Hur vet man att känslorna är borta?

Jag har varit likadan, det har svängt väldigt fort för mig tyvärr. Jag är en impulsiv person, så att så fort jag kommit till insikt, då har jag kastat bort..

När jag har känt så, att det varit väldigt upp och ner, så har inte jag haft riktiga känslor. Inte varit kär på riktigt. Killarna jag dumpat har också varit som iglar på mig, velat vara med mig överallt och jag måste känna mig fri.. Annars gör jag mig fri.

Vet inte hur det är för dig men enligt min erfarenhet har kärleken inte varit äkta när det varit upp o ner..

Den första killen jag kastade bort var VÄRLDENS bästa pojkvän, idag hade jag gjort allt för att få en sådan relation igen. Han gjorde allt för mig. Tyvärr blev det bara som en bästa vän till slut. Jag tände inte på honom längre utan kände mest att det var jobbigt att ha sex med honom och att ha en kärleksrelation. Som att kyssa min bästa tjejkompis typ. 

Kille nummer 2 var världens lataste och levde på mig, tog inget initiativ till att söka jobb och gjorde inte mycket hemma, det blev till slut att jag störde mig på allt han gjorde (och inte gjorde.) Han skulle med mig överallt. Då menar jag överallt. Tjejkvällar, jobbet.. You name it. Han kastade jag också bort (fast det hade nog vem som helst gjort).. 

Senaste killen var jag otroligt kär i, fjärilar i magen så fort jag såg honom, saknade och ville ha nära.. Fast ibland är det ju skönt med egentid också och det fick jag med honom, att känna att man saknar varandra :) Men han dumpade jag då jag kom på att han var mytoman och var otrogen mot mig åtskilliga gånger.

Om du kan tänka på din pojkvän i famnen på en annan kvinna utan att bli svartsjuk så är känslorna borta.

På den frågan hade jag nog nästan alltid svarat nej. Kan nog inte se min pojkvän i famnen på en annan kvinna utan att bli svartsjuk. Som jag känner i vissa stunder, när det i alla fall känns som att jag älskar honom sjukt mycket, så är jag som mest sårbar och skulle aldrig kunna tänka mig ett liv utan honom. Men så kommer stunderna (oftast när jag är utan honom) då jag känner att jag inte bryr mig och inte känner starkt alls. Just nu känner jag mig lite småirriterad på honom, utan nån anledning. Jag tror inte att jag just nu hade blivit svartsjuk om han hade legat i en annan kvinnas famn. Mer "lättad" för att jag då hade haft en anledning att vara sur. Vet inte hur jag ska förklara, men nåt sånt..

Jag tror du har fel i att du ska lyssna på dina känslor eller att dom handlar om kärlek. Du känner dig obekväm med bra killar som ger dig det du längtar efter eftersom du nog är rädd för att gå in i det och SEN bli lämnad. Du hade "fjärilar i magen" med det otrogna svinet. Det kallas oro och ångest. Du förknippar det med kärlek.

För mig så visste jag det några månader innan jag gjorde slut med mitt ex, han hade redan dödat alla känslor jag hade för honom pga hans sociala fobi som gjorde att han knappt aldrig gick ut och aldrig vela hälsa på vänner eller släkt utan att bli utbränd och hellre stannar hemma i våran gemensamma lägenhet och alltid satt vid datorn och spelade med sina kompisar tills på morgonen nästa dag.

Och lägenheten var en etta och liten, så fick aldrig nån ensamtid på över ett år och det drev mig till vansinne då jag är en person som behöver sin ensamtid ibland.
Kan tillägga att jag flyttade till hans hemkommun som ligger ca 4-5 timmar bort från där jag bor nu och har även svårt att skaffa vänner, så hade inget umgänge där förutom honom.

Han grät dock när jag gjorde slut, men jag brydde mig inte alls utan var bara glad att detta var över och jag fick vara singel (är det fortfarande).

För mig var det avsaknaden av saknad...lite flummigt uttryckt. Jag liksom pustade ut när han åkte iväg på jobb, kände mig gladare och mer levande. Tog flera år innan jag verkligen förstod vad det berodde på. Jag är något av en ensamvarg och trodde länge att det var den enda orsaken... Sen kände jag ett växande ointresse för honom som person, han blev mer och mer "bara" en person bland alla andra...svårt att förklara.

Jag har nog också börjat tappa känslorna för en person jag älskat länge, i vintras var jag överkär men har inte fått den respons jag vill ha på väldigt länge nu. Nu i helgen hade han besök av en annan kille, han säger att dom inte har sex men dom sover i samma säng.
Men iaf så nu när jag vaknade i morse så var mina känslor borta, detta var liksom droppen. Dom träffas så fort dom får chansen och den andra killen spelar något slags spel hela tiden med honom.
Jag har alltid varit ärlig och uttryck mina känslor för min kille men inatt vaknade jag ungefär som ur en dvala och jag hade inga känslor.
Det första jag brukar göra är att tänka på vad min man gör för något men idag bryr jag mig inte längre. Han har visat väldigt lite känslor genom hela den tid vi varit ihop, sexet har dock alltid varit bra men kanske saknat känslor från hans sida.
Vi kanske mer blir som knullkompisar i framtiden, men jag kommer inte lägga ner någon känslomässig energi något mer på honom. Om jag hittar en bättre kommer jag dra. Min man har lovat mycket men inte hållit alls det han lovat.