Har en ca 2,5-åring hemma som nyligen har blivit extremt mammig. Det är jag som är "hemma" med honom och lillebror (ca 1 år), så det är väl naturligt att det då är mamma som oftast gäller framför pappa. Den senaste tiden har han börjat med bestämda regler att det är just jag som t.ex. ska jaga efter honom när vi leker, sjunga med honom, och det är bara jag som får lyfta upp och trösta. Mormor duger inte heller längre, det har gått så bra innan. Om jag måste iväg och pappa är hemma så blir det nästan kaos och han är otröstlig för att jag inte är där. Har förstått att han är i trotsåldern och blir lätt arg/ledsen och vill då genast ha tröst. Och just nu bara av mig. Har läst nånstans att det är mycket som händer i utvecklingen under den här tiden och då kan barnet ha extra starkt trygghetsbehov hos den ena föräldern. Har märkt att det är mycket som händer i utvecklingen hos vår son just nu, det kan vara en förklaring.