Att duga som man är när man är introvert

Jag är också sådan. Jag älskar ensamhet. Det är inget fel i det bara för att det inte är det mest önskvärda i dagens samhälle. Men det gör väl inget att man inte är exakt precis lagom och så som man ska?
Behandlar någon dig illa bara för det så säg ifrån. Annars verkar det mest var du som skapar problemet. Släpp krav och gilla dig som du är.

Känner igen mig helt jag med.. Alltid varit sån, älskar att vara ensam, har också blivit ifrågasatt av många varför jag inte vill följa med på ditt o datt, fester, middagar, eller varför det är svårt att få tag på mig ibland. Men börjar jag tänka på det och känna efter så är det så här jag vill ha det, behöver mycket ensamtid, njuter av det.

Intressant att du har eller har haft pojkvänner trots att du är introvert och annars sällan träffar vänner. Det visar hur lätt ni kvinnor har det på den fronten oavsett övriga förutsättningar. Introverta killar brukar förbli oskulder.

Nope, men bittra killar stinker.

Är också en ganska introvert person. Men det gäller ju att man lär sig tycka om sig själv och ser fördelarna. T.ex. har jag sällan problem med att vara ensam utan har lätt att roa mig själv. Tycker det verkar rätt jobbigt för personer som ständigt måste omge sig med folk och nästan får panik när de är ensamma en dag eller en helg. Så det är ju inget fel i att vara introvert. Jag kan dock vara social på mitt jobb, men orkar inte heller med att vara med någon hela tiden förutom det. Jag nöjer mig ofta med min man och barnen (och kan ibland tycka det är jobbigt också). Min äldsta son är likadan, han är gärna själv och vill inte ha kompisar hemma så ofta.

Problemet för mig är att jag har svårt att ens orka med att jobba p.g.a. att den dränerar mig så mycket på energi. Har svårt att hantera det och känner att det gör mig olycklig att tvingas leva ett sådant liv som går emot den jag är i grunden. Men det är samtidigt en svår sak att påverka. 

Jag har inte alls haft lätt, har varit singel många år i sträck mellan mina förhållanden pga att jag sällan går ut antar jag. Har bara haft korta relationer till på köpet så ser mig själv som en ständig singel.Men visst, det finns de som har det värre. Och sen tror jag inte att det är den introverta delen som styr att vissa lyckas medan andra inte gör det. Vissa ser bättre ut än andra, är charmigare osv.De personerna brukar lyckas bättre i dejtinglivet vare sig de är introverta eller ej. Detsamma gäller för killar, tjejer har inte en gräddfil på det sättet som killar tror. 

Jag känner igen mig litegrann. Tycker om sällskap mycket men gillar inte att socialisera så mkt. Långa konversationer och sociala kravställningar dränerar mig. Men jag gillar att hänga i bakgrunden där det är folk och bara vara. Samtidigt tycker jag att jag är socialt kompetent på grund av min känsla för andras integritet, vilket jag känner att många extroverta människor egentligen inte är även om de tror det.

Mina tips är att söka sig till miljöer som inte är så dränerande. Vet inte vad du har för yrke, men en ny arbetsplats kanske kan hjälpa.

Jag var singel extremt länge pga att jag kände att relationer kunde dränera så mkt energi (plus att jag blivit lite bränd). Men träffade världens underbaraste man som är lite Fredinand som jag (tyst lugn trygg mysig empatisk) som älskar att bara vara. Sen har jag ett jobb jag gillar.

Vi har fått väldens mest extroverta unge ????

Kan du downshifta då? Jag har visserligen en man som försörjer mig(och ett litet bidrag), men annars har vi dragit ner på många onödiga "måsten". Vi har flyttat ut på landet(så skönt med tystnaden) och bor billigt, valde att ha bara ett barn, jag gör allt i hushållet från grunden och vi skiter i status- och prylhetsen. Då måste man inte har så stor inkomst eller jobba så mycket.

Ibland undrar jag om folk inte förväxlar introvert med dålig självkänsla. Inte att TS gör det, men jag får definitivt känslan att en del tror att de är introverta, men egentligen har de "bara" kass självkänsla och dåliga erfarenheter av sociala sammanhang.

Jag är själv introvert, känner igen det TS skriver (förutom jobbet. Jag ÄLSKAR att jobba....), men jag känner inte igen att det skulle vara "fel". Kanske jag bara inte bryr mig...... vilket väl isf är viktigt i sammanhanget...