Jobbet knäcker mig

Bekymra dig inte om ditt CV. Du väljer ju själv vad du skriver på det. Inte så att man skriver med "utbränd" eller "sjukskriven" bland sina tidigare erfarenheter, även om man varit det. :)

Har du möjlighet att gå ner i tid eller ta ut en veckas semester?

Finns det möjlighet att gå ner i arbetstid? Eller slippa vissa arbetsmoment på jobbet? Finns det något du kan föra för att minska dina aktiviteter utanför jobbet? (T.ex. ambitiösa renoveringsplaner, omfattande hobbies eller träning o liknande?). Sänka ambitionsnivån hemma, t.ex. acceptera att det inte är skinande rent överallt alltid.

Jag själv är rätt stressad. Försöker sänka ambitionsnivån men det är inte lätt...

Jo det är ju sant :) dock tänker jag att senaste arbetsplatsen ofta blir viktig när man ska ge referens. Vore så bra om jag kunde "stå ut" ett tag och avsluta med att säga upp mig på vanligt sätt så att det inte märks att det var stressen som var anledningen till att man slutade. Men det är en kamp varje vecka nu att orka vidare så frågan är om jag kommer klara av att avsluta det på ett "snyggt" sätt.

Har sökt ledigt i jul, kommer försöka ta en vecka i början av året också men har inte hunnit jobba ihop så mycket semester. Gå ner i tid tror jag tyvärr är jättesvårt i mitt yrke för gränserna är redan oklara och det skulle nog lätt bli så att man jobbade 100 % ändå.

Det är nog tyvärr svårt att bli av med arbetsuppgifter eftersom vi redan är underbemannade. Om det vore ett jobb där man jobbar av tiden vore det en sak men här ligger jobbet kvar om man är sjuk osv. Jag har verkligen sänkt alla krav på fritiden. Tyvärr har det lett till att jag inte längre tränar och inte orkar gå på fester. Jag orkar bara sova och kolla serier som det är nu. Ta mig en snabb runda på stan eventuellt. Dock känner jag alltid på söndagar att jag börjar må bättre och som att jag kommer ur jobbdimman, men då är det dags att ta nya tag igen.

Det känns generellt som att många är stressade idag :(

Du kan kanske försöka bli deltidssjukskriven eller söka jobba lite mindre typ 75% för att bättre orka med. Det kanske skulle lätta bördan för dig lite.

Har du pratat med din chef om hur du känner? Hen kanske kan hjälpa dig att prioritera bland arbetsuppgifterna, beroende på vad för jobb det är förstås. Du skriver att ni är underbemannade, är det nya rekryteringar på gång så att situationen kommer bli bättre? Du skriver att du är ganska ny på jobbet, behöver du någon utbildning eller annat för att kunna arbeta effektivare?

Innan jag skulle börjat tänka på sjukskrivning eller säga upp mig hade jag försökt ändra min situation på arbetsplatsen om jag i övrigt trivdes och hade en ok chef.

Har själv ett krävande jobb och alldeles för lång pendlingstid, men hittar inget jobb närmare där jag bor. I perioder känns det som att jag inte klarar av mitt liv eftersom jag inte hinner annat än jobb, sköta hemmet och sova på veckorna. Men sen kommer det plötsligt bättre perioder där jag får mer energi och allt känns bättre igen. När jag har börjat nytt jobb har jag alltid varit sjukt trött första tiden.

Har du pratat med din chef om hur du känner? Hen kanske kan hjälpa dig att prioritera bland arbetsuppgifterna, beroende på vad för jobb det är förstås. Du skriver att ni är underbemannade, är det nya rekryteringar på gång så att situationen kommer bli bättre? Du skriver att du är ganska ny på jobbet, behöver du någon utbildning eller annat för att kunna arbeta effektivare?

Innan jag skulle börjat tänka på sjukskrivning eller säga upp mig hade jag försökt ändra min situation på arbetsplatsen om jag i övrigt trivdes och hade en ok chef.

Har själv ett krävande jobb och alldeles för lång pendlingstid, men hittar inget jobb närmare där jag bor. I perioder känns det som att jag inte klarar av mitt liv eftersom jag inte hinner annat än jobb, sköta hemmet och sova på veckorna. Men sen kommer det plötsligt bättre perioder där jag får mer energi och allt känns bättre igen. När jag har börjat nytt jobb har jag alltid varit sjukt trött första tiden.

Grundproblemet verkar ju vara att ni är underbemannade, samt att arbetsbördan inte nödvändigtvis skulle bli mindre om du gick ner i tid. Det är antagligen därför du är stressad och trött.

Eventuellt har du också för höga krav på dig själv?

Dina problem är både ett individuellt problem och ett samhällsproblem. Personer som alltid ska vara duktiga och ställa upp, inte vill sjukskriva sig även fast de behöver osv, löper större risk att gå in i väggen. Samtidigt har vi idag ett samhälle och en arbetsmarknad som bidrar till att människor sliter ut sig. Tyvärr.

Jag har ingen bra lösning, du får fundera igenom dina alternativ, men också ta ett steg tillbaka och fundera över vad som är mest hälsosamt i längden. I korta perioder får man ibland acceptera att man kanske inte orkar ha en aktiv fritid. Men att ha det som du _en längre tid_ (inte orka roa sig, inte hinna med sina intressen mm) är inte okej. Dock svårt att svara utförligare när man inte vet vad du jobbar med eller hur dina framtidsplaner ser ut.

Jag har berättar att jag känner mig stressad och att det har varit intensivt från start men det känns svårt i och med att jag är så pass ny och man såklart vill visa framfötterna.

Det ser snarare ut som att det kommer bli ännu värre när det gäller bemanningen. Jag är ny på arbetsplatsen men har jobbat med samma sak i några år på ett annat ställe. Jag tänker också att jag säkert är extra trött eftersom det är många nya intryck, men både på tidigare arbetsplatsen och denna så känns det som att det är en konstant stress, det är fullt ös 200 % varje dag annars hamnar man efter eller kan inte göra ett tillräckligt bra jobb som jag anser att de vi jobbar för förtjänar. Även om det inte är jag som kan rå för arbetsbelastningen påverkar det mig eftersom jag får ta emot konsekvenserna av det. När jag då gör allt vad jag kan varje dag men det ändå känns som att högarna bara växer, då känns det tyvärr väldigt otacksamt :( Undrar lite vart jag ska få min input ifrån. Det känns övervägande negativt nu men har inte listat ut vad jag skulle jobba med annars.

Ja, vi hinner inte göra ett bra jobb. Eller bra jobb utifrån förutsättningarna, men inte utifrån vad man skulle önska. Jag tror också stor del handlar om hur jag är som person, jag har svårt att stå för det arbete jag/vi gör eftersom jag ser bristerna. Jag har alltid tyckt om att göra saker med stort engagemang och på det här jobbet känner jag mig frustrerad just eftersom jag ger allt men ändå når upp till, enligt mig, minsta standard. Jag har svårt att stanna upp och andas för då kommer jag behöva jobba ännu snabbare sen. Det har tyvärr känts som att mitt liv varit inställt på paus i några år (så länge som jag arbetat med detta) och nu när jag får fysiska och psykiska symtom är det ett tecken på att jobbet verkligen brutit ner mig och det är därför jag blir så orolig nu.

Om ni måste kämpa för att nå upp till någon slags minimistandard är det inte dina ambitioner det är fel på, utan arbetsplatsen. Då stämmer det att det är dags att börja fundera på att byta arbetsplats eller yrke. För så här kan du inte ha det i längden.

Jag har själv ett jobb som inte är så krävande om jag bara gör det jag ska göra och inget mer. Men även på min arbetsplats finns problem med personalbrist och för stor arbetsbörda. Detta går ut över verksamheten, även om det sällan drabbar mig annat än indirekt. Detta har också gjort att jag självmant tagit på mig extra arbetsuppgifter. Dock sådana som jag tycker är kul, samt inte för mycket. Det är fördelen, jag får själv dra en gräns, ingen kan egentligen kräva att jag ska göra detta. Men verksamheten blir bättre (och roligare) om jag gör det.

Detta funkar, eftersom jag inte hade en tung arbetsbörda innan. Det gör dessutom även mitt jobb roligare. Men jag tror inte att jag kommer att orka med nuvarande tempo ända till pensionen. På sikt hoppas jag kunna gå ner i tjänst, eftersom jag har andra inkomster också.

Sluta träna är ju inte rätt väg att gå för att klara stress. Har du ett jobb där du sitter stilla på dagarna behöver man röra på sig efteråt, javisst man blir trött av att ha mycket att göra eller sitta på mycket möten. Men det är huvudet som är trött, kroppen behöver röra på sig.

Ja, jag tror att de som orkar stannar kvar en längre tid är de som har förmågan att stänga av helt och stanna vid tanken att man bara kan göra sitt bästa. Jag försöker att tänka så varje dag och jag vet att jag egentligen inte kan skuldbelägga mig själv för jag gör mitt bästa, men det blir för tufft att se bristerna hela tiden och dessutom vara den som ska försvara det utåt sett. 

Exakt så som du beskriver är så jag har tänkt när jag har funderat på vad för typ av jobb jag vill ha. Jag skulle vilja arbeta på ett ställe där det blir en styrka att vara ambitiös och där jag har möjlighet att ha en rimlig arbetsbelastning - alltså att jag själv styr om jag ska göra det där lilla extra. Det låter som att du gör en uppoffring nu och att du kan se att du längre fram inte kommer att behöva hålla samma tempo. Det är bra, problemet blir ju när det höga tempot är konstant och man inte har någon möjlighet till återhämtning.

Jag har en läkartid inbokad snart. Vet inte alls hur ärlig jag ska vara med hur jag mår. Vet inte vad jag vill. Är rädd för att vara för ärlig med risk för att bli sjukskriven samtidigt som jag är rädd för att fortsätta i den här takten och känna mig svimfärdig varje dag. Åh, kommer alltid tillbaka till tanken att det allra bästa vore att stänga av alla känslor och bara klara av att jobba på och göra så gott jag kan. Det handlar nog om att jag inte vet vad nästa steg är. Jag vet inte om jag borde byta bana helt och börja plugga igen. Lockar inte att sitta flera år i skolbänken igen utan i så fall ska det vara någon kortare utbildning.

Jo jag vet, det känns jättetrist att jag börjat känna mig så svag att jag inte ens orkar ta tag i träningen. Det blir som ytterligare en press. På mitt förra jobb höll jag ändå uppe träningen även om det var sporadiskt. Nu har det i princip inte varit någon träning alls. Det blir som att pressen varit så stor under dagen att jag bara vill hem och lägga mig.