• Sorgsen84

    Sälla hjälp mig! Vågar inte göra slut

    Hej,


    Jag hoppas att någon läser detta.


    Jag har varit i ett förhållande i 4 år. Jag är 32 år. Detta är mitt första förhållande som varat i år.


    För 4 år sen träffade jag en fantastisk man. Jag blev kär och jag älskade honom. Jag har nu under 1år funderat på att göra slut men inte vågat eftersom jag var osäker på mina känslor. Jag stannade istället kvar i förhållandet och försökte reparera det. Nu i efterhand så vet jag att jag inte skulle ha stannat kvar, men jag ville få förhållandet att fungera. Idag, vågar jag inte göra slut med honom av rädsla för hanns reaktion. Han kommer att gå under. Han säger ofta att han inte kan leva utan mig, att jag är hela hanns liv. Jag är rädd för att han ska gå in i en depression som han inte kan ta sig ur. Denna rädsla tillsammans med känslan av att jag inte kan/vill vara kvar i förhållandet har gjort att livet känns tungt och meningslöst.


    Min fråga till er som har erfarenhet av att göra slut efter flera år tillsammans, Hur går jag tillväga? Jag kommer att krossa hanns drömmar och liv. 


     


    /H

  • Svar på tråden Sälla hjälp mig! Vågar inte göra slut
  • Birgitta02

    Du kan inte ansvara för honom och hans liv och mående. Du kan däremot ansvara för ditt. Du är inte hans pappa/mamma. Han kommer att komma över det så småningom. Och det är ju faktiskt han själv som måste ta sig i kragen. Du kan inte leva för honom. Det är omöjligt. Förhoppningsvis har han kompisar och släkt som kan stötta lite. Men DU ska inte göra det. Det innebär att du ska offra ditt liv och mående för en annan människa? Hur klokt tycker du det låter?

  • sextiotalist
    Sorgsen84 skrev 2016-12-07 15:10:03 följande:

    Hej,


    Jag hoppas att någon läser detta.


    Jag har varit i ett förhållande i 4 år. Jag är 32 år. Detta är mitt första förhållande som varat i år.


    För 4 år sen träffade jag en fantastisk man. Jag blev kär och jag älskade honom. Jag har nu under 1år funderat på att göra slut men inte vågat eftersom jag var osäker på mina känslor. Jag stannade istället kvar i förhållandet och försökte reparera det. Nu i efterhand så vet jag att jag inte skulle ha stannat kvar, men jag ville få förhållandet att fungera. Idag, vågar jag inte göra slut med honom av rädsla för hanns reaktion. Han kommer att gå under. Han säger ofta att han inte kan leva utan mig, att jag är hela hanns liv. Jag är rädd för att han ska gå in i en depression som han inte kan ta sig ur. Denna rädsla tillsammans med känslan av att jag inte kan/vill vara kvar i förhållandet har gjort att livet känns tungt och meningslöst.


    Min fråga till er som har erfarenhet av att göra slut efter flera år tillsammans, Hur går jag tillväga? Jag kommer att krossa hanns drömmar och liv. 


     


    /H


    Enligt mitt ex, så krossade jag hans drömmar och liv, jag var hans allt, sa han. Vad jag vet nu, så är han sambo och verkar fixa det ändå, men han klängde sig fast väldigt länge.
    Jag var 30 när jag bröt upp, vi hade varit tillsammans lika länge, skillnaden är väl att jag funderade i två år på att bryta upp
  • Nizon

    Jag kan försöka ge dig så bra råd som möjligt, alla människor är olika. Men det är så här jag skulle vilja bli dumpad på om du skulle dumpa mig då.

    1. Att du faktiskt är ärlig mot mig, om varför du väljer att dumpa mig.


    2. Jag lär ha mycket frågor kanske till och med ältar visa frågorna.


    3. Så skulle uppskatta att du skulle ha tåla mod och svara på min frågor.


    4. Att du inte bollar med mina känslor till exempel säger ja kanske vi i framtiden osv, för det skulle bara göra det svårare för mig att gå vidare.


    5. Inte säga något om att du älskar mig men inte är kär i mig osv, för när man blir dumpad känns det snacket ganska ologisk i min hjärna i alla fall.


    6. Om du kan så skulle jag så klart uppskatta väldigt mycket om du inte hade jäkta in i en ny relation på engång även om den kanske inte är seriös från din sida. Så skulle det göra väldigt ont och se eller höra det. Liksom att man får smälta själva situationen.


    7. Om du skulle träffa någon ny, var ärlig om det om jag skulle fråga. Även om det är jobbigt att höra och man blir sårad, så är det värre att få reda på sånt från annat håll.


    8. Om du väljer att dumpa mig, låt mig då få vara i fred kom inte och ta kontakt osv sen när du får panik av att du saknar mig osv, för just nu kommer jag inte klara av att vara din vän.


    9. Om du ska ta kontakt med mig, gör det i så fall när du verkligen är säker på att du vill ha mig tillbaka. Även om risken finns att jag har gått vidare, så är det nog större chans att jag fortfarande hoppas att du ska vilja komma tillbaka, så kommer må värre om du bara kontaktar mig när du fortfarande inte vet vad du känner.

    Det är väl det här jag kommer på just nu, vet ej om det hjälper så värst mycket.
  • Anonym (nej)

    Lämna honom inte, han klarar inte det! Du måste tänka på honom...

  • Anonym (anders)
    Nizon skrev 2016-12-07 15:25:50 följande:

    Jag kan försöka ge dig så bra råd som möjligt, alla människor är olika. Men det är så här jag skulle vilja bli dumpad på om du skulle dumpa mig då.

    1. Att du faktiskt är ärlig mot mig, om varför du väljer att dumpa mig.


    2. Jag lär ha mycket frågor kanske till och med ältar visa frågorna.


    3. Så skulle uppskatta att du skulle ha tåla mod och svara på min frågor.


    4. Att du inte bollar med mina känslor till exempel säger ja kanske vi i framtiden osv, för det skulle bara göra det svårare för mig att gå vidare.


    5. Inte säga något om att du älskar mig men inte är kär i mig osv, för när man blir dumpad känns det snacket ganska ologisk i min hjärna i alla fall.


    6. Om du kan så skulle jag så klart uppskatta väldigt mycket om du inte hade jäkta in i en ny relation på engång även om den kanske inte är seriös från din sida. Så skulle det göra väldigt ont och se eller höra det. Liksom att man får smälta själva situationen.


    7. Om du skulle träffa någon ny, var ärlig om det om jag skulle fråga. Även om det är jobbigt att höra och man blir sårad, så är det värre att få reda på sånt från annat håll.


    8. Om du väljer att dumpa mig, låt mig då få vara i fred kom inte och ta kontakt osv sen när du får panik av att du saknar mig osv, för just nu kommer jag inte klara av att vara din vän.


    9. Om du ska ta kontakt med mig, gör det i så fall när du verkligen är säker på att du vill ha mig tillbaka. Även om risken finns att jag har gått vidare, så är det nog större chans att jag fortfarande hoppas att du ska vilja komma tillbaka, så kommer må värre om du bara kontaktar mig när du fortfarande inte vet vad du känner.

    Det är väl det här jag kommer på just nu, vet ej om det hjälper så värst mycket.
    Jag håller med. 31 år och jag blev dumpad efter 9 år. Utan förklaring och utan att hon tagit upp något innan som ett problem. Hon säger att hon älskar mig men att det inte känns rätt. Och hon vill inte låta mig va ifred, vill att jag ska finnas där för henne. Har framkallat självmordstankar och dyra terapiräkningar. Gör inte så. Helst skulle du tagit upp era problem när de uppstod.
  • Anonym (Eva)

    Det händer folk hela tiden,att dom blir lämnade.Du ska leva ditt liv,inte hans.Han är inte ensam att bli dumpad.Det är inte ditt problem.Men jag förstår att det känns svårt.

  • sextiotalist
    Anonym (nej) skrev 2016-12-07 16:04:19 följande:

    Lämna honom inte, han klarar inte det! Du måste tänka på honom...


    Vill du vara tillsammans med en som är det av medlidande? Att personen till slut föraktar dig?
  • Anonym (nej)
    sextiotalist skrev 2016-12-07 22:02:16 följande:
    Vill du vara tillsammans med en som är det av medlidande? Att personen till slut föraktar dig?
    Är detta inte en ledande tråd som alla andra på TS? Vad tror ts att hon ska få för svar när hon ställer frågan som hon gör efter inlägget, man kan ju inget annat än vara ironisk... vilket du tragiskt nog inte förstår!
  • sextiotalist
    Anonym (nej) skrev 2016-12-08 09:43:01 följande:
    Är detta inte en ledande tråd som alla andra på TS? Vad tror ts att hon ska få för svar när hon ställer frågan som hon gör efter inlägget, man kan ju inget annat än vara ironisk... vilket du tragiskt nog inte förstår!
    Tragiskt och tragiskt, (personligen hade jag nog använt ordet tråkigt att min ironi missades, tragiskt är det knappast) jag brukar förstå ironi, om den presenteras rätt och då behövs det nog lite mer än vad du skrev.

    Men faktiskt, det finns folk (både IRL och här på FL) som anser att man inte ska göra slut, utan stanna kvar, till vilket pris som helst. Så mitt svar var nog inte helt fel.
Svar på tråden Sälla hjälp mig! Vågar inte göra slut