• Anonym (Hemskt orolig)

    Orosanmälan för mig, ofött barn...

    Jag är inte här för att få kritik, jag älskar mitt barn och tänker bli världens bästa mamma så kom inte och kalla mig för saker, bara för att jag har det lute krisigt nu betyder det inte att mitt barn inte kommer få en bra uppväxt! Det började med en oplanerad graviditet...jag ville inte göra abort, jag är emot det. Idag är jag är 5 månader gravid nu går in på sjätte månaden imorgon. Jag fick en orosanmälan från kommunhuset idag och vet inte riktigt vad det handlar om men är jätterädd för att de kommer ta mitt ofödda barn ifrån mina armar. Jag bor fortfarande hos min pappa och min pojkvän bor hos sina föräldrar, jag har det tufft ekonomiskt och pojkvännen känner sig än på ett sätt omogen för att bli pappa och pratar fortfarande om adoption trots RUL vi hade för fyra dagar sedan. Dock satt han där och grät när han fick veta att vi väntade flicka, därefter planerade vi namn och han vart jättenyfiken undrade vilket stjärntecken hon skulle födas i och allt. Det kändes äntligen som om han ville behålla det. Han vart ocksp lyckligare. Men sedan så var det ändå adoption han tänkte på och han har sagt så många gånger nu ändå att han älskar mig och vår ofödda dotter. jag vart så glad och tänkte ändå att ÄNTLIGEN så försvann de dumma tankarna om att adoptera bort vårt barn ifrån hans huvud, jag vill verkligen inte att han tänker så längre men det är så svårt för att få honom slippa tänka så. jag har pratat med honom om att skaffa eget, en etta ellee något så länge men han säger att han inte vill hasta. Han trivs så bra hemma med sin familj och det förstår jag men han måste gå fram i livet! Jag väntar ju ett barn! Hade vi haft lägenhet skulle jag inte fått någon jäkla orosanmälan :( Åh jag hatar det här så mycket! Vad är det med honom som gör honom såhär? Han fyller snart 23 och jag snart 21...

    som sagt vill inte ha kritik snälla, undrar bara hur jag ska göra. Aldrig i livet tänker jag ge bort mitt barn!

  • Svar på tråden Orosanmälan för mig, ofött barn...
  • Bougainvillea

    Du har inte fått en orosanmälan på dig för att du inte har ett eget boende. Det känns som att det är mer som ligger bakom än det du beskriver, för visst har du ingen önskvärd situation men av din text att döma så ser jag inget att anmärka på som skulle påverka din kapacitet som blivande mamma.

  • Anonym (XYZ)

    Okej. Det finns många frågetecken här.

    1. Vad menar du med att "hade vi haft lgh så hade vi inte fått en orosanmälan"? Har ni fått en anmälan för att ni bor hemma, menar du?

    2. VET din pojkvän och föräldrar om att du inte tänker adoptera bort barnet? Har du varit tydlig med det mot alla?

    3. Vet du vem som gjort anmälan och av vilken anledning?

    4. Har du haft kontakt med soc, eller är du kallad till möte?

    5. Var står dina föräldrar i detta? Vad säger de? Vill de hjälpa dig, eller hur är situationen?

  • Anonym (Jadu)

    Klart du inte vill ge bort ditt barn, saken är den att om soc bestämmer sig för att ta barnet så gör de det. Inte så att du får bestämma det själv.

    Måste ligga mer bakom än att du inte har lägenhet.

  • fjanten

    Det är nog någonting (eller flera saker?) du inte berättar. Inte orosanmäls någon för att den inte har en egen lägenhet och fortfarande bor hemma. 

  • Anonym (Hemskt orolig)
    fjanten skrev 2016-12-15 10:07:47 följande:

    Det är nog någonting (eller flera saker?) du inte berättar. Inte orosanmäls någon för att den inte har en egen lägenhet och fortfarande bor hemma. 


    Ringde upp och fick svaret att det inte hade något med att dom skulle ta bort barnet ifrån mig...det var mer för mina diagnoser, ADD och epilepsi. Trodde det var mycket värre än så.
  • Anonym (Mamma)

    Det dom säkert kommer göra är att "sätta" dig på utredning och se om du behöver stöd i din mamma roll. Jag har autism, nära till underbegåvning och självskadebeteende. Jag fick ingen orosanmälan men jag hade tät kontakt med soc, habiliteringen osv. Och de ville att jag gick igenom en utredning och det har aldrig varit något prat om att ta mitt barn.

    Om du tar emot erbjuden hjälp så blir allt mycket lättare fick jag veta.

  • Anonym (2-barnsmamma)

    Usch så jobbigt för dig!

    Soc kan inget göra mer än att se till att du har kontakt med tex HAB, och tex BUP för barnet, eller läkare för egen del. Nästa steg är att ta barnet från dig.

    Det förekommer att de tar barn från föräldrar pga ena föräldern har ett handikapp/diagnos. Speciellt om föräldrarna inte bor ihop, och det är den förälder som har hand om barnet som har diagnoser. Ta detta på allvar, det kan sluta bra men även illa.

    Soc kan tex inte erbjuda någon hjälp eller stöd i hemmet, så be inte om det. Antingen så klarar du detta eller så gör du det inte. Svart eller vitt, allt eller inget gäller här!

    Var på din vakt! Tänk på vad och hur du säger när du pratar med dem. Allt kommer att tolkas och kan misstolkas, så var tydlig och konkret. Utan att verka otrevlig såklart. Har du tur får du bra och samarbetsvilliga handläggare, det hade vi. Men för guds skull, lite inte på dem! Men samarbeta för att visa dem vilken bra mamma du kommer bli, och vilket bra ansvar du tar för tex din egen hälsa, pga du har ADD och epilepsi. Få dem att förstå att dina diagnoser är under kontroll och inte kommer inverka negativt på din roll som mamma. Prata positivt om framtiden med din dotter, men måla inte upp en onaturligt overklig bild..De kommer säkert fråga hur du planerar framöver, avseende boende och jobb, barnpassning osv. Försök ha en plan klar innan du träffar soc så du vet vad du ska svara på dessa frågor. Ställ henne i dagiskö så snart som möjligt så du har det klart.

    Försök ordna boende och inkomst/jobb utan att blanda in soc, ju mindre du har att göra med dem desto bättre.

    Berätta hur glada din familj och dina vänner är att du ska få barn, det är bra om soc ser att barnet är välkommet i familjen och att du har stöd. Men inte få det att framstå som att du måste ha stöd av dem, utan mer att bebisens mor och farföräldrar ser fram mot att få umgås med sitt barnbarn osv.

    Vi genomgick en utredning för två år sedan.
    Vår dotter har autism och adhd. Efter ett vanligt läkarbesök fick vi en oros-anmälan på oss. Väldigt förvånande och chockartat! 
    Vi pratade med den anmälande läkaren och det visade sig att hon inte hade kunskap om autism och adhd och sa att hon anmälde för säkerhets skull. 

    Soc gör då en utredning på vårdnadshavarnas förmåga att ta han om barnet. Under punkterna:
    Vårdnadshavarnas inställning till utredningen antecknas
    Vårdnadshavarnas förmåga - att se till att barnet får skola/utbildning
    Vårdnadshavarnas förmåga - hälsa, tex att se till att barnet får läkarvård vid behov
    Vårdnadshavarnas förmåga - känslo- och beteendemässig utveckling, tex grundläggande omsorg om barnet, säkerhet för barnet, att man kan prata med sitt barn, kan sätta gränser och vägleda det osv.
    De kollar om du har ett familjenätverk, och var du jobbar, De kan hämta ut journaler. I vårt fall gjorde de det hos BUP.
    De kommer kanske hämta ut dina journaler, iallafall om de tycker att det behövs, om det tex i samtal med dig framkommer att du har stora problem med dina diagnoser.


    Första mötet med soc kan vara chockartat, det var det för oss, vi fick massa konstiga frågor. De första vi mötte var inte samma som höll i utredningen, de har väl planerat det så eftersom man kanske inte får ett positiv syn på de första man träffar. Vår dotter blev faktiskt rädd, eftersom soc handläggare inte har kunskap om autism och adhd så förstod de inte att de fick henne att bli rädd. 

    Räkna inte med att de har kunskap om ADD eller epilepsi. Prata inte för mycket eller för invecklat om dessa, för då kommer de skriva massa om det, för det du säger antecknar de. Och dina diagnoser är ju under kontroll så det är ju inte så mycket att orda om, eller hur. 

    Se till att du får journaler på allt de skriver om dig, det har du rätt till. På så sett ser du vad de skriver fel om dig och kan skicka in rättelse, så gjorde vi.


    Be att få papper på vad anmälan handlar om, vad som är skrivet i anmälan, det har du rätt till. Och ring och prata med den som gjorde anmälan för att höra vad denne avser med anmälan.

    Tyvärr så kommer det alltid synas att ni haft anmälan på er, så om något händer i framtiden som leder till ny anmälan kommer denna anmälan fram igen, så det är viktigt både i nuet, och för framtiden att du ser till att deras bedömning kommer resultera i att du är en engagerad och ansvarstagande mamma.


    Även soc-handläggarna har en chef, vänd dig till denne om du tycker att du inte blir rätt bemött av handläggarna.
    Man kan också anmäla till IVO om du inte får gehör hos soc-chefen. (Vi behövde inte anmäla till varken chefen eller IVO, men vi kollade såklart upp vart man kunde vända sig).

    I vårt fall slutade det bra, soc såg att vi är bra föräldrar som kan vår dotters handikapp (har innan även gått flera utbildningar om autism och adhd) och BUP kunde intyga vår dotters handikapp. Men det tog flera månader för soc att göra sin utredning vilket var en jobbig tid för oss.

    Det finns regler soc ska följa vid orosanmälan, men det är inte alltid de gör det.
    De följde inte regler, om att tex berätta innan utredningen vad för stöd de skulle kunna ge oss/vad utredningen kunde leda till, (det var ju för att de inte ger annat stöd än ser till att man har kontakt med de läkare/BUP som behövs, för nästa steg är ju att ta barnet).
    De ljög för oss: på telefon innan första mötet sa de en sak, men när vi var hos dem sa de annat.
    Varje gång vi var hos dem så antecknade de vad vi sa, och vi begärde sedan ut dessa. Det stod alltid några fel i dem. Bla vilka mediciner dottern tar, de fick det att framstå som att en vitamin istället var en tablett mot psykisk ohälsa, pga snarlik stavning.

    Min man upptäckte att soc hade varit inne på hans Facebooksida!

    I vårt fall träffade soc dotterns skola, de brukar de göra när de är i skolåldern. Tyvärr har skolan inte fullständig förståelse för hennes svårigheter och ger henne inte rätt stöd. Skolan såg sin chans att svartmåla oss föräldrar, eftersom vi varit jobbiga och krävt att hon ska få rätt stöd. Soc såg igenom detta, men skolans svartmålning om oss föräldrar kommer finnas i utredningen för alltid, under rubriken: andras syn på föräldrarna.
    Vi frågade om vi fick ha med tex vänner som gav sin syn på oss föräldrar, men det fick vi inte/ behövdes inte.

    Tänk på att oros-anmälan som är gjord mot dig kan synas i journalerna när du/dottern söker läkarvård i framtiden.

     Kämpa för ditt barn! Lycka till! 
     Styrkekramar till er

Svar på tråden Orosanmälan för mig, ofött barn...