Gör skillnad på barn och barnbarn

Har hon alltid varit sån? Även när du och brorsan var små? Kände/känner du dig älskad?

Det är jättetråkigt att din mamma favoriserar din bror och hans barn och struntar i dig och dina barn
Har du funderat över hur hon och du pratar med varann? Det låter som att hon kanske tycker att det är jobbigt att tjafsa med dig? Ni skulle kunna testa att gå till ngn typ av familjerådgivare för att få hjälp att diskutera igenom era problem och se om de kan lösas.
Med det sagt så är hon inte lagligen skyldig dig eller dina barn något, utan hon kan göra det valet utan att du kan göra något åt det. Om jag var du skulle jag försöka hitta en annan mormor åt barnen, en som vill vara med dem, och inte försöka tvinga fram något som tydligen inte finns där. Har de farmor eller annan släkting i närheten kanske det är en möjlighet, annars kan du annonsera lokalt och höra om det finns någon som är intresserad.

Lycka till! 

Låt mig gissa, du är storasyster, var självständig  även som barn.
DIn bror har alltid fått extra stöd av er mor.
Mina föräldrar kommer så fort minstingen kallar på barnvakt, hjälp med bilen eller huset.
Undrar om din mamma förstår att du behöver hjälp?

Precis! Jag har alltid klarat mig själv och hjälpt/hjälper henne med allt men ändå är det lillebror som det är såååå synd om.

Om jag ska vara ärlig så finns det tyvärr inget att prata om eftersom det har varit såhär i flera år och hon vägrar inse när jag försöker prata med henne. I övrigt har eller hade en jättebra relation . Men jag vägrar ta mer skit och precis som ni säger jag kommer inte tvinga mina barn på henne:(

Tycker bara synd om barnen för deras farmor är dödssjuk så henne har de tyvärr ingen relation till.

Det har nog alltid varit så men jag har blundat för det eftersom jag varit så sårad och tyckt att det var är så orättvist av henne.

Hon förstår men hon tänker att hon fixar det själv för så har jag alltid gjort. Ber om hjälp när jag/vi verkligen behöver hjälp.

Mina barn har aldrig övernattat hos henne, när hon passat dem så har det varit max 3-4 timmar och under den tiden ringer hon minst 3-4 ggr för och fråga när vi kommer så nu inser jag att jag tyvärr tvingat på henne mina barn.

Min mamma är liknande mellan mig och min bror (även om vi inte har några barn än). Måste bara fråga: Är din mamma storasyster/lillasyster/ensambarn? Min mamma är ensambarn och därför tror jag att hon har svårt att relatera och förstå mig som är storasyster, kan det vara samma med din mamma?

Tråkigt, men jag skulle se det som att hon är väldigt tydlig i sitt beteende/sina prioriteringar. Det är bara ännu mer ledsamt att behöva "jaga" efter mormor. Lägg ned det. Är din man ensambarn? Han har inga kusiner eller liknande som ni skulle kunna förtäta kontakten med? Eller vänner med barn, där ni ja hjälpas åt ibland?

Nej hon har många syskon men hon har tyvärr inte haft en närvarande mamma om man säger så. Hon säger själv att hon inte kände någon kärlek från henne.

Min man är tyvärr enda barnet så vi är rätt så ensamma på det viset.

Men som ni säger hon har klart och tydligt visat vad hon vill....synd bara om barnen.

Jag tycker först att du ska rannsaka dig själv: vilken del har du i det hela? Jag menar, om hon har bättre kontakt med din bror blir det ganska naturligt att man även har en bättre kontakt med de barnbarnen.
Vad gör du som inverkar på den dåliga kontakten ni har?

Jag menar inte att såra dig utan för att jag dels inte kan analysera vad/hur din mor tänker och känner. Dels för att om du får bättre självinsikt får du automatiskt fler valmöjligheter gentemot henne.
Säg tex att du är väldigt avståndstagande och inser det efter att ha funderat fram och tillbaka så kommer du att ha valet att tex bli mindre avståndstagande eller kanske än mer om du verkligen tycker att din mor är en skitstövel.

Sen när du gjort det, funderat över din egen del i dansen så tycker jag att du ska ha ett rakt och brutalt ärligt snack med henne där du berättar hur du upplever det! Det ger henne en chans att reflektera över sina beteendemönster. Viktigt om man är sådär brutal-ärlig är att inte vara anklagande. Istället för att säga" du gör mig så ledsen när du gör ditt och datt" så säger man "jag blir ledsen" och poängterar igen och igen att det inte är en anklagelse utan en beskrivning på upplevelsen.

Skulle det efter det inte vara någon ändring och du kommer fram till att hon gör dig mer ledsen än vad hon ger... ja, då skulle jag nog fundera på någon sorts "paus" från varandra åtminstone, att man har kontakt men väldigt lite och rätt ytligt. För mitt i allt det här har du barn och det är inte rätt mot dem att de blir berövade sin mormor för att ni har en taskig relation. Fastän du kanske tycker att hon är en fähund behöver de ha kontakt med henne.

kan du prata med din bror om det? Han kanske inte har fattat det är så här. 

Tror det har med mognad att göra, något som krävs för att man inte ska särbehandla.
En del föräldrar favoriserar något av sina barn när de är små utan att det direkt har med ordningen att göra utan det beror på hur de själva är som förälder, livssituationen och vilken sorts uppmärksamhet de själva får av barnet, den minsta kan vara jobbig och får därför mindre tid, men den kan också få mer tid, sen håller det i sej.
De får en annan relation till varandra medan föräldern får lägre empati för den som hamnar utanför. De ställer upp för det ena barnet medan de vill att det andra ska ställa upp. Föräldrar kan också favorisera barnbarn också som TS mamma gör.

Träskvatten: jag har bättre relation till henne än va min bror har. Jag hjälper henne med allt från räkningar till inredning och det är en av anledningarna varför jag blir så sårad av hennes beteende. Jg har varit brutalt ärlig mot henne men hon tar inte in detta utan anser bara att jag är svartsjuk. Hon ser inte hur mycket hon särbehandlar oss.

Du har även rätt att barnen ska ha rätt och ha kontakt med henne och det ska de väl ha men samtidigt kommer jag aldrig be henne vara barnvakt mer.

Klunssmurfen: det har du helt rätt i. Jag kommer inte göra alls något mer för henne så får vi se vad hon gör.