Befogad svartsjuka

Vad?              

Svartsjuka är aldrig smickrande och det är precis som namnet antyder en sjuka. Har någon dock blivit sviken och bedragen av sin partner är det inte konstigt att svartsjukan smyger sig på. Det är viktigt att försöka bota den på ett eller annat sätt då ingen mår bra av den, allra minst den svartsjuke själv. Det är dock inte "befogat" om man blivit bedragen av tidigare partner och inlett ett nytt förhållande att där vara svartsjuk.

Jag menade att i vilken situation är det "okej" att bli svartsjuk? Tex när partnern kliver över gränsen? Eller när han/hon ligger nära gränsen. Är det ok att bli svartsjuk vid oskyldigt flörtande? Eller anser ni att det krävs otrohet för att känslan att man blir svartsjuk ska vara befogad?

Svartsjuka är aldrig befogad. Oro, ilska, ledsamhet osv kan vara det.

Svartsjuka är en normal känsla bland andra. Att det heter som det gör på just svenska betyder inte att det är en sjukdom. Barn blir ofta svartsjuka när de får syskon, syskon fortsätter gärna att vara både svartsjuka och avundsjuka på varandra om föräldrarnas gunst, inte sällan också i vuxen ålder.
Att man blir svartsjuk om ens partner visar för stort intresse för någon annan är inte särskilt konstigt. Vid otrohet verkligen inte konstigt.
Däremot är väl "befogad" liksom fel ord, även om man kan säga att känslan har en tydlig orsak. Det är inte sjukt att känna svartsjuka om ens partner flirtar med någon annan, inte sjukt att INTE göra det heller.
Det slår över i något sjukt när man ständigt misstänker sin partner för att ha andra, anklagar, spionerar etc utan att partnern öht tittar på, pratar med eller träffar någon annan.

Svartsjuka är en helt normal känsla. Man kan inte själv bestämma när den slår till - den bara kommer. Men man måste hantera den varsamt - man vill ju gärna inte visa den för sin partner. 

Man får använda sitt eget logiska tänkande för att avgöra om svartsjukan är befogad eller inte - alla har sina gränser.

"Flörtande" är aldrig oskyldigt. Det ligger alltid något bakom. Absolut läge för att bli svartsjuk. Men kanske inte att visa det - men höj vaksamheten!

Jag skulle nog säga att svartsjuka i normalfallet är något man ska förtryckta, för att ge partnern en frihet att t.ex. gå ut på krogen, vänner med folk med motsatt kön osv. Oftast är ju svartsjukan negativ för förhållandet. Man måste ju lita på sin partner.

Blir svartsjukan befogad har nån gått över gränsen. Och gränsen sätter man ju gemensamt i förhållandet. Min sambo t.ex. kan verka lite flörtig, och det är helt ok för oss. För andra kanske det beteendet inte alls är ok.

Aldrig.

Men människor i allmänhet känner väl inte svartsjuka bara för att partnern går ensam på krogen med kompisar, har vänner av motsatt kön etc? Innan något konkret hänt är det i så fall bara hjärnspöken, då blir ju svartsjukan som någon slags naturfenomen, som att den har ett eget liv, som att det är ett beteende snarare än en känsla som utlöses av konkreta stimuli.
Om jag känner svartsjuka när min man sitter och kuttrar med sin arbetskamrat är en sak, rätt naturlig faktiskt.
Men om jag känner någon slags generell "svartsjuka" för att min man har kvinnliga arbetskamrater tycker jag känslan borde kallas något annat. Annars blir det svårt att tala om.

Kan visst vara oskyldigt. Jag älskar att flirta. Är en flirtig person, men det är aldrig mer än flirt.

Enormt stort bekräftelsebehov?

Absolut inte, jag är bara så som person

Sån som person, som behöver bekräftelse eller vad?

Nej. Jag gillar att flirta.

Nu gillar alla att bli bekräftade. Men jag får all bekräftelse jag behöver av min sambo.

De jag gillar bäst att flirta med är homosexuella män, det är tryggast. Om en man visar intresse så backar jag.

Kan inte va det lättaste att få respons av en homosexuell man?