Min man chattar med andra kvinnor i smyg

Jag och min man har varit gifta i lite mer än 5 år och har en dotter som snart blir 4 år. Han har aldrig varit den typen som jag trodde skulle vara otrogen (har träffat många sådana förut), däremot har vi haft andra problem. Det har varit kommunikationsproblem, missförstånd och han har varit misstänksam och svartsjuk mot mig. Han växlar ofta i humör, ena dagen är han snäll och pratsam och nästa är han som förbytt, svarar fåordigt, är allmänt otrevlig eller osocial.

Om vi bråkar är det ofta jag som försökt hitta "rätt" tillfälle att ta upp vissa saker på ett bra sätt, men då skriker han och är aggressiv, han lyssnar inte utan avbryter och missuppfattar, han vänder saker till sin fördel och ska alltid hitta någon att skylla på (ofta jag). Sen slutar det med att jag som är ganska lugn säger saker tillbaks som jag hållt inne länge och då är han helt tyst, ignorerar och tittar in i väggen/TV:n...

Det senaste året har han separerat sig mer och mer från mig. Vi har haft bråk som slutar med att han hotar med skilsmässa, en gång tog han en bunt kläder i garderoben och tryckte ner i en resväska och drog. Efter ca 1 timme (när jag verkligen trodde att han lämnat mig) ringde han och sa att han stod utanför dörren, så jag släppte in honom. Sen tog han ut sitt täcke och kudde och sov på soffan i 3 nätter. Efter att knappt ha pratat med varandra blev det som vanligt igen. Vi reder aldrig ut något, han är tyst och otrevlig nån dag (den här gången flera dagar) sen blir han som vanligt igen utan att be om ursäkt. Jag vet inte om han fortfarande tror att jag gjort vissa saker som han anklagat mig för förut, eftersom vi aldrig reder ut det. Det är det värsta jag vet, eftersom de flesta som känner mig vet att jag inte är den som ljugerm och han borde känna mig vid det här laget.

Efter ett bråk i augusti, efter semestern ( som jag och dottern spenderade själva, han hade nytt jobb,men vet inte om han va så intresserad av att göra nåt) så kollade jag i hans mobil... Jag, dottern och min mamma var utomlands i en liten by och hade ingen mottagning på mobilen. Efter några dagar lånade jag en mobil och sms:ade och sen ringde från en annan. När vi kom till stan så har vi ringt och sms:at flera gånger. Men han anklagade mig för att jag och min mamma planerat detta med flit. Han trodde inte på att vi inte hade nån mottagning. Han sa att min mamma inte gillat honom från första början och det stämmer verkligen inte.

Anledningen till att jag kollade hans mobil var att han det senaste året håller på med mobilen jämt och ständigt. Jag äter middag med dottern i köket och han kollar på TV, lyssnar på nyheter från mobilen i hörlurar och samtidigt sms:ar. Han har addat många tjejer på Facebook som inte har några gemensamma vänner och han gillar ofta bilder på tjejer som posar. Han går ut ofta med kompisar som inte är de bästa killar, han verkar va lättpåverkad av dem. Nån gång ljög han om vart han var. Han har börjat ha med mobilen överallt, i badrummet, han låser den. Men jag trodde aldrig i min vildaste fantasi att jag skulle hitta sådana konversationer som jag gjorde. Det var på Messenger, FB, sms, viber med flera olika brudar. Vissa har han själv sökt upp eller addat. De flesta meddelanden börjar ganska oskyldigt, men det är han som börjar och de hänger på utan att tveka (verkar vara ganska lätt!). Han frågar om vissa är gifta och skämtar om att de kanske kan gifta sig med honom, han frågar när de kan träffas, han frågar om de kan skicka bilder, han har skickat bilder på sig, han har skrivit perversa saker. Vissa är unga, andra är mycket äldre och nån har varit hans lärare! Det verkar inte finnas några gränser!
Vissa har han aldrig träffat, nån har han träffat på hotellet när vi var där tillsammans på en resa. Han skrev bl a till henne att han saknar henne och att det är på gång med skilsmässa.
Jag har mått riktigt dåligt i flera månader, spelat med att allt är som vanligt, försökt vara en perfekt fru så att han ska sluta av sig själv, men ibland pallar man inte. Han är aldrig nöjd och jag borde slänga ut honom. Om vi inte hade barn hade jag gjort det. Jag växlar mellan att hata honom och leva i min drömvärld om att bortse från det och leva ett familjeliv för dotterns skull (ville så gärna att hon skulle få ett helsyskon), men skjuter på det nu. Jag har spelat med för att jag inte hämtat mig från chocken, vill helst inte erkänna att jag kollade mobilen utan vill ha mer bevis att komma med innan helvetet brakar lös..! Jag vet inte om jag ska säga precis som det var, eller hitta på att nån av brudarna kontaktat mig, eller kontakta brudarna för mer info och då kanske skrämma upp honom ifall de säger nåt till honom (eftersom han inte kan säga till mig att han vet att jag vet)...
Vet inte om jag ska säga nåt till nån kompis, behöver prata med nån och få råd, men det känns så vidrigt misslyckat och pinsamt. Vill knappt erkänna det själv, speciellt om jag fortsätter vara med honom...

Tack så mycket för era svar! Har aldrig skrivit här förut, bara läst, lite som terapi att se att det finns andra som har det värre...inte för att jag önskar andra det, men det kan kännas lättare. Jag har inte berättat för mina vänner om det här.
Jag har berättat massa saker om att han har förändrats, blivit beroende av mobilen, prioriterar andra saker före oss, om hans humörsvängningar, att det mest är jag som hämtar, lämnar, handlar, lagar mat, nattar varje natt, aldrig får sovmorgon, att han kommer hem och lägger sig i soffan, kan somna mitt på eftermiddan, vakna sent på kvällen, är uppe på natten (och då lägger jag mig väldigt sent), dottern somnar sent ca 21.30-22.15 på vardagar, ibland diskar jag kl 24 på natten, att han tar sovmorgon varje helg, att jag saknar att vi gör saker tillsammans som en familj och att han addat många tjejer på FB m.m. Men jag har aldrig sagt vad jag hittade på hans mobil. Det känns som att om jag berättar det så är det lika med att lämna...
Den enda jag berättat för är en bekant som är gift med mannens kompis. Kompisen tyckte jag bra om, men det har visat sig att han är kompis med mer än 1000 på FB, varav många singeltjejer, han har sovit hos en tjejkompis flera gånger och säkert varit otrogen, De ska skiljas enligt henne. Hon är lite äldre, har barn sedan innan och hon är lite instabil. Men hon låter trovärdig när jag har pratat med henne ca 2-3 gånger. Våra män har hängt med varandra rätt mycket, speciellt i somras ( då jag var bortrest bl a) men inte så mycket på senaste tiden. Jag tror att han är rätt så lättpåverkad och det kanske började när han hängde med honom mycket. Jag är född -82 och mannen -80, så vi är jämngamla. Skillnaden är att hans kompis och frun har ca 10 års åldersskillnad. De kanske gifte sig från början pga papper. Våra män är inte från Sverige,
Men frågan är om jag ska berätta för nån kompis, behöver stöd och råd, eller om jag ska vänta tills jag har bestämt mig. Men jag måste nog ställa nån form av ultimatum till mannen, är helt säker på att han aldrig skulle gå med på familjerådgivning.. Det ser rätt kört ut!

(Nån som vet hur man gör för att fortsätta svara i tråden? Jag måste tydligen ändra namn hela tiden, för jag har inget konto  här)

Tack så mycket för era svar! Har aldrig skrivit här förut, bara läst, lite som terapi att se att det finns andra som har det värre...inte för att jag önskar andra det, men det kan kännas lättare. Jag har inte berättat för mina vänner om det här.
Jag har berättat massa saker om att han har förändrats, blivit beroende av mobilen, prioriterar andra saker före oss, om hans humörsvängningar, att det mest är jag som hämtar, lämnar, handlar, lagar mat, nattar varje natt, aldrig får sovmorgon, att han kommer hem och lägger sig i soffan, kan somna mitt på eftermiddan, vakna sent på kvällen, är uppe på natten (och då lägger jag mig väldigt sent), dottern somnar sent ca 21.30-22.15 på vardagar, ibland diskar jag kl 24 på natten, att han tar sovmorgon varje helg, att jag saknar att vi gör saker tillsammans som en familj och att han addat många tjejer på FB m.m. Men jag har aldrig sagt vad jag hittade på hans mobil. Det känns som att om jag berättar det så är det lika med att lämna...
Den enda jag berättat för är en bekant som är gift med mannens kompis. Kompisen tyckte jag bra om, men det har visat sig att han är kompis med mer än 1000 på FB, varav många singeltjejer, han har sovit hos en tjejkompis flera gånger och säkert varit otrogen, De ska skiljas enligt henne. Hon är lite äldre, har barn sedan innan och hon är lite instabil. Men hon låter trovärdig när jag har pratat med henne ca 2-3 gånger. Våra män har hängt med varandra rätt mycket, speciellt i somras ( då jag var bortrest bl a) men inte så mycket på senaste tiden. Jag tror att han är rätt så lättpåverkad och det kanske började när han hängde med honom mycket. Jag är född -82 och mannen -80, så vi är jämngamla. Skillnaden är att hans kompis och frun har ca 10 års åldersskillnad. De kanske gifte sig från början pga papper. Våra män är inte från Sverige,
Men frågan är om jag ska berätta för nån kompis, behöver stöd och råd, eller om jag ska vänta tills jag har bestämt mig. Men jag måste nog ställa nån form av ultimatum till mannen, är helt säker på att han aldrig skulle gå med på familjerådgivning.. Det ser rätt kört ut!

(Nån som vet hur man gör för att fortsätta svara i tråden? Jag måste tydligen ändra namn hela tiden, för jag har inget konto  här)