Det skulle kännas väldigt förnedrande att behöva dra ner sina byxor för att få smisk, tror det har med makt att göra samtidigt som rumpan är väldigt tålig.
Aniiee skrev 2016-12-26 22:25:02 följande:
Det lilla jag minns från mina antropologistudier.....
Ställena på kroppen man agar barn på är genomgående över hela världen: rumpan och baksidan av låren, händerna, fötterna, och huvudet. Självklart finns variationer och undantag.
Av dessa är rumpan/baksidan av låren (och fötterna) det som är allra mest straffbetonat. "Kom hit, upp med kjolen/kolten/ner med byxorna, böj dig fram, (räkna slagen)". Genomtänkt alltså, och till och med ofta gjort i förebyggande syfte, historiskt. Barnen skulle ha gröt och en risbastu till kvällen, de behövde inte ha gjort något dumt. Det är också ett uttryck för makt. Tänk själv, är du någonsin så försvarslös som när du står framåtböjd, kanske till och med med byxorna runt knäna/anklarna? Visst finns även aspekten "syns inte - finns inte", baken är tålig och eventuella märken döljs av kläderna.
Händerna (slag på fingrarna) och huvudet (örfilar osv) handla/r/de däremot sällan om utstuderat våld/uppfostran, utan ses mer som ögonblickshandligar till för att göra barn/vuxna uppmärksamma på saker (ex att slå en unge på fingrarna när de är på väg mot den heta spisplattan/in i elden).
Och, ja, självklart är aga fel. Alltid. Men att smälla ett barn på fingrarna för att fingrarna är på väg till fel platser eller fel leksaker är helt klart en gråzon, för där kan det gå jävligt snabbt....
Det är ännu mer förnedrande med örfilar, är det istället för smisk är det väldigt utstuderat. Ögonblicks handlingar? Dålig impulskontroll, sadistisk eller både och.
Smäller du ett barn på fingrarna eller någon annan stans så det gör ont är det ingen gråzon speciellt inte om det är för att de är på väg att ta fel leksaker.
Det finns inga gråzoner i alltid fel.
Aileen Allannah skrev 2016-12-26 23:15:17 följande:
Jag förstår inte varför man smäller ett barn på fingrarna om det är på väg mot en varm spisplatta eller något. Det är ju långt mer effektivt att rycka undan ungen, eller i alla fall handen, MÖJLIGEN att slå undan handen. Slår man till ovanpå handen så riskerar man ju att pressa ner barnets fingrar mot det farliga. Det känns bara som en jäkligt dålig ursäkt. Däremot har jag dragit ett av mina barn i håret en gång när hon var på väg över kanten på bryggan, det var det enda jag fick tag i, och där är det skillnad tycker jag.
Precis, det är inte för att man måste för att de är på väg att bränna sej, det är för att de ska lära sej att låta bli. Bara en jävligt dålig ursäkt.
