Hatar min fru mig?

Jag och min fru har varit ett par i snart nio år och gifta i snart fem av dem. 

Det har saknats passion i förhållandet under lång tid. 

Jag har under de senaste två åren noterat att min fru dessutom ständigt letar kopplingar till mig, så fort någonting dåligt händer. Oavsett vad, nästan. 

Det finns ALLTID ett sätt att härleda det tråkiga som inträffat till mig, verkar det som. 

Det handlar ofta om triviala saker, som att hon tappat bort sin mobiltelefon, eller att det är slut på kaffe. 

Jag spelar möjligen en viss roll i kanske 5 procent av fallen, och då har jag inga som helst problem med att få höra att jag är skyldig, men oftast får jag skit för sådant jag inte har någonting alls med att göra. 

Några exempel: 

Hon går och handlar. Dagen efter är hon förbannad på MIG för att det är slut på kaffe. Jag påpekar ? alltid lugnt och sansat ? att det faktiskt var hon som gick och handlade. Då hävdar hon att jag borde ha talat om för henne innan hon gick till affären, att det var slut på kaffe. Men hur ska jag veta att hon inte kände till det? Hon dricker ju själv kaffe. Och hon frågade aldrig mig rakt ut om det var något som behövdes. Förmodligen talade hon inte ens om att hon gick till affären. 

Hon hittar inte sin mobiltelefon på morgonen när hon ska till jobbet. Hon har förlagt den. Då kan hon i irritationen konstruera en koppling till mig, genom att hävda att jag gjort något under gårdagskvällen som distraherat henne att lägga telefonen på fel plats. ?Jag höll ju på och skulle mejla till Ulla-Stina när det kom in här och började prata om att tvätta bilen, och sedan dess har jag faktiskt inte sett telefonen!? Det viktiga här tycks vara att projicera slarvigheten på mig. JAG fick henne att tappa bort sin mobil. 

Den här morgonen fick jag skäll för att det låg lakan på vädring på balkongen. Det är våra gäster över julen som använt dem och jag hade ingen aning om att de låg där eller vem som lagt dem där. Än mindre visste jag att de inte fick ligga där. Men då dundrar min fru igång om att jag ?borde ha sett det?, när jag drog ned rullgardinen och gick och lade mig igår kväll. Det ger henne liksom fri lejd att skälla på mig för att någon annan lagt lakan på balkongen, något som jag alltså varken sett eller visste var förbjudet. Hon ger sig inte heller, när jag säger att jag inte sett det. ?Hur kan du INTE ha sett det!? Du drog ju ner rullgardinen! Menar du att du missade det!?" väser hon i en djupt anklagande ton.  

Så här är det med nästan allt som går min fru emot. Hon hittar nästan med kuslig förutsägbarhet alltid ett sätt att härleda i princip ALLT som är dåligt till mig eller någon av mina egenskaper. 

Slut på tvättmedel i affären? ?Det var DU som envisades och skulle åka till den här affären?. 

Fel på bilen? ?Den var ju så himla bra när du köpte den, sa du ju??

Försenad till spårvagnen? ?Om inte DU hade snarkat så mycket i natt, så hade jag sovit bättre och inte behövt ställa om klockan?.

Det börjar bli oerhört frustrerande och irriterande att ständigt få skit för i princip allt som händer. Oftast rinner det av mig, men ibland får jag nog och blir förbannad och säger ifrån. Då hävdar hon att hon inte alls försökt anklaga mig. Hon har aldrig någonsin bett om ursäkt heller. 

Jag kommer att tänka på komikern Louis CK och hans stand up-rutin om hur han inser att hans fru hatar honom. Om hur hon hävdar att han glömt att trycka ?start? på diskmaskinen för att han är elak, snarare än glömsk. ?Do You know how much more of an asshole that would make me??Jag känner dessvärre igen mig extremt väl. Och då har jag inte ens glömt att trycka ?start?. 

Jag är rädd att min fru stör sig på mig. För det måste väl vara därför hon hela tiden kopplar mig till allt elände? Det är ju så man gärna gör som människa när man verkligen avskyr eller hatar något eller någon (läs: i en moderats ögon är allt elände i världen sossarnas fel och vice versa, ungefär). Vi har hamnat i ständig polemik med varandra. 

Min fråga är om det här förhållandet är kört? Finns det något hopp i en relation, där den ena parten ständigt skuldbelägger den andra för allt. Jag är heligt less på att alltid vara allt eländes ständiga orsak.