Livrädd för att bli sårad, hur orkar ni andra, med samma problem?

Du borde snarare försöka komma underfund med varför du gör som du gör? Kanske börja prata med någon?
Det känns som att du har nånting i bagaget som gör att du inte vill, vågar eller känner att du kan släppa in någon i dit liv och det kan vara ett slags trauma från uppväxten.

Har lite samma problem som du, men man måste våga chansa här i livet, ibland. Vissa kan vara värt det. Om du tycker om honom och det känns bra, då tycker jag absolut att ni ska träffas igen och se vart det leder. Skriv till honom och håll dig inte för att göra det. Vill du verkligen gå miste om personer som hade kunnat göra ditt liv så mycket bättre, för att du var rädd för att bli sårad? Förstår ditt tänk, men isåfall kommer du leva ensam hela ditt liv om du inte kan binda dig till nån.

Det får gå som det går, man får försöka göra det till det bästa. Händer något dåligt på vägen så får man ta itu med det då. Ingenting blir bra om man sitter och oroar sig hela tiden. Tro mig.

Jag har låg självkänsla, kanske den kan ha något att göra med detta. Men jag vet inte varför den är så låg.
Jag överanalyserar hans beteende o hans sms in i minsta detalj, hittar alltid saker som jag tolkar som att han inte är intresserad av mig, trots att han skriver snälla saker.

Det måste du göra dig av med. Kontakta en psykolog som kan hjälpa dig? Om ni inleder ett förhållande och du fortfarande är såhär så kan det komma att medföra problem.

Det måste du göra dig av med. Kontakta en psykolog som kan hjälpa dig? Om ni inleder ett förhållande och du fortfarande är såhär så kan det komma att medföra problem.

Har exakt samma problem som du. Nu är jag sambo sen 7 år tillbaka så slipper som tur är att dejta. Men jag har inte direkt rätt känslor för min sambo, men då jag inte orkar börja om på nytt med dejtande, bli sårad, oro osv så stannar jag kvar hos honom. Han är min bästa vän och är jättesnäll

Jag har gått hos psykolog från o till, men vet inte hur mycket det gett mig.
Går hos läkare nu så får ju en del hjälp.
Fy vad jobbigt detta är, denna oro skapar så mycket ångest hos mig.

Åh jag vet precis hur du känner, jag är exakt likadan.

Hör han inte av sig på två dagar målar jag upp världens bild om att han träffat någon annan, att allt han sagt bara är bullshit, att han inte alls tycker om mig osv osv osv...

Analyserar precis ALLT! Hittar givetvis 100 frågor som jag själv svarar på, sen blir jag såklart inte nöjd med svaret och tycker plötsligt att livet suger!!!

Jag tror det beror på alla killar jag träffat sen jag separerade, att dom säger en sak men sen "ångrar" sig. Vilket skapar en rädsla för att öppna upp sig och visa känslor.

Tänker ibland att "fan, jag ska skita i mina rädslor och verkligen satsa" men nu sitter jag i samma sits igen och stampar på ruta ett....

Du satte också ord på mina känslor. Har han inte svarat på mitt sms inom 2 timmar så har han garanterat dumpat mig... Och så deppar man ihop totalt.
Och jag är ju på väg att avsluta detta innan det knappt hunnit börja..

nu har det gått två dagar.... jag är helt förstörd!

Försöker hålla mig sysselsatt för att slippa tänka på honom. Men han var speciell, inte Som Alla andra.... trodde jag iaf. Nu är jag inte lika säker längre, eller så är inte killar som oss, att dom måste hörsal sig hela tiden...!?

Ok, så du har träffat någon den senaste tiden alltså?
Två dagar är inte j'ttelång tid, men skulle känna precis som dig att det nog kört sig.
Kan inte du höra av dig till honom o undra "lever du?" typ eller nåt annat skämtsamt.

Jag träffade min kvinna i livet för ca 3 månader sedan vi pratar med varandra varje morgon och varje kväll även fast vi bor i samma stad då vi inte kan ses.
Att din kille inte hör av sig jämnt kan nog bero på ålder jag tror att ju äldre man är när man träffas så är man förmodligen lite mer rädd om varandra men gillar du killen håll ut tjata inte på han men hör av dig du åt mindstånde varje dag tycker jag.

Nu vet jag inte hur gammal mannen är som Anonym (Me too) träffar.
Men mannen jag träffar är i 40-års åldern, och han hör av sig varje dag (har dröjt två dagar som mest), men jag är ändå orolig o funderar på att skita i det, för så här orkar jag inte må.

Han är 38. Idag blir det tre dagar som han inte hört av sig på...

Förstår inte varför?!

Jag kanske inbillar mig att han inte gillar mig, jag brukar ofta ge upp

Ganska lätt jag oxå just för att jag inte orkar må såhär.

Har han väntat så länge förut nån gång innan han hört av sig?
Skriv gärna här hur det har gått:) om han har hört av sig.

Nej, aldrig.... känns som att det är kört.