Hur bryta dåligt beteende i relation

aggressiva/misstänksam? du får utveckla det lite och beskriva hur du är.
det finns mängder av olika anledningar till att en del män är så, det finns ingen universal lösning

Jag tänder till snabbt och litar inte hundra på henne, får behov av pissa revir typ och blir sån douche. Det har vart samma i tidigare relationer... Jag vill inte diskurera felet med mitt beteende, bara veta hur andra löser det och få tips vad man kan göra.

Jobba med din självkänsla om den är dålig, det är den ofta vid såna här beteenden.

KBT eller hypnosterapi är två saker som kan fungera. Du VILL ju ändra dig och det är det viktigaste. Utan viljan finns ju inte en chans att det går

Att prata med sin partner om det är också viktigt tror jag. Att ha rätt partner också.... Det finns ju de som njuter av att se sin partner svartsjuk och det är ju inte bar i något förhållande även om inte den andra reagerar som du.

Lycka till!

.
Du får Sök hjälp som de andra gjorde..

Eftersom det varit på samma sätt i andra relationer får du nog söka professionell hjälp. Jag skulle göra det om jag vore du. Alternativet är att fortsätta som hittills.

Att ha insikt om sitt beteende är första steget

Att förstå naturen till detta beteende är andra

Att jobba på att bearbeta det som orsakar beteendet är tredje

Men i många fall sitter det så djupt, på personlighetes nivå att det är väldigt svårt att ändra..

Hur yttrar det sig hos dig?

Ok ja, vill helst undvika det. Har ett barn från en tidigare relation som är infekterad, vill inte det ska ställa till mitt umgänge.

Svårt att ändra? Det är typ kört?

Vet inte hur jag ska förklara.. det är liksom svårt stoppa processen, det kan nå helt oproportionerliga nivåer. Jag eldar på mig själv typ.

Att du vill förändrad är ett jättestort steg framåt! Bra jobbat! Jag hade sökt proffesionell hjälp. Vissa städer har mansjourer. Det finns ibland, tyvärr för sällan, team inom vården som jobbar med din typ av problematik.

Vad gäller terapeuter/kuratorer/psykologer kan det ta ett tag innan man hittar någon det klaffar med. Så ge inte upp om den första inte funkar för dig. Leta efter ngn med din problematik som specialområde, om det finns.

Som sagt, du bör nog söka professionell hjälp, men det är svårt att svara utförligare när man inte vet mer om hur det yttrar sig.

Att lätt bli arg eller vara känslig är en sak. (Men man kan behöva jobba på det om man inte vill förlora sin partner).

Att gå bärsärkagång är något helt annat.

Svartsjuka är en sak. Extrem svartsjuka är något annat. Osv.

Varför skulle det påverka umgänget? Det är ju snarare så att det kan påverka om du INTE söker hjälp. Hade jag varit ditt barns mamma hade jag inte velat ha mitt barn hos dig om du beter dig illa mot kvinnor.

Att klara det själv blir nog svårt, kanske tom helt omöjligt.

För de anmäler sånt? Eller? Nej exakt det jag menar, kommer det här fram till mamman är jag körd.

Du har väl rätt. Verkar inte finnas någon med erfarenhet av något annat sätt här iaf. Kanske bara är professionell hjälp som funkar.

Ingen behöver få veta att du söker hjälp. De hypnosterapeuter jag känner har tystnadsplikt och det har även vårdpersonal. Det är bara vid risk för att barn far illa som man måste anmäla. Är dina barn i riskzonen? Är du elak med din kvinna när de är hos dig? Är di elak mot dem?

Hur ska jag kunna öppna mig och vara ärlig med risk att de anmäler? Det är det som komplicerar saker och drar mig från göra det. Riskzonen ja, den finns ju alltid, men är inte elak mot mitt barn. Bråken blir inte så nasty när den är hos oss.

Med risk för att agera hobbypsykolog, men är det som att du agerar först och tänker sen?
Att du blir inte arg- du blir förbannad!
Inte ledsen- du blir helt förtvivlad, när du är glad är du nästintill extatisk?
Alltid mycket tankar och svårt att hålla fokus på en enstaka sak åt gången utan att börja fundera över det där du skulle göra sen eller vad du vill äta senare etc..?

Du kanske har någon diagnos och då är det verkligen en förklaring och du förtjänar medicin/hjälp. Adhd var det jag beskrev en del utav här uppe, jag har det själv.

Oavsett anledning så har du väldigt goda förutsättningar att ändra ditt beteende då du vill förändras. Lycka till

Ja, men som sagt, man har bara anmälningsplikt om det föreligger risk för att skada barn och för vissa typer av brott. Och det gäller ju inte här om jag förstått dig rätt?

Jag är hypnosterapeut och om en klient kommer till mig och berättar det du har skrivit här så skulle jag göra valet att inte berätta. Du vill ju göra något åt saken och om jag anmäler = du tappar förtroendet för mig. De hypnosterapeuter jag känner har samma inställning. Jag skulle troligen göra samma bedömning om du berättar att du misshandlat din kvinna fysiskt eftersom du som sagt försöker lära dig att inte göra det. Som du ser nedan är det anmälningsplikt för vissa saker, så som pågående brott. Tex, om du kommer till mig onykter och sen sätter dig i din bil för att köra hem så skulle jag ringa och anmäla om du inte gett mig nycklarna, för det skulle jag be om först.

Som du ser nedan så får man bryta tystnadsplikten om brotten man har begått och berättar om ger minst ett års fängelse, men man MÅSTE inte. Du kan fråga om terapeutens inställning innan du börjar prata med hen om du vill.
Sekretessbrytande bestämmelser

Tystnadsplikten kan brytas om patienten samtycker till det. Men den kan också brytas i de fall när det föreligger en anmälnings- och rapporteringsskyldighet. Dessa situationer är reglerade i lagstiftningen.
Några exempel på sådana anmälnings- och uppgiftsskyldigheter som kan vara aktuella är:
?    Barn som far illa. Om man får kännedom om, eller misstänker att ett barn far illa, måste man som psykolog anmäla det till socialnämnden, se 14 kap 1 § socialtjänstlagen (2001:453). Man är som psykolog också skyldig att lämna socialnämnden alla uppgifter som kan vara av betydelse för utredning av ett barns behov av stöd och skydd.

?    Vissa pågående brott. Alla medborgare har en lagreglerad skyldighet att avslöja/anmäla vissa allvarliga brott som är ?å färde? det vill säga pågående brott (Brottsbalken 23 kap. 6 §). Bestämmelsen avser endast de grövsta brotten som exempel mord, dråp, grov misshandel, rån och högförräderi. Om brottet redan har fullbordats har man inte längre någon skyldighet att avslöja det.

?    Vittnesplikt. Trots att psykologer omfattas av ett sk frågeförbud, dvs enligt 36 kap. 5 § Rättegångsbalken inte får vittna om uppgifter som de anförtrotts i sin yrkesutövning, har de trots allt skyldighet att vittna i vissa brottmål.
Det gäller om det är fråga om ett brottmål där minimistraffet/det lindrigaste straffet är ett års fängelse eller om det handlar om försök till brott där det inte är stadgat lindrigare straff än fängelse i två år.
Detsamma gäller om brottet riktas mot någon som inte fyllt arton år och brottet avser något av de brott som uppräknas i 3, 4 och 6 kap. Brottsbalken.

När det gäller misstanke om brott som är så allvarligt att det ger minst ett års fängelse har en psykolog rätt att bryta mot tystnadsplikten genom att göra en polisanmälan om brottet. Vid utredning av sådana brott är psykologen också skyldig att svara på frågor från såväl polis- som åklagarmyndigheterna.

Exempel på sådana brott är mord, dråp, våldtäkt och grov misshandel. För brott som riktats mot barn gäller det alla brott mot liv och hälsa i 3, 4 och 6 kap. Brottsbalken. Observera att det rör sig om en rätt att polisanmäla, inte någon skyldighet.

Frågeförbudet gäller dock inte i LVU-mål. I dessa mål är psykologer alltså skyldig att vittna. Det följer av 3 punkten i RB 36 kap 5 §:
I den punkten bryts frågeförbudet för den som har anmälningsplikt angående barn som far illa i vissa typer av mål ? nämligen mål om besöksförbud enligt 5 kap. 2 § eller 6 kap. 6, 13 eller 14 § SoL eller enligt lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga.Sålunda blir alltså i nämnda måltyper psykologer, vare sig de arbetar i allmän eller privat verksamhet, skyldiga att vittna om sådant som de är skyldiga att lämna uppgifter om till ansvarig socialnämnd.

Om man misstänker att någon är på väg att begå rattfylleri, så hindrar inte Offentlighets- och sekretesslagen att man anmäler misstanke om detta till polismyndigheten (se 10 kap. 19 § OSL).

Min sambo hade liknande problem som är bra idag han har gått i KBT samt att vi gått i par terapi tillsammans. Två år vi slutade gå sen inga "återfall"

Gå till psykolog privat, nämn inte till psykologen att du har barn. Då är det omöjligt att du skulle bli anmäld. Iofs ska det till väldigt mycket för att de ska anmäla. Jag har gått till många psykologer och varit helt förstörd, varit otrogen, gråtit och skrikit och hållit på men har aldrig blivit anmäld. Tror Iofs att privat är en bra grej. Det känns som det behövs mer innan de anmäler. Kanske för att de då förlorar en betalande kund. Nej jag vet inte.

Men fokusera på din parrelation i terapin och inte på barnet så går det nog bra. Är du en våldsam person? Annars behöver du inte oroa dig.

Och ditt ex behöver inte veta något att du går till psykolog, ingen kommer få veta. Det är tystnadsplikt så länge du inte berättar om ett brott som skulle ge mer än 2 års fängelse.

I värsta fall, gå och prata med en präst. De har 100% tystnadsplikt dvs de får inte anmäla oavsett.