Jag och sambon har diverse problem i förhållandet, såsom den klassiska orättvisa uppdelningen av sysslor osv. Med i bilden finns ett barn under året.
En tanke är att vara särbo skulle kunna lösa många problem. Så nu behöver jag (eller kanske snarare vi) hjälp med att se fördelar och nackdelar med en sån lösning. Är det ens en lösning? Tankar och idéer? Bra eller anus?
Härligt om man inte har barn, men har man barn är det ingen lösning.
Bråkar man mycket och inte kommer överens fast man varit ifrån varandra ett tag så är det bättre att gå silda vägar.
Speciellt om man varit tillsammans ett tag försökt lösa det och det inte lett till någon förändring.
Härligt om man inte har barn, men har man barn är det ingen lösning.
Bråkar man mycket och inte kommer överens fast man varit ifrån varandra ett tag så är det bättre att gå silda vägar.
Speciellt om man varit tillsammans ett tag försökt lösa det och det inte lett till någon förändring.
Jag skulle personligen inte acceptera att bli särbo efter att ha varit sambo, i synnerhet inte om det finns barn inblandade. Flyttar man ifrån det gemensamma hemmet (och det inte har samband med tillfälligt jobb/studier) så hade det för mig varit samma sak som att förhållandet var över.
Det är klart att det kan ha sina fördelar eftersom att det blir mindre bråk, var och en får ha det som den själv vill och man hinner sakna varann lite mer om man kanske inte ses varje dag. Men med tanke på att ni har småbarn ihop så antar jag att ni måste/vill ses väldigt ofta ändå och då är det lättare att bo ihop i min mening istället för att jämt och ständigt springa "hem" till varandra. Det kan även vara skönt med egentid, man får inte glömma sig själv och om man då har ett "eget" ställe att vara på så kan man unna sig lite mer egentid. Det är tyst och lugnt, man kan ha tv:n på hur högt man vill, kan göra småsaker som en partner kanske stör sig på :)
Nackdelarna är väl större kostnader för en själv om man fullt ut står för alla mat och elkostnader och hyror istället för att dela på dem som man väl kanske gör som sambo. Samt att ni har barn som kanske inte riktigt känner vad som är "hemma" om man ena dagen är hos mamma och andra dagen hos pappa och att ni förmodligen lär spendera mycket tid hos varandra ändå. Om ni kommer fram till en lösning och vill flytta ihop igen vill man kanske göra det snabbt och då står den ena med en uppsägningstid på tre månader eller att man ska hitta en köpare till lägenheten så man riskerar dubbla kostnader ett tag.
När du skriver att "bråken till största del handlar om att man har olika krav på hur det ska se ut i hemmet" tänker jag att det handlar om att den ena vill ha de gardinerna och den andra dem eller att den ena vill ha en tavla upphängd där och den andra tycker den passar bättre här. (Kanske inte är så du menar?) Gällande såna saker tycker jag att man helt enkelt får ge och ta. Någon gång får du som du vill, någon gång din partner som den vill. Att flytta isär för sådana "småsaker" och speciellt när det finns barn i bilden anser jag faktiskt inte är nödvändigt.
Jag skulle personligen inte acceptera att bli särbo efter att ha varit sambo, i synnerhet inte om det finns barn inblandade. Flyttar man ifrån det gemensamma hemmet (och det inte har samband med tillfälligt jobb/studier) så hade det för mig varit samma sak som att förhållandet var över.
Det är klart att det kan ha sina fördelar eftersom att det blir mindre bråk, var och en får ha det som den själv vill och man hinner sakna varann lite mer om man kanske inte ses varje dag. Men med tanke på att ni har småbarn ihop så antar jag att ni måste/vill ses väldigt ofta ändå och då är det lättare att bo ihop i min mening istället för att jämt och ständigt springa "hem" till varandra. Det kan även vara skönt med egentid, man får inte glömma sig själv och om man då har ett "eget" ställe att vara på så kan man unna sig lite mer egentid. Det är tyst och lugnt, man kan ha tv:n på hur högt man vill, kan göra småsaker som en partner kanske stör sig på :)
Nackdelarna är väl större kostnader för en själv om man fullt ut står för alla mat och elkostnader och hyror istället för att dela på dem som man väl kanske gör som sambo. Samt att ni har barn som kanske inte riktigt känner vad som är "hemma" om man ena dagen är hos mamma och andra dagen hos pappa och att ni förmodligen lär spendera mycket tid hos varandra ändå. Om ni kommer fram till en lösning och vill flytta ihop igen vill man kanske göra det snabbt och då står den ena med en uppsägningstid på tre månader eller att man ska hitta en köpare till lägenheten så man riskerar dubbla kostnader ett tag.
När du skriver att "bråken till största del handlar om att man har olika krav på hur det ska se ut i hemmet" tänker jag att det handlar om att den ena vill ha de gardinerna och den andra dem eller att den ena vill ha en tavla upphängd där och den andra tycker den passar bättre här. (Kanske inte är så du menar?) Gällande såna saker tycker jag att man helt enkelt får ge och ta. Någon gång får du som du vill, någon gång din partner som den vill. Att flytta isär för sådana "småsaker" och speciellt när det finns barn i bilden anser jag faktiskt inte är nödvändigt.
Innan det blir det stora beslutet. Säg att du behöver egentid. I en veckas tid mån-sön kommer du att vänta I hallen med bebisen när han kommer hem. Han ska komma direct hem från jobbet. Från den tiden till det att han skall på jobbet nästa dag så är du inte hemma. Du sover hos kompis/föräldrar. Går på bio, äter middag, ser på film. Han är själv med bebisen lör-sön. Söndag kväll sätter ni er ner och diskuterar hur ni skall fixa framtiden tillsammans, vad ni vill ha ut av ert samliv och familjeliv.
Tips, ta aldrig någonsin beslut om separation före ett barns ettårsålder.
Vad kan du göra åt situationen? Se inte på vad din partner gör för "fel" utan se på vad du kan påverka.
Du kanske skulle kunna acceptera att det inte blir helt som du vill? Mötas halvvägs?
Lite stök dör ingen av, inte nära o kära som kommer på besök heller :)
Och den som inte ser att det är stökigt kanske ska bli mer medveten och plocka lite 15min efter jobb/middag varje dag för att få in en rutin?
Ha en städdag, tvättdag?
Ni måste kommunicera, gör det för barnets skull så kan förhållandet bara bli bättre! Man vill ge det allt innan man bryter upp.
För ja, jag tror inte särbo kommer lösa nått tyvärr.. utan tvärtom, kanske skiljer er åt mer än nu.
Innan det blir det stora beslutet. Säg att du behöver egentid. I en veckas tid mån-sön kommer du att vänta I hallen med bebisen när han kommer hem. Han ska komma direct hem från jobbet. Från den tiden till det att han skall på jobbet nästa dag så är du inte hemma. Du sover hos kompis/föräldrar. Går på bio, äter middag, ser på film. Han är själv med bebisen lör-sön. Söndag kväll sätter ni er ner och diskuterar hur ni skall fixa framtiden tillsammans, vad ni vill ha ut av ert samliv och familjeliv.
Tips, ta aldrig någonsin beslut om separation före ett barns ettårsålder.
Vad kan du göra åt situationen? Se inte på vad din partner gör för "fel" utan se på vad du kan påverka.
Du kanske skulle kunna acceptera att det inte blir helt som du vill? Mötas halvvägs?
Lite stök dör ingen av, inte nära o kära som kommer på besök heller :)
Och den som inte ser att det är stökigt kanske ska bli mer medveten och plocka lite 15min efter jobb/middag varje dag för att få in en rutin?
Ha en städdag, tvättdag?
Ni måste kommunicera, gör det för barnets skull så kan förhållandet bara bli bättre! Man vill ge det allt innan man bryter upp.
För ja, jag tror inte särbo kommer lösa nått tyvärr.. utan tvärtom, kanske skiljer er åt mer än nu.
Lägg pengarna för varsitt boende på städhjälp en gång i veckan istället. Och diskmaskin om ni inte har det redan.
Är barnet 10 månader borde det äta tillräckligt mycket vanlig mat för att du skulle kunna vara borta en hel dag utan problem... Om pappan inte vet hur man hanterar det är det på tiden att han lär sig.
Lägg pengarna för varsitt boende på städhjälp en gång i veckan istället. Och diskmaskin om ni inte har det redan.
Är barnet 10 månader borde det äta tillräckligt mycket vanlig mat för att du skulle kunna vara borta en hel dag utan problem... Om pappan inte vet hur man hanterar det är det på tiden att han lär sig.
Börja jobba och låt honom vara föräldraledig. Matintresset kan öka snabbt i den åldern. Särskilt om du inte är tillgänglig hela tiden.
Jag förstår att du tycker amningen är mysig, men fråga dig själv om den är viktigare än att ni lyckas hålla ihop?
Ditt barn behöver inte amningen längre, men det är så klart väldigt bekvämt att maten bara rinner ner utan större ansträngning. Min äldsta var likadan.
Finns inte du där kan jag lova dig att barnet äter annat, barnet vet mycket väl att det bara är du som har mat i brösten.
Även att du inte kan gå på toa själv bör du ta itu med. När ni är två hemma i synnerhet! Är du själv kan du säga att du ska gå på toaletten och lämna dörren öppen, troligen hinner du kissa innan barnet krupit dit.
Ang era olika åsikter om vad som är städat och inte. Gör ett schema. Var och en SKA sköta sitt på schemat MEN ni måste gemensamt bestämma en nivå som ni båda kan leva med.
Den som vill ha det mer städat får alltså tagga ner och den som inte bryr sig får ta sig i kragen.
Fundera på vad som är måsten. Städhjälp som någon skrev är ju en bra idé. Att sköta tvätten tillsammans kan ni göra till en början om en av er inte vet hur man gör. En del personer väljer att tvätta fel för att slippa tvätta fler gånger...
Här tex så slänger jag in en maskin tvätt så den lagom är klar när min man kommer hem. Då hänger han upp den. Ofta gör vi det tillsammans för att prata om dagen en stund. Vika ihop gör vi nästan alltid tillsammans.
Om en lagar mat så diskar den andre, om du inte hellre vill att han tar barnet den stunden.
Dammsugning en gång i veckan, måste ni köra två ggr så kan ni dela på det, en dammsuger den andra har barnet varsin gång. Förslagsvis kan man köra ett städrace på lördagen då en kan ha barnet hela tiden. En barnhage är annars en god investering om man inte kan/vågar låta barnet krypa omkring själv under tiden.
Ta tio minuter varje kväll och plocka ihop det som ligger på fel plats. Antingen tar man sina egna grejor och lägger det där det ska eller så plockar man allt man ser i det/de rummen man har tilldelat sig och har varsin korg eller låda som uppsamlingsplats.
Om allt är uppskrivet på papper, gärna inlagt på tfn också om det behövs så det plingar till som påminnelse så blir det snart rutin.
Kom överens om att påminna varandra och att inte bli sura på varandra vid påminnelse. Påminn på ett snällt sätt. ev kan man gå igenom listan på morgonen så att alla är förberedda inför dagen.
Alt ta en stund och sitta ner direkt efter jobb och prata om vad som är dagens göromål.