Orosanmälan missbruk - Vad händer nu?

Nej de kommer inte att ta barnen ifrån er. Det krävs rejäla missförhållanden som utgör ett hot mot barnets liv och hälsa för att det ska komma på tal.

Soc kommer att försöka hitta ett sätt att hjälpa din sambo på, och det är väl egentligen bara positivt att han får hjälp då det är det han vill.

Din sambo har ju dessutom frivilligt sökt hjälp, och det är till er fördel.

Ja de kommer ta barnen om ni inte separerar och barnen blir placerade hos dig!
Spelar ingen roll om Du tycker han dricker mindre. Har man sånt kraftigt beroende så är det nolltolerans som gäller och han får inte bo med barnen!
Dessutom dricker han visst MED barnen du skrev ju att dem sover!

Han önskar hjälp med sitt dåliga mående och det nekas just nu då de anser att alkoholproblemen ska tas tag i först, men det är inte det han sökt hjälp för utan det psykiska som beror på helt andra saker som hänt omkring honom. Har man sedan 15 års ålder haft alkoholproblem försvinner de inte över en natt. Han har ju gjort det han kunnat och dricker nu kanske 2-3 gånger i månaden i snitt. Han dricker ALDRIG när han har barnen själv, det är något som jag aldrig skulle acceptera! När han dricker gör han det antingen ute eller när barnen sover och då är självklart alltid jag hemma med dem, det jag menade var att det aldrig sker när de är med. Skulle de vakna en sen kväll tex (vilket ej hänt, men OM det skulle hända) så finns ju jag hemma och jag dricker som sagt väldigt sällan.

Försöker du med dessa bortförklaringar på mötet så har även du förlorat barnen.
De flesta med psykisk ohälsa som självmedicinerar har samma dilemma. Man MÅSTE sluta med alkoholen innan man får psykhjälp och din man dricker OFTA! När vår familj hade dessa problem var det 3-4 ggr per ÅR!

Jag bortförklarar ingenting utan lägger fram hur det ser ut och hur jag upplever det hela. Jag vill det bästa för mina barn och kommer vara ärlig på mötet med soc också, vad jag ville ha svar på var vad jag kan förvänta mig av detta. Är det ett liv på varsitt håll så kan iaf inte jag se hur det skulle vara det bästa för barnen då de enligt mig har det bra med oss båda. Men det är ju inte upp till mig att bestämma och det är det jag är orolig över. Vi har ingen familj här, ingen som kan backa upp och jag ser det inte alls som något positivt för någon av oss, varken vuxna eller barnen, om vi skulle behöva bo ensamma och klara vardagen helt själv. Tex skulle jag inte kunna jobba kvar där jag jobbar nu då tiderna är varierande och jag inte har någon annan att förlita mig på vad gäller barnen. Vill du berätta mer om din egen erfarenhet? Vad hände och vad blev resultatet av det hela? Det enda jag söker nu är svar på vad jag kan förvänta mig så jag kan förbereda mig mentalt då jag vill kunna fortsätta ta hand om mina barn på bästa sätt utan att behöva stå emot gråten i halsen som funnits där hela helgen!

Nej, ingen tar barnen bara för att man inte tycker att det är ett problem i familjen, de börjar isåfall med att få er båda att förstå ett eventuellt problem. Var bara ärlig så blir det nog bra för alla i slutändan.

Vad är det för skräckpropaganda du bedriver? Det krävs avsevärt mycket mer än detta för att ett omhändertagande ska bli aktuellt. Ts och hennes sambo behöver absolut hjälp. Sambon måste släppa illusionen om att kunna dricka någon gång. Har man haft grava alkoholproblem är det oftast dömt att misslyckas. Ts måste sluta tro på vad sambon säger och förstå att det är sådant missbrukare säger för att skydda sitt missbruk. Har hon imte denna kunskap är det förståeligt att hon försvarar sambon.

Att ts skulle förlora barnen för att hon stöttar sambon är ju rent nonsens. Jag arbetar inom barnhälsovården och har under 20 år aldrig varit med om att soc agerar så som du beskriver. Ett omhändertagande är alltid ett sistahandsalternativ, som man tar till då föräldrarna inte vill förändra sin situation, inte kan se barnens bästa eller då barnen rent av befinner sig i akut fara. Man vet i dag att det rent allmänt är dålig prognos för barn som växer upp i familjehem. I första hand utreder man hur barnen mår. Finner man inget anmärkningsvärt här, så är ett omhändertagande helt uteslutet.

Vem skulle vinna på det?

Lyssna inte på den som tror och tycker att du gör eller tänker fel, det är inte lätt när det gäller missbruk man blir medberoende och skyddar son partner och det är inget konstigt. Du kommer inte förlora barnen för att du stöttar din sambo. Ta den hjälp ni blir erbjuden och gör allt ni båda kan för barnens skull. Ingen tar barnen på lösa grunder utan dem verkar ju ha en mamma som bryr sig om familjen vilket bara är positivt!

Inte sant! Så går det inte till, soc tar inte barnen från mamman för att pappan missbrukar utan de vet hur det kan vara att leva med detta och bli medberoende. Tror du själv har dåliga erfarenheter av soc och nu visar en onödig aggressiv ton mot TS utan anledning. Hur kan det vara fel att stötta sin partner? De kommer bli erbjuden hjälp och om de tycker det är nödvändigt kommer TS EVENTUELLT behöva flytta ensam med barnen men det är INTE deras första sak att säga.

Hej

Jag förstår rädslan inför vad detta kan innebära för er familj. Men det du måste inse är att det inte är SOC som är fienden. Det är din sambos missbruk som är det! 

Ta inte detta som dömande kritik utan som råd från en som varit i en liknande situation som din 

Sättet som du beskriver hans drickande är ursäktande och förminskande av problemet. Klassiskt medberoendebeteende (Jag gjorde precis samma sak!)!
Ja, det är ju toppen att han dragit ner på drickandet men faktum är ju att han har ett pågående missbruk med era barn i hemmet! 

Angående vårdens inställning:
Nej, det är otroligt svårt att hjälpa någon med psykisk ohälsa som har ett pågående missbruk. Detta då missbruket i sig påverkar måendet brutalt negativt och för att det förändrar personligheten hos en individ enormt. Hur ska man då kunna få någon att må bättre om den man jobbar med inte alls är sig själv?! Det är inte konstigt eller elakt av dem. Dessutom så brukar ju rehabprogram innehålla psykologisk hjälp också så man kan komma igång med "grundarbetet" redan då. Men någon som missbrukar kan alltså inte få all den hjälp den behöver mitt i. 

Det myndigheterna kommer att se till är ju givetvis barnens bästa! Om han druckit sprit en gång, så lär det hända igen. Om han vägrar söka hjälp, trots dåligt mående och barn (plus dig) i bilden så spelar det ju också in. 

Ni är båda säkert fantastiska föräldrar! men... BARN VET!! Såklart de märkt att pappa inte mår bra emellanåt. Och sånt mår de i sin tur inte bra av. Försök ha fokus på dem i detta! (växte själv upp med fina, älskvärda föräldrar, som dock ena hade missbruksproblem. Jag mådde sämre och sämre av det under min uppväxt trots att de gjorde allt för att dölja det och aldrig lät mig "lida" pga det. Det var hemskt och blev bara värre ju äldre jag blev och ju mer jag förstod!)

Du skriver att 

"Han dricker inte mer eller oftare än många andra vi känner och det är ingen i vår närhet som skulle kunna misstänka att han ens haft så stora problem tidigare."

men mängden spelar ju ingen roll om alkoholen gör så att han blir LOB'ad och/eller hamnar på psykakuten! Den har ju en hemsk påverkan på honom.

Han, och du, måste inse att han ALDRIG kan dricka FÖR RESTEN AV LIVET om han vill må bra och låta barnen ha en bra, stabil uppväxt!! Tyvärr, det är så jäkla trist, men så är det! Missbrukare KAN INTE hålla en "lagom" nivå! Att han känner att han måste få kunna dricka ibland när det nu kommit att handla om era barn och er familjs framtid... det visar ju tydligt hans svåra sjukdom och vilka prioriteringar den ger. 

Det verkar ju iaf som det finns massor av kärlek för varandra och barnen hos er båda och det är ju underbart och hoppingivande! Den som inte har någon eller något att nyktra till för har det ju mycket jobbigare. 

Jag önskar och hoppas att allt går bra för er alla och vill verkligen råda dig att söka hjälp och stöd hos någon stödgrupp för anhöriga till missbrukare (googla och se vad som finns i din närhet eller online). Det ger så otroligt mycket mer än vad man tror och hjälper en själv att hålla huvudet "nyktert" i situationen du hamnat i.

 

Kram på er