Inget svar är också ett svar, eller hur?

Alltså du har det tufft, han frågar inte. Stöttar inte. Kommer inte ens med ett sms där han skriver att han saknar dig eller något.

Verkar ju inte vara nån kille att luta sig emot när det stormar om man säger så. Nej skit i han är mitt råd.

Och vad ska du svara på hans sms? Inget, det var ju inga frågor i smsen?

Hans tystnad är svar nog.

Och att säga att han är dålig på relationer och att det inte går att göra något åt, låter som en omskrivning av att han inte tänker anstränga sig ett dugg. Den här mannen låter inte som nån höjdare.

Sörj och gå vidare är mitt råd.

Gå inte i fällan om han hör av sig för att det blev lite ensamt utan din uppmärksamhet.

Alla kan göra något åt något. Handlar bara om att vara tydlig nog. Låter som att du har en fantasirelation. Gör något åt det istället.

Är han läkare med fyra barn? Låter otäckt bekant. Drop it like it's hot i så fall.

Tack för svar ovan! Ni har rätt, jag vet. Ibland är det bara svårt att släppa taget men jag försöker låta de där stunderna jag längtar efter honom bara passera. 

Jag förstår inte riktigt vad du menar. Jag har varit tydlig med honom, jag förklarade hur jag känner och försökte hitta lösningar som kan fungera för båda men han var uppenbarligen inte intresserad av att anstränga sig. Det finns knappast någon relation längre. Jag skulle kunna höra av mig och uttryckligen avsluta det hela men det känns lite överflödigt i det här läget.  Nej, det är inte samma person. Hoppas den personen är en bättre pappa än partner i så fall. 

Du tycker att du har varit tydlig, det kanske inte han tycker. Det kanske har med mediet att göra? Då förblir det mysterium, åtminstone för mig för jag kan bara ge ärlig feedback på konkreta saker när jag satt mig in i situationen.

Du skrev att det knappast finns någon relation längre, då var det ju en fantasirelation. Gör det till en riktig relation istället. Det är väl det som borde vara målet? Annars kan man ju lika gärna leva sitt liv på internet och det blir man nog inte vidare lycklig av.

Jag tror att du missförstår. Vi har inte haft en relation på internet utan i verkligheten men vi bor i olika städer så efter den senaste gången vi sågs har vi haft kontakt genom telefonsamtal och sms. Vi pratade om det här när vi sågs i verkligheten och sedan per telefon.
Jag tror att han anser att jag var tydlig eftersom han sa att han förstod precis vad jag menade. Han vet hur han beter sig, han förstår att det gör mig ledsen även om det inte var menat så, men han säger att han inte kan ändra sig.
Vad menar du att jag ska göra mer än så? 

Jag har tidigare träffat liknande person-lighet och vi var på G till någon relation men tidigt märkte jag att någonting kändes helt fel. Kontakten varade i två månader bara men jag blev helt slut och dränerad på energi. Allt var så krystat. Han visade intresse när vi sågs, den trevligaste, roligaste och snällaste person som finns. Vilket gav mig förhoppning. Men, kontakten där emellan var på min initiativ och han svarar efter par timmar eller en dag trots aktivitet på FB. Fattade ingenting, vad är det man vill. Tror man som vuxen att man kan ha en relation, även bara vänskap, utan att lyfta ett finger. Kommer aldrig att förstå.

Så mitt råd är, om du tycker att det här börjar bli tröttsamt och inte ger dig någon positiv energi - gå vidare. Om du verkligen gillar honom, ge det en sista chans, även om han känner sig pressad, men man kan inte gå i dagar i ovisshet. 

Jag tycker att när han säger att han vet att han är dålig på relationer, men att han inte kan göra något åt det, så säger det allt du behöver veta, nämligen att det aldrig kommer att bli bättre än så här. Du har dessutom, om jag förstår dig rätt, sagt exakt vad du vill ha mer av honom, att han säger att han saknar dig, ställer frågor, visar intresse för hur det är med dig och inte bara pratar om sig själv? Det är tydliga och konkreta saker som är lätta att efterfölja, men han är bevisligen inte redo för att göra ens den ansträngningen.

Kasta inte bort mer tid eller energi på honom, lägg den på att hitta någon som är mindre självcentrerad istället. Visst, det är svårt just nu, för du vet ju inte när du kommer hitta den personen, och det blir då naturligt att man saknar det lilla man hade. Men faktum är att du inte är det minsta nöjd med situationen som den är nu, och den kommer aldrig att bli bättre. Inte med honom. Han har till och med sagt det själv. 

Jag förstår inte heller hur man kan tro att man kan ha en relation utan att anstränga sig. Jag är hans raka motsats, omtänksam och lyhörd som person så för mig är det obegripligt. Att han inte hör av sig alls nu gör det ännu tydligare. Jag hade först kollat om han var ok i fall han slutade höra av sig, inte bara struntat i det men sådan är tydligen han. 
Jag blir allt mer säker på att jag inte vill försöka igen, jag tror att jag bara skulle bli ledsen. Du har helt rätt. När han konstaterade att han inte kan ändra sig svarade jag att då måste jag alltså fatta ett beslut utifrån det. Då började han protestera men faktum kvarstår - han säger själv uttryckligen att han inte kan ge mig det jag behöver. Ett liv med honom skulle antagligen innebära en rad besvikelser. 

När jag tänker efter vill jag ha en man som är som jag - tydlig och omtänksam. Jag gav honom många komplimanger, peppade honom när han hade det svårt och sa fina saker. Det var inte för att få något tillbaka men när han nästan aldrig gjorde samma sak för mig började det kännas konstigt.  
Jag tror att jag kan träffa en man som uppskattar mig eftersom jag har mycket att ge. Jag får sörja ett tag och sedan gå vidare. 

Det gör du helt rätt i TS. Och så bra konstaterat: "Ett liv med honom skulle antagligen innebära en rad besvikelser." Och det skulle det, om och om igen.

Även om jag gillade killen i frågan så kände jag enorm lättnad faktiskt, och det känns mer rätt för varje dag som går. Skulle bli helt slut av denna relation. Visst kan jag ju sakna ibland det trevliga vi hade när vi sågs, men helheten var absolut inte värt det.

Jo, jag vet men det är just den där saknaden som är svår. De senaste dagarna har jag börjat sakna honom igen, våra samtal och messen när vi fortfarande hade en bra kontakt. Det fanns perioder när han var bekräftande och fin mot mig.  

Jag är rädd för att jag gör ett misstag. Samtidigt är hans tystnad talande. Om han ville ha en fortsättning så hade han ju hört av sig även om det var jag som slutade messa, eller hur?

Jag skriver här i stället för att höra av mig i alla fall. Jag tror att jag är ledsen eftersom det börjar gå upp för mig nu att det är helt över och att han antagligen inte brydde sig mer än såhär. Det känns märkligt. Han pratade ofta om framtiden med mig, han hade planerat saker vi skulle göra tillsammans som om det var så självklart att vi skulle fortsätta. 

Hej TS, starkt av dig att sluta höra av dig. Jag förstår precis hur svårt det är. Men, visst är det så, om han var intresserad hade han hört av sig. Tyvärr, men det är den tunga sanningen. Han vet om att du gillar honom, så det finns ingen anledning att tro att han är osäker, blyg osv.

Ge dig tid att analysera men försök att vara objektiv. Vet själv att det är lätt, när man saknar någon, att börja sakna det fina man hade, man börjar (av all saknad) hitta ursäkter och tänka: men han kanske har en anledning, jag ska höra av mig en sista gång osv....men återigen, tyvärr, man plågar bara sig själv ännu mer.

Jag har också varit ledsen, då det gick upp för mig, att tiden går och han hör inte av sig. Kunde inte förstå och kommer förmodligen aldrig att göra det: vad var det här som hände. Sen blev jag arg (vilket är bra): att en person som jag gillade så mycket kunde utsätta mig för detta, hur kan man göra så mot en människa som man ändå delade något med? Att inte ge ett svar, avslut. Tycker det är så fult och fegt. Tidigare har jag både lämnat och blivit lämnad, det var tungt men man gör slut, man får ett avslut. Men i detta fall var allt diffust och förvirrande.

Ge inte upp och var stark nu. Du kommer att pendla mellan att vara ledsen, arg, likgiltig, ledsen igen, arg igen osv. Det är normalt och en process. Under tiden ta hand om sig själv, gör saker som avleder dina tankar, försök att träffa någon annan. Det kommer att bli bättre med tiden och då kommer du att vara glad att du lämnade det bakom dig. Kram

Tack för dina kloka svar och din omtanke!
Jag har gjort ungefär som du skrev - jag har lagt det här bakom mig och tänkt på honom som ett avslutat kapitel.

Typiskt nog hörde han av sig igår efter ca en månad och skrev att han har tänkt och fortfarande tänker på mig. Som vanligt fanns det ingen fråga eller mer än så. Jag svarade helt neutralt med en artighetsfras, inget gull och ingen fråga, precis som han brukar göra.

Det är inget spel från min sida. Jag kan svara artigt på ett sms men om han vill mig något måste han uttrycka det. Jag tar inte ansvar för det här längre. Vi skulle ha setts i mellandagarna men det hade jag förstås lagt ned efter den långa tystnaden. Kanske är det därför han hör av sig, ingen aning. 

Jag kan tänka mig att återgå till vår ursprungliga vänskapskontakt med tiden, den fungerade ändå bra och gav mig mycket mer än den här halvmesyren till "relation". Kanske är det vad han också vill men återigen så måste han skriva det. Jag har gjort mitt. 

Jag är inställd på att träffa någon annan. Den förändring som krävs från hans sida kommer med största sannolikhet inte att ske. Det är dessutom märkligt att han hör av sig som om ingenting har hänt. Jag har faktiskt ingen aning om hur han ser på det här, han kanske fortfarande tror att det är något mellan oss. Bara det faktum att jag inte vet visar ju hur knepig han är. (Jag tror helt ärligt att han kan ha vissa autistiska drag för det handlar nog inte om illvilja.)

Jag saknar honom fortfarande. Han skickade en selfie och det stack till i hjärtat när jag såg den. Jag är väldigt svag för honom men jag ska vara stark precis som du skriver. Jag försöker påminna mig om hur hans beteende har sårat mig och så planerar jag in roliga saker att se fram emot.

Tack igen för pepp!    

Tack själv Blir så glad av att läsa din återkoppling och att du har återtagit makten som togs ifrån dig under de diffusa omständigheter:) För så kändes det för mig, att jag har tagit tillbaka makten, även om jag gillar honom och blev sårad och ledsen, men om vi ska ha någon kontakt då ska det vara på mina villkor också. Om det inte passar, ja, då får det vara för det blev olidligt till slut. Saknaden kommer att gå över med tiden, det vet vi av erfarenhet:)

Du resonerar så himla bra och rätt, både i frågan om när han hörde av sig, dina planer att gå vidare, selfie, eventuell vänskap. Det är sund tänkande. Man kan vara artig, vän osv. men precis som du säger: om han vill ha något så får han säga det, du har gjort ditt. Risken är annars att man trillar så omedvetet dit igen. Jag tror inte heller att det alltid handlar om illvilja, i mitt fall vet jag att killen blev otroligt bränd tidigare (kan inte detaljera, men på ett otroligt fult sätt och det tog honom flera år att återhämta sig). Men, jag kan inte ta ansvar för det, jag kan inte ta ansvar för hans dåliga erfarenhet eller låta mig såras pga det. Man gör sitt, visar intresse, bjuder på sig själv, vill ställa upp, vara en vän och mycket mer....men om han har problem, så finns det inget man kan göra förutom att bli dränerad och besviken, om och om igen.

Och visst, han kanske tror att allt är som vanligt. Ingen stor grej om man inte hör av sig på en månad liksom (suck).

Kul att du har roliga saker inplanerade, det behöver du verkligen:) Du måste nu ta hand om dig själv och skämma bort dig själv. Under tiden kommer du säkert att träffa någon som kommer att uppskatta dig lika mycket eller mer tillbaka, och då kommer den här erfarenheten vara en blek löjlig händelse:) kram

Jag är i en liknande situation. Har inte hört av "min" kille på några veckor nu, och jag börjar inse att jag nog inte kommer göra det heller. På ett sätt så vore det bra om vi inte hördes mer, men jag önskar att jag fick tillfälle att förklara hur man mår av att behandlas så här.

Hur går det för dig TS?

Missade detta. Ursäkta.

Varför ?kan? han inte ändra sig? Visst är det osunt att ändra sig för någon annan om man inte själv vill. Men han sänder ju dubbla budskap.

Övriga syftningar jag gjort undgår faktiskt mig själv. Måhända läste jag flera inlägg på rad innan jag svarade dig.

Hoppas du får rätsida på dina relationer.