Föräldrar till barn med Alopecia?
Hej! Undrar om det finns några föräldrar till barn som har alopecia? Hur handskas ni med känslorna kring den här sjukdomen/tillståndet? Hur tar era barn det?
Misstänker att mitt barn drabbats av det här.
-
-
Svar på tråden Föräldrar till barn med Alopecia?
-
Min 17-åriga dotter har det och har haft det sedan hon har nio år gammal. Vems känslor är det du undrar över? Vi föräldrars? Vår dotter har inte tagit det på något särskilt sätt, det är bara något hon har och som hon är helt obekymrad över. Det är ju helt ofarligt och inte förenat med något lidande. Eller vad tänker du på? Du får utveckla.Anonym (??) skrev 2017-01-04 15:12:18 följande:
Hej! Undrar om det finns några föräldrar till barn som har alopecia? Hur handskas ni med känslorna kring den här sjukdomen/tillståndet? Hur tar era barn det?
Misstänker att mitt barn drabbats av det här.
-
Tack för ditt svar! Jo, jag tänkte på både reaktionen hos både förälder och barn. Jag tycker nämligen det är skitjobbigt att man inte vet hur förloppet kommer att se ut. Just nu är det ögonfransarna på det ena ögat som är mest drabbade hos mitt barn. Men det är skönt att veta att er dotter tar det på ett så bra sätt. Får man fråga hur din dotters alopecia ser ut? Har hon ngt hår? Är hon öppen med det inför kompisarna?Anonym (sisisi) skrev 2017-01-04 15:32:15 följande:
Min 17-åriga dotter har det och har haft det sedan hon har nio år gammal. Vems känslor är det du undrar över? Vi föräldrars? Vår dotter har inte tagit det på något särskilt sätt, det är bara något hon har och som hon är helt obekymrad över. Det är ju helt ofarligt och inte förenat med något lidande. Eller vad tänker du på? Du får utveckla.
Så många tankar som snurrar i mitt huvud. -
Ingen mer?
-
Min arbetskamrat fick den diagnosen för några år sedan, hon har inget hår alls på huvudet. Hon har ofta på sig söta hattar eller scarfar. Men hon går även helt utan nåt, och hon är supersöt!
Hon är ung och säger att hon inte lider, det är som det är. -
Känns verkligen skönt att höra att den här tjejen ocksä tar det bra. Hoppas att min dotter också ska kunna ta det på samma sätt om alopecian fortsätter att sprida sig. Vet också att hur hon hanterar det beror på hur hennes närmaste omgivning hanterar det.Tofflans skrev 2017-01-05 11:46:48 följande:
Min arbetskamrat fick den diagnosen för några år sedan, hon har inget hår alls på huvudet. Hon har ofta på sig söta hattar eller scarfar. Men hon går även helt utan nåt, och hon är supersöt!
Hon är ung och säger att hon inte lider, det är som det är.
-
Hon har hår men ofta stora kala fläckar, särskilt i nacken men även på andra ställen och hon har också tappat ögonfransarna ganska många gånger. Javisst är hon helt öppen med detta, hon menar (och så är det ju också) att alla har sina skavanker och ser inte just hennes alopeci som någon stor sak.Anonym (??) skrev 2017-01-04 16:57:55 följande:Tack för ditt svar! Jo, jag tänkte på både reaktionen hos både förälder och barn. Jag tycker nämligen det är skitjobbigt att man inte vet hur förloppet kommer att se ut. Just nu är det ögonfransarna på det ena ögat som är mest drabbade hos mitt barn. Men det är skönt att veta att er dotter tar det på ett så bra sätt. Får man fråga hur din dotters alopecia ser ut? Har hon ngt hår? Är hon öppen med det inför kompisarna?
Så många tankar som snurrar i mitt huvud.
Vi föräldrar har aldrig tänkt något särskilt om saken måste jag väl erkänna. Hon fick det och mer var det inte med det. Hon kunde ju lika gärna fått något annat. Alla har vi ju något. Dålig syn, sned rygg, gluten- eller laktosintolerans, eksem, en missbildning någonstans eller ännu värre: något allvarligt. Detta känns som en bagatell bara, tycker i alla fall vår dotter och vi. -
Hej!
Min 7 åriga dotter har alopeci, hon fick det som 2 åring. Har mycket att berätta och lyssnar gärna om du vill, vet att det är jobbigt men jag lovar att det blir bättre.
Maila mig på Jessica.landgren@gmail.com
Mvh Jessica -
Ni har ju helt rätt inställning! Vill inte heller göra någon stor grej av det men ibland tycker jag det är så svårt med ovissheten om hur alopecian kommer att "drabba" just mitt barn.Anonym (sisisi) skrev 2017-01-06 17:37:59 följande:
Hon har hår men ofta stora kala fläckar, särskilt i nacken men även på andra ställen och hon har också tappat ögonfransarna ganska många gånger. Javisst är hon helt öppen med detta, hon menar (och så är det ju också) att alla har sina skavanker och ser inte just hennes alopeci som någon stor sak.
Vi föräldrar har aldrig tänkt något särskilt om saken måste jag väl erkänna. Hon fick det och mer var det inte med det. Hon kunde ju lika gärna fått något annat. Alla har vi ju något. Dålig syn, sned rygg, gluten- eller laktosintolerans, eksem, en missbildning någonstans eller ännu värre: något allvarligt. Detta känns som en bagatell bara, tycker i alla fall vår dotter och vi.
-
Tack! Har mailat dig!Jessicajic skrev 2017-01-06 18:06:19 följande:
Hej!
Min 7 åriga dotter har alopeci, hon fick det som 2 åring. Har mycket att berätta och lyssnar gärna om du vill, vet att det är jobbigt men jag lovar att det blir bättre.
Maila mig på Jessica.landgren@gmail.com
Mvh Jessica
-
Testar att flytta upp tråden igen ifall det finns fler föräldrar med alopeci. Min dotter (11år) är dessutom intresserad av att få kontakt med barn i hennes ålder och i liknande situation.
-
Vi misstänker att vår 9-åriga dotter har alopeci. Ska få definitiv diagnos om några dagar. Jag oroar mig för hur hon kommer ta det, hennes hårsvall betyder "allt" för henne. Hon frågar: "mamma, jag förlorar väl inte allt hår?". Jag försöker att inte gå händelserna i förväg och förstora detta. Det jag oroar mig för är inte i första hand detta med håret, utan om en autoimmun sjukdom som denna ökar risken för andra, betydligt allvarligare autoimmuna sjukdomar.
-
Varför misstänker ni det?Neko skrev 2017-02-07 12:46:59 följande:
Vi misstänker att vår 9-åriga dotter har alopeci. Ska få definitiv diagnos om några dagar. Jag oroar mig för hur hon kommer ta det, hennes hårsvall betyder "allt" för henne. Hon frågar: "mamma, jag förlorar väl inte allt hår?". Jag försöker att inte gå händelserna i förväg och förstora detta. Det jag oroar mig för är inte i första hand detta med håret, utan om en autoimmun sjukdom som denna ökar risken för andra, betydligt allvarligare autoimmuna sjukdomar.