Tveksam till utredningsresultat angående. AST -second opinion?

Hej!

Känner att jag behöver råd från er som kan mer än jag.

Vår son fyllde 4 år i november. I januari genomgick vi en utredning på hab för att fastställa begåvningsnivå samt för att både vi föräldrar och sonens neurolog (sonen har epilepsi sedan 2 år tillbaka) har starka misstankar om att sonen har en autismspektrumstörning.

Efter testning stod det klart att han har en mycket ojämn begåvningsnivå samt att skattningsformulären vi och förskolan fyllde i talar tydligt för ast. På föräldraskattningen låg han väl över gränsen för genomsnittet för barn med ast. Vid samtalen med psykologen som genomförde testerna tog hon själv upp saker som hon tyckte pekade på ast. MEN på ADOS-testet som utfördes med henne och ytterligare en psykolog fick sonen 4 poäng, cut off för ast är 7. Därmed fick han ingen diagnos inom ast utan istället sattes diagnosen psykomotorisk utvecklingsförsening. Det jag tycker var konstigast med poängen var att de inte verkar ha lagt någon vikt vid att han på slutet av ADOS hittade en pennvässare som han snurrade frenetiskt på och försökte plocka isär. Psykolog nr 2 menade på att det inte finns några barn med autism som kan rollspela så bra (laga låtsasmat tror jag det var) som vår son. Hon nämnde dock att han måste testas om innan skolstart och att han var ett ESSENCE-barn. Att vi skulle vänta och se om han kanske skulle få en ast-diagnos eller om det lutade mer åt adhd i framtiden.

Diagnosen som har satts känns SÅ fel. Den förklarar verkligen ingenting och känns inte seriös. Det är nu 3 neurologer, 1 barnläkare samt sköterskan på BVC som har påtalat misstankar om både adhd och ast, utöver vi föräldrar och förskolan. Vi vill vända oss till ett privat företag för en second opinion. Jag skulle därför gärna vilja fråga er erfarna inom ast och även adhd hur ni uppfattar sonens svårigheter.

Han har alltid haft sömnstörningar. Som 3-månaders bebis kunde han sova 30 min för att sen vara vaken i 7 timmar, sova 20 min, vaken i 3 timmar etc. Han härmade inte tex lipningar som spädbarn, han ammades och jag kände inte att jag fick någon kontakt med blickar eller jollar under de stunderna som jag fick med hans äldre systrar.

Han var mycket fysiskt utåtagerande när han blev större, rev, nöp, bet både syskon och andra barn. Nöp och rev även vuxna. Har fortfarande väldigt svårt i samspel med andra, uppfattas som burdus och har ingen distanskänsla. Han skriker högljutt rakt ut, har noll impulskontroll, bankar och slår sönder sina leksaker. Har ingen koll på faror, har aldrig sett tillbaka på oss för att känna av läget. När han fick en ny cykel välte han den och satt och snurrade på pedalen för att titta på när hjulet gick runt runt. Han har tydligt stimmande: när han blir glad eller är uttråkad utför han ett slags rörelsemönster med handviftningar och spring på stället. Han har tågång och är överrörlig. Listan kan göras lång på "konstigheter".

Jag behöver feedback. Visst måste det väl ändå vara på sin plats med en second opinion?