Ni som haft missfall, och är nu gravida igen, hur gör ni för att oroa er mindre?
Jag hade MA i vecka 9 i augusti i år. Nu är jag gravid igen (väldigt nygravid, v.5). Jag har svårt att tänka annat än att: "varför skulle det gå bra den här gången?"
Dela gärna mer er av lugnande tips! :)
Många tidiga ultraljud..
Kurator hjälper mig. Sen var det lixom bara att bita ihop. Hade ett MA i vecka 12 i maj förra året, två ÄL senare var jag gravid igen. Tre månader efter gossens ankomst var jag gradvid ännu en gång, är nu i v26. Var även denna gång sjukt nojjig till RUL, men bet bara ihop.. önskar jag hade något supertips att ge dig!
Känner samma som du.. fick MF i april i v7 och MA nu i november i v10, och kan inte se hur en (förhoppningsvis) framtida graviditet skulle generera i några andra känslor alls än oro och ångest..:( känns så ledsamt..
Jag hade också MA v 9 i höstas. Gravid i v. 11 nu. Haft flera små blödningar denna gången också men försöker att bara ta dag för dag. Håller förväntningarna låga. Har inte kollat upp nått via vul. Tiden får utvisa om de är nått eller inte.
Det går lixom inte över.
Jag blev gravid igen efter ofostrig graviditet och är nu i v 18 ( 17+6).
Då jag haft problem denna graviditet känns det som man inte kan koppla av. Det ligger och gnager. Inte så att jag är hysterisk men oron finns i bakgrunden.
Jag känner verkligen igen de tankarna! Vet inte om jag har några tips dock, mer än att ta hand om dig, gör saker du tycker om och uppskattar, och låt tiden gå, försök tänk positivt, du kan ändå inte påverka processen...
Fick missfall förra hösten, och ett MA i vecka 9 i september i år. Nu är jag gravid igen, är i vecka 10 nu.
När jag plussade nu för tredje gången vågade jag inte känna någon glädje faktiskt. Inte de följande veckorna heller, vågade inte förvänta mig något. Och inte gjorde det saken bättre att jag inte hade några graviditetsymptom heller...
Gjorde ett tidigt ultraljud i vecka 8, och det var först då, när jag sett bebisen med hjärtslag, som jag började känna att jag var gravid på riktigt!
Visst ska man inte ropa hej riktigt ännu, inget är säkert än, men det känns i alla fall bättre nu.
Usch vad oron tär på en, och oj vad tiden går långsamt. Jag är bara i v.6 än och det känns som en hel evighet tills jag får göra vul. Hade ett mf för tre månader sedan och tänkte att jag inte skulle låta det påverka mig så mycket denna gång, men nu har jag börjat få lite bruna flytningar och hjärnan går på högvarv. Inga tips härifrån, men vi kanske kan följas åt för stöd och pepp?
Tack för era svar!
Det verkar vara så vanligt med två mf på rad också. :( Någon som vet någon procentuell siffra på hur många som får två mf på rad?
Jag känner iaf redan lite mer symtom än förra gången, bl.a. ont vid sidan av brösten upp mot armhålorna, och lite synliga ådror på brösten(minns inga sådana symtom förra gången), det försöker jag iaf se som positivt. Sen blir jag orolig när jag får molvärk. Men det kan ju bero på att livmodern växer.
Jag följs gärna åt och peppar!
4 tidiga missfall rund v 8, nu i gravid i vecka 14.
Det enda som gjorde stor skillnad för mig den här gången var att jag hittade en privat gyn som jag älskar! Fick komma i v 5, v6, v8, v11 med en lite snabb UL varje gång, hon lyssnade till hur jag mådde o jag fick styrkekramar även från den fantastiska sjuksköterskan som jobbar där. Efter KUBen är det nu bara BM som gäller men jag kan alltid ringa. Innan var jag bara på sjukhus med en miljard olika läkare som aldrig riktigt brydde sig o tog mig o mitt lidande seriöst, så jag tror det här med TLC är jätte viktigt!
Jag tror också det är viktigt att prata ofta med partnern eller ngn bra kompis om hur man känner, det är enklare att stå ut med oron om man inte hanterar det själv bara.
Håller verkligen tummarna att vi kommer hela vägen den här gången!!!
4 tidiga missfall rund v 8, nu i gravid i vecka 14.
Det enda som gjorde stor skillnad för mig den här gången var att jag hittade en privat gyn som jag älskar! Fick komma i v 5, v6, v8, v11 med en lite snabb UL varje gång, hon lyssnade till hur jag mådde o jag fick styrkekramar även från den fantastiska sjuksköterskan som jobbar där. Efter KUBen är det nu bara BM som gäller men jag kan alltid ringa. Innan var jag bara på sjukhus med en miljard olika läkare som aldrig riktigt brydde sig o tog mig o mitt lidande seriöst, så jag tror det här med TLC är jätte viktigt!
Jag tror också det är viktigt att prata ofta med partnern eller ngn bra kompis om hur man känner, det är enklare att stå ut med oron om man inte hanterar det själv bara.
Håller verkligen tummarna att vi kommer hela vägen den här gången!!!
Tack aninymis3ns det är verkligen inget man vill vara med om :(
Det var nog början av vecka 6 o vi såg i princip bara en liten pulserande pricka, hjärtat alltså! Men ibland syns det lite senare bara så vi hade nog tur.
Jo vi har gjort en utredning men de hittade absolut nada. En teori är att min livmoder är extremt fertil, vi blir gravida alltid typ vid första eller andra försöket. Då kan det tydligen vara så att livmodern inte sorterar bort dåliga embryon o istället låter vad som helst växa sig fast. Men sen blir det helt enkelt missfall några veckor senare. Andra kvinnor skulle helt enkelt fått vanlig mens, när det är en dålig match mellan ägg o spermie. Men som sagt, det är bara en teori. Känns både bra i dåligt att inte veta exakt varför det inte funkade.
Vad skönt att du känner dig lite annorlunda den här gången! Jag inbillar mig att jag också "visste" från början att det var annorlunda den här gången :) men, oron är ändå där hela tiden :(
Fick ett missfall i v 8, som inte upptäcktes förrän i v 13. När jag blev gravid igen så gjorde vi ett privat ultraljud i v 10. Det hjälpte mkt.