSN. Det är mindre kul, men tur är att man ändå har någon som är villig att försörja en under tiden man studerar på nytt.

Hade det känts bättre för dig om ni gjorde en överenskommelse att han försörjer dig just nu, och att när du väl får ett jobb så står du för en högre del av era gemensamma utgifter t. ex?
Eller att ni ser det som et inofficiellt "lån" där du får betala honom X kr/mån när du väl har ett jobb?
Finns det möjlighet att komma överens om att du tar över vissa bitar av hushållsarbetet t. ex. mot att han försörjer dig?

Jag menar inte att det måste vara så, utan att det kan vara lösningar för att du ska känna att det är OK för dig.

Eller så kan du ju jobba på dig själv och öppna dig för att han faktiskt är en hyvens kille och att ett av de sätten han visar dig kärlek är genom att stå för ekonomin just nu. (Och jag menar inte att förringa dina känslor, jag hade känt exakt likadant om jag var i din sits.)

Leder utbildningen till jobb för de flesta? Då tycker jag det är en rimlig satsning

Är det inte en vettig investering för honom att försörja dig tills du är färdig så att du kan bidra bättre till er gemensamma ekonomi sedan? Hade jag tyckt om jag var han.

Det känns skönt att se att jag inte är ensam i denna skitsits även om det är sorgligt samtidigt:/ man vill klara sig själv men allt är så komplicerat för en. Jag är orolig att det ska tära för mycket på relationen att leva så här. Vi gnabbas en del om andra saker nämligen.

Välj era strider. Vad är värt att "gnabbas" om. Sätt er ner och strukturera upp. Är det så att ni bråkar om småsaker så kanske det är något som visar att er relation inte är så stadig som ni tror den ä`r? Ni måste prata om detta.

Kan du inte jobba får du ju sjukskriva dig.

Usch vilken jobbig sits, jag känner med dig ts!

Att utbilda dig inom ett område där du tror att du klarat av att jobba trots din sjukdom låter väldigt förståndigt och det vore enormt synd att avsluta utbildningen när du inte är absolut tvungen. Däremot kan jag till fullo förstå dina reservationer inför att låta sambon försörja dig, tror att det lätt kan bli en form av obalans i ett förhållande om den ene parten är beroende av den andre på det sättet. Plus att du sätter dig i en situation där det blir väldigt mycket svårare för dig att lämna om ert förhållande skulle ta en icke-önskvärd vändning (allt kan ju hända).

Jag hade i första hand länsat sparkontot, tagit lån på lägenheten eller bett föräldrar/syskon om ett långsiktigt lån. Att sedan sambon betalar mer i vardagen är sin sak men på så sätt är du iaf inte helt beroende av honom.