Om man vill vara delaktig?

Det beror på vad de som mottar dina ägg säger...
Om du blir donator i Sverige så skriver du ett sk brev till de ägg du donerar och som barnet som ev blir får senare. Föräldrarna till barnet ska berätta det senare i barnets liv men man rekomenderar att det blir en sk korsdonation,de ägg du lämnar vet du inte vem som får...
Oj,vad knepigt det blev det jag skrev,hoppas du förstår....

Jag vill inte vara elak, absolut inte.

Men
- om det är så här du tänker, att du vill vara delaktig i barnets liv,
vara en lite mysig extramoster och så,
då kanske du ska fundera igen på varför du vill donera.

Som donator avsäger man sig ALLA rättigheter till det/de barn som eventuellt blir till. Det är liksom inte ditt barn på något sätt. Alls.

Om BARNET vill, har det rätt att få reda på vem donatorn är när det fyllt 18.

Det är förstås skillnad om man donerar till någon man känner, då kommer man ju finnas i närheten i alla fall - men då är det ÄNNU VIKTIGARE att man funderar igenom varför man gör det här, och vilken relation man tror att man kommer ha till barnet.

Som sagt - jag vill inte vara snorkig eller taskig, men det är viktigt att man funderar länge och väl på de här frågorna.

Jag har gjort det.

soraya: du har så rätt så...

jag försåtr det...vill bara ha åsikte rom hur ni som tar emot resonerar..
naturligtvis kan jag avstå alla rättigheter med..
jag bara undrade

KLart man man måste fråga jenny,det är viktigt att man vet allt och vad det innebär...

Jenny - man får absolut fråga!

Som jag sa var mitt inlägg inte illa menat på något sätt.

Mitt inställning kommer sig av att jag just har inlett min donation (har börjat med sprutorna, donerar om ett par veckor) och jag och min mottagare känner varandra väldigt väl.
Och plötsligt börjar jag förstå varför man rekommenderar att INTE göra som vi gör.

Inte så att jag ångrar mig, absolut inte, men jag kan se att det är mer komplikationer, rent psykologiskt och känslomässigt, på det här viset.

Jag hoppas du går vidare med dina planer på att donera - vi behövs!

soraya: ja jag förstår. det kan ju bli känslomässigt jobbigt om barnet blir likt dig osv...men jag tycker du gör helt rätt.
skulle det var en av mina systrar tex som inte kunde få barn skulle jag inte tveka en sekund.
Jag skulle tom kunna tänka mig vara surrogatmamma..*L*
Men det finns ju inte plus att det är jobbigare förstås.

Lycka till med sprutorna.!

Hej Jenny

Svårt.
Jag skulle nog tycka att det är nog påfrestande att veta att någon därute är mitt barns gentiska mor, att hon dessutom vill ha kontakt med mitt barn skulle kännas mycket konstigt för min del tror jag. Jag skulle nog känna konkurrens.

Ta min syster tex som inte vill donera pga att hon inte orkar med det känslomässigt, även om jag kan förstå det och absolut respekterar det känns det sorgligt. Det var ju min chans att få en liten som liknar oss i vår familj.

Jag skulle kunna tänka mig att känna donatorn om det är en person som man brinner väldigt starkt för, som har egna barn (detta tror jag är viktigt) och som också ser på donation med stor insikt och ödmjukhet.
Jag vet en som jag skulle kunna tänka mig att ta emot ägg från just under dessa premisser men det får tiden utvisa hur det blir med en saken.....

linisen: jo jag förstår precis vad du menar.
jag försöker att sätta mig själv i i situationen med om det hade varit jag som var den som behövde ägg. jag hade nog inte velat känna henne.
Men som sagt. Nu vet jag ju hur ni känner.
men jag tycker fortfarande det skulle vara en högre ersättning för doneringen.

men en annan fråga då:

Om jag nu tar kontakt med nån som behöver ägg, sen gör en korsdonation så att de får gå först i kön. skulle ni då vilja ha kontakt med den donatorn som "ordnade" så att ni kom först i kön? den är ju då inte äggdonator till er så att säga.

Japp
Inga problem för mig.
Skulle du Jenny hjälpa mig fram i kön, bara som ett exempel, skulle jag inte haft något emot att vi träffades. Pga av dig då kommer jag ju snabbare fram i min önskan efter att bli mor.
Dessutom verkar du ju hyyvens

Skämt åsido alltså men svaret är, ja jag ser inget problem i det så länge man håller det på en nivå som känns bekväm.

Lina

Är det inte så i sverige när barnet är 18 år får dom söka upp sin genetiska mor??

linisen: jag ringde till sahlgrenska nu och tänkte jag skulle fråga hur det fungerade och vad de hade för kriteier. men de har naturligtvis bara telefontid tis och torsdag.
så jag får ringa igen på tisdag.
jag tror inte det ska vara några problem med att jag skulle bli godkänd tror jag men bara min vikt jag är orolig för. jag ligger ju över BMI men det har jag ju alltid gjort, vare sig jag fött barn eller varit vältränad. Alltså jag har nte fetma så utan är bara "tjock" efter två graviditeter. tänkte skulle se vad de säger..