Att förlåta, släppa och gå vidare.. Hur?

Förstår din känsla. Vet inte hur denne person sårat dig men när min man lämnade mig skrek jag åt honom att jag hoppas att han aldrig blir lycklig mer. Och det kom från hjärtat. Har inget dåligt samvete över det, jag gav honom allt från mig och ändå var det jag som blev sårad i slutändan.

Prata med någon om dina känslor.Det kan ta tid innan det släpper.Så tänk inte så mycket,istället försök hitta andra saker att göra.Håll dig aktiv med något som får tankarna åt annat.Förlåt dig själv ochså .Så du kan gå vidare.

Oj det låter precis som någonting som hände mig! Jag kände precis sådär! Kan säga att ett halvår räckte inte för mig för att släppa detta, så att du fortfarande är ledsen tycker inte jag är konstigt alls. Du har råkat ut för en stor tragedi, en personlig katastrof.

Idag så bryr jag mig faktiskt inte om personen i fråga är lycklig eller ej eller vad han gör eller hur han har det. Det har ingen betydelse, ingen som helst relevans för mitt mående eller hur mitt liv ser ut idag. Kanske får han vad han förtjänar, kanske inte, men för mig spelar det ingen roll. Har han det dåligt så gör inte det mitt liv bättre ändå.

Han har gjort mig stor skada men skulle ändå inte vilja vara utan erfarenheten

Livet kan vara väldigt orättvist det får du acceptera. Det finns människor i den här världen som gör illa och nu har du råkat ut för en av dom. Du lider nu men det kommer att gå över. Hoppas du kan finna tröst i det.

Vad som hjälpte mig var att låta tiden gå och låta mig själv känna allt jag kände. Kom ihåg att alla känslor är okej!

Kanske kan du försöka fylla dagarna med nåt meningsfullt så att tiden går och du får mindre tid att tänka på det jobbiga? För mig så hade plötsligt det där jobbiga försvunnit, det var som att det inte längre fick plats i mitt liv när jag hade annat som var viktigare.

Jag tycker inte man behöver förlåta allt, låt känslorna blekna bort med tiden bara. För det gör de för de flesta av oss även om jag personligen är fenomenalt långsint och det tog mig närmare 20 år att sluta tänka på hämnd mot mina mobbare i skolan ibland. Bara som tidsfördriv.

Det du behöver göra är att finna din egen struktur i livet och bygga på din egen lycka. När du är nyförälskad eller har träffat nya fantastiska vänner kommer du att se detta med andra ögon.

Jag blir hjälpt av att agera ut starka känslor, t.ex. vråla och gråta ute i skogen, träna hårt och tänka att om jag klarar passet så får den jag känner hat mot en smärtsam sjukdom, slå sönder tallrikar.  

Släpp vilddjuret lös en stund ibland så blir det lugnare sedan.

Tack för goda råd!!!

Tycker dock fortfarande att det är destruktivt för min egen själ att önska någon något illa.

Fast tycker att de två personer (ja, de är två egentligen, hen och hens nya partner som försöker att bygga sin lycka på min sorg, och det handlar inte bara om otrohet, svek och bedrageri..det är mkt mer invecklat ..), FÖRTJÄNAR INTE att vara lyckliga!

Men alla förtjänar ju att vara lyckliga..det är inte min rätt att döma..

Så jag har en inre moralisk kamp..:/

Om de förtjänar det eller inte tycker jag att du ska försöka släppa. Deras lycka står nu utanför din kontroll, du har inget ansvar för det.

Du kan bara styra vilken typ av människa du själv vill vara, du vet om du har gjort rätt eller orätt och hur du vill behandla andra människor framöver. Det är det viktigaste och mest relevanta för dig

Jag vet. Det är det jag menar. Det logiska och det rätta slåss inne i mig med känslan av djup besvikelse, sorg och önskan om rättvisa.

Och det är bara det som tröstar mig - att jag själv kan välja att vara en bra människa och låta universum sköta resten..