Separata sovrum då mannen snarkar?

Det måste väl vara mycket bättre att ha skilda sovrum och faktiskt kunna sova, än att den ene ligger och drar timmerstockar medan den andra blir olycklig för att hon inte kan sova - dessutom med risk att hon börjar se snarkaren mer och mer som ett problem än en livskamrat. Han lär ju knappast sakna dig när han sover ändå. Mina svärföräldrar har skilda sovrum sedan länge just pga detta, förutom när de är på semester eller i stugan.

Så resonerar jag också. Jag börjar se honom mer och mer som ett irritationsobjekt. Startar varje morgon med ett fruktansvärt dåligt humör, efter att ha legat och lyssnat till hans snarkningar i 2-3 timmar innan hans klocka ringer. Ska verkligen inte behöva vara så..

Har han testat näsplåster? Det är nämligen det enda som hjälper mig då det är jag som tjej som snarkar.

Vet hur jobbigt det är.. Jag sover ibland i gästrummet för min mans skull.

Det är viktigt att det blir rätt näsplåster dvs breathright så han inte köper fel. För de andra funkar inte på mig,

Jag brukar ha de ett par nätter i rad och sen lättar det ett tag. Värt att testa om ni inte gjort det.

Separata sovrum, fungera utmärkt, båda är nöjda

Vi har testat näsplåster, nässpray, munhålespray osv. Däremot har vi nog inte testat olika sorter utan bara avskrivit det som värdelöst.

Det är inte bara min sömnkvalite som drabbas utan även hans då jag upprepade gånger "sparkar" honom för att han ska sluta. Påfrestande för oss båda..

Låter härligt! Får jag fråga hur länge ni bodde ihop innan ni ordnade varsitt sovrum?

Jag överväger samma sak. Min man har börjat snarka sedan han var med om en olycka som tvingar honom att sova på rygg. Jag klarar inte av ljudet och många nätter blir förstörda. Tyvärr är alternativet en dålig säng så vi måste lösa den biten först.
Jag blir galen av att inte kunna sova!

Har oxå testat olika spray som inte funkar överhuvudtaget, men som sagt, två av tre sorters plåster var värdelösa. Breathright funkar för mig!

Så provar man fel så funkar det inte ett skit. Kolla om han testat just den. Kanske värt ett sista test? :) För usch va jobbigt att inte få sova ordentligt. Jag hade nog bytt till två sovrum om det var så varje natt.

Jag och mitt ex hade skilda sovrum i flera år... Inte därför vi är ex . Visst lite trist att tappa närheten men irritationen av att inte få sova är ändå större och då upplever man ändå ingen vidare närhet..

En kompis har öronproppar det var jobbigt i början innan hon vande sig vid dom men nu märker hon inte av dom längre...

Vi har separata sovrum för min man har sömnproblem och är lättväckt. Lite trist tycker jag det är men absolut ingen katastrof för relationen! Ärligt talat lider vår relation mer när vi tex reser och bor på hotell och delar säng... det slutar alltid med bråk för att vi väcker varandra. Vi bodde väl ihop i typ två tre år innan vi skaffade skilda sovrum när vi flyttade till större.

Öronproppar har jag testat, men får det inte att fungera.. kanske får testa någon annan sort/storlek?

Vi kommer nog börja med att någon av oss sover på bäddsoffan en natt eller två i veckan, och ser hur det känns.. det kanske räcker med ett par nätter i veckan, gör det inte det så får bäddsoffan bytas ut till en riktig säng är jag rädd för.

Man kan ju formgjuta kostar kanske en del men det kan det vara värt. Och även att prova lite olika storlekar och sorter.... Men att sova i annars rum vissa dagar kan ju vara en bra lösning så man får sova ikapp.. Kanske sova tillsammans på helgen när man får sovmorgon ifall man sovit dåligt...

Jag och min sambo har varit tillsammans i 15 år. Vi har från första stund sovit i varsitt sovrum eftersom jag snarkar massor. Det funkar toppenbra för oss, jag är dessutom kvällstrött och sambon är kvällspigg! 

Ja vi hoppas på att kunna sova ikapp dom nätterna som du skriver. Vi har barn som förklarar att man går upp 05:30-06:00 oavsett veckodag, så det blir nog snarare att bäddsoffan används på helgen för den som behöver sovmorgon, så turas vi om :)

Åh men det är samma här! Jag är kvällstrött så jag går gärna och lägger mig tidigare än sambon på veckorna. En del av mig tror att egen säng i eget rum kommer kännas jättebra, få sova ut och känna mindre irritation än vad jag gör i dagsläget pga den förlorade sömnen. En annan del av mig kommer nog känna sig ensam. Behöver ju inte sova isär varje natt tänker jag

Just do it, det är så värt att få sova ut, och man umgås ju ändå inte när man sover :P

Eftersom han arbetade natt de första åren, så blev det automatisk så att vi sov i olika rum, dessutom samsov jag med vår son.

Sedan gjorde vi ett försök, men det slutade med att jag la mig i soffan för att få sova, insåg att det var bättre om vi sov på varsitt rum.

När vi sover i samma säng, så sover vi skavfötters, vilket fungerar bättre än att sova åt samma håll

Man kan söka vård för det, det finns grejer man kan göra. Har inte gjort det själv ännu men är på sambon ständigt om det. Han snarkar så extremt högt att det hörs ut i trapphuset, helt seriöst. Tunn dörr och dåligt isolerad men ändå, herregud. Råkar han somna i soffan så skriksnarkar han så jag måste släpa mig ur sängen för att väcka honom. Funkar egentligen bäst när han ligger bredvid så jag kan sparka på honom eller rulla över honom på sidan. Jag brukar lägga mig innan honom så jag somnar först, på så sätt vaknar jag inte lika lätt när han börjar.

Han har redan opererat två gånger som yngre, och av olika anledningar så är det inte prioriterat för honom att söka på nytt i nuläget.. jag lägger mig alltid tidigare så från 22-02 sover jag helt okej. Men från ungefär 02-03 är det kört resten av natten. Vi har ett rum på ovanvåningen där det står en bäddsoffa, ska se om den blir min räddning.