Känns som att det aldrig kommer passa in i vårt liv med ett barn till då vår tjej nu är 8 år. Ska man börja om igen?
Känner mig väldigt egoistisk för att vi tänker mer på vårt företag än fler barn.
Jag är 28 och min man 32. Så igentligen ingen stress..
Någon mer som har ett stort glapp mellan era barn el jobbar mycket?
Jobbar man mycket och trivs med det ska man inte ha barn. Ert barn är åtta och behöver er fortfarande, klarar ni av det med en liten till också? Om inte, då är ni bara ego OM ni skaffar barn.
Ett barn är inget man klämmer in på tider man har ledigt från jobb.
Jag har personligen inte erfarenhet från sladdisar, men har fler vänner som har så och det är blandade meningar. Några känner att det var jobbigare att börja om än de trodde, andra att de har mer ro och tid nu, de låter barnen ta tid och hetsar inte så mycket med jobb.
Jag ville, eller vill, ha en bebis till, men jag vill inte börja om med annat som vab, dagis att inte kunna göra det jag vill när jag vill osv. Så, jag lånar andras bebisar och väntar tills jag blir mormor istället.
Att skaffa barn eller välja bort barn är väl alltid ett egoistiskt val?
Man ska göra det man vill, finns inget rätt eller fel i den frågan.
Jobbar man mycket och trivs med det ska man inte ha barn. Ert barn är åtta och behöver er fortfarande, klarar ni av det med en liten till också? Om inte, då är ni bara ego OM ni skaffar barn.
Ett barn är inget man klämmer in på tider man har ledigt från jobb.
Jag har personligen inte erfarenhet från sladdisar, men har fler vänner som har så och det är blandade meningar. Några känner att det var jobbigare att börja om än de trodde, andra att de har mer ro och tid nu, de låter barnen ta tid och hetsar inte så mycket med jobb.
Jag ville, eller vill, ha en bebis till, men jag vill inte börja om med annat som vab, dagis att inte kunna göra det jag vill när jag vill osv. Så, jag lånar andras bebisar och väntar tills jag blir mormor istället.
Vi har båda en enorm barnlängtan, men känner att vi har lite för mycket med jobb just nu. Vi jobbar 7 dagar i veckan 365 dagar om året.
Tror att det lugnar sig om några år när vi har råd att anställa. För att kanske jobba mer "normalt" om man kan säga så :) mamma el pappa ledig kommer vi inte kunna vara som en vanlig Svensson.
Ett sladdbarn är ett barn som, ibland oplanerat, föds med påtagligt längre mellanrum efter den övriga syskonskaran. Det finns många skämtsamma benämningar på sladdbarn; efterskott till exempel. På finlandssvenska kallas de dialektalt allmänt för skrapabulla (skrapbulle), efter den något mindre bulle som vid bakning blir den sista då degen inte räcker till och man skrapar av bakbrädet eller kärlet man haft degen i. På finska används termen iltatähti (aftonstjärna), detta efter de stjärnor eller planeten Venus som blir synliga på kvällen redan innan solen gått ned helt och hållet.[1]
Det finns många åsikter om hur långt mellanrum det skall vara för att barnet skall uppfattas som sladdbarn. Har det gått minst sex år mellan syskonen kan det yngre barnet räknas som ett sladdbarn enligt Elisabeth Schönbeck, som är beteendevetare och småbarnspedagog.[2][3][4] Vissa tycker att det räcker med att skillnaden mellan till exempel mellanbarnet och den yngsta är större än skillnaden mellan mellanbarnet och äldsta barnet.[källa behövs] Andra anser att åldersskillnaden ska vara 12 år.[källa behövs] Ett kriterium kan vara att barnet är fött långt efter den första barnkullen och därmed inte är en del av syskonens gemenskap utan mer är att betrakta som ett ensambarn.
Vissa människor anser att ett sladdbarn är ett barn som är fött av en kvinna över cirka 40.[källa behövs]
Vi har bara en bebis än så länge men vi räknar tills vidare med att nöja oss med ett barn. Min man har både en anställning och ett eget företag med en del resor så jag känner att om vi hade fått ett barn till så skulle det hamna mest på mig och det är jag inte så sugen på. Kanske ändrar mig om några år men jag tror inte det. Jag är inte så stresstålig heller och tycker det är jobbigt med gnäll så att lösa syskonbråk lockar inte mig alls.
Om inte ert barn tjatar om syskon och ni inte ens själva är sugna så hade jag inte ens övervägt det. Det blir ju nästan tio års skillnad dessutom så det är ju kanske ändå lite sent påtänkt.
Såg inte att du kallade dig "barnlängtan" - om ni vill ha ett barn till är det väl bara att försöka om något år när det passar, oavsett om det blir långt mellan barnen. Jag uppfattade det först som att ni inte ville ha fler barn men att ni tyckte det kanske var synd mot barnet ni redan har.
Jag förstår verkligen inte kopplingen mellan egoism och att inte skaffa barn, men det verkar ju vara vanligt att folk menar det. Menar ni att det är egoistiskt med alla potentiella liv som inte får levas? Jag vill inte ha barn alls, det beror inte på "egoism" utan att jag helt enkelt inte verkar ha någon biologisk klocka, och med tanke på hur världen ser ut är det faktiskt inte en medelklassilandsmänniska den behöver. Jag hade kanske kunnat tänka mig barn i en annan värld, men nu är det den här vi lever i... Men alltså, ts, jag är intresserad av vad du menar med egoism, och hur du kopplar det till att inte skaffa (fler) barn.
Att skaffa barn är på många plan en egoistisk handling och bör enligt mig också vara det. Så att skaffa ett barn till enbart för syskonets skull låter inte som en så bra ide.
Man är väl egoistisk både om man skffar barn och om man inte gör det så länge som man glr ett val för sin egen skull så att säga, men jag har svårt att se att det skulle vara något dåligt. Låter som en sämre ide att skaffa barn för nån annans skull.