Kär i en tjej, en vän

Började i våras umgås ganska mycket med en vän jag inte umgåtts med på det sättet tidigare. Vi lärde känna varandra genom jobbet, hon har man och barn och jag har man och barn. Vi har umgåtts väldigt intensivt under hela våren och sommaren, jag kände ganska snabbt i våras att jag kände mer än bara vänskap... och på något vis kände jag att hon kände samma men ingen pratade om det, vi skrev flera ggr om dagen och hittade alltid tillfällen att ses. Kramas varje gång vi ses och när vi ska åka. Våra sms blev mer och mer flörtiga, jag drömde om hur hon talade om för mig att hon är förälskad i mig. Så kom en kväll i juli, vi skulle på dans... hon dundrar hem till mig, glad i hågen, kramar mig och säger "gud vad jag är förälskad i dej" den kvällen pratade vi mycket och vi pratade om hur vi kände, det hände inget mer än att vi pussades flera gånger. Efter det har det bara blivit klarare och klarare för mig att jag verkligen är förälskad i en kvinna, jag accepterade det inte först... men nu är min enda önskan att det ska bli vi två. En kväll när vi åkte i samma bil och chauffören skulle släppa av mig hemma gick hon med mig ut, när jag tog tag i handtaget till ytterdörren frågade hon om jag ville ha en kyss... jag vände mig om och svarade ja... vi kysstes länge... dagen efter pratade vi om det, hon berättade att hon inte kan hålla på så med tanke på sin man... men helst av allt ville hon bara dra in mig i ladugården och kyssa mig... vi har hållt oss men när vi dricker kan vi inte hålla oss ifrån varandra... vi har kyssts en gång till efter det, och meningen va att jag skulle sova över... men jag valde att åka hem, båda sa dagen efter att det nog va bra... för vi kände båda två att vi hade gått längre än så annars... mitt förhållande med min man är inte bra, vi älskar inte varandra och har pratat om separation. Min väninnas förhållande med hennes man är bättre

.. trodde jag, och hon... tills för några veckor sedan då han berättade att han inte hade de känslor för henne som hon önskar, min väninna älskar sin man det vet jag... hon har sagt det hon har även sagt att hon för första gången är förälskad i två personer samtidigt. Hon och hennes man har varit ett par i många, många år och jag förstår om hon är rädd för något nytt och att förlora honom. Jag har slitits mellan hjärna och hjärta i flera veckor nu när hon mått dåligt. När jag träffar henne lägger jag mina känslor åt sidan och vill inget hellre än att se henne lycklig, är det hennes man hon blir lycklig med så får det vara så... och jag ställer upp och lyssnar och pratar med henne om känslorna kring honom. Men det svider... när jag kommit hem. Han har nu sagt att han vill köra på som vanligt, som om inget hänt och det irriterar mig... hon är så värd att älskas. Vi umgås fortfarande som vänner men det är tufft att se henne, älskar varenda del av henne, jag måste undvika blickar, titta bort... hjärtat slår dubbla slag när jag träffar henne... hon är så förbaskat vacker. Jag ser fler ich fler saker jag bara älskar med henne... hennes ögon, ben, rumpa, hår, armar, händer... mun... hur fasen går man vidare med sina känslor.. vill absolut inte sluta umgås med henne... hon är en av mina närmsta vänner. Men hur ska jag klara av att umgås? Vi pratar mycket, mycket om känslor... hon vill inte prata om sina känslor för mig med mig för det känns fel gentemot hennes man och det accepterar jag, men hon vill att jag pratar om mina om jag vill det... jag känner själv att sedan det började knaka i hennes förhållande har jag backat, men känslorna är kvar... jag orkar bara inte prata om dem... hjärnan vill att hon ska bli lycklig igen med sin man, för jag har sett henne så jädra förkrossad... men hjärtat säger att hon är värd någon som älskar henne mer, och att de ska lämna varandra... känner mig bara så jädra elak när hjärtat säger så... men jag har aldrig någonsin känt så här för någon, hon känns bara så jädra rätt... känner med hela hjärtat och kroppen att hon är min själsfrände... vi delar samma tankar, hon säger saker jag tänkt säga och tvärtom... känns som vi har något väldigt djupt... som är starkare än kärlek, ett band som förde oss samman. Förlåt för långt inlägg... men jisses vad skönt det va att skriva av sig...