Anonym (ID) skrev 2017-01-07 19:49:49 följande:
Det skiljer mycket i ålder mellan mig och mannen jag lever med. Jag har varit öppen om det i min familj och i min umgängeskrets. Han har valt att inte tala om det alls för sin sida. Men hans barn vet numer, dom är liksom inte dumma i huvudet. Största triumfen för mig var när jag blev medbjuden till ett 70årskalas för en av hans bästa vänner. Så hans kompisar och familj vet även fast han inget sagt. (Jag är officiellt hans inneboende )
sambons äldsta dotters sambo har frågat. Två gånger, första gången då hade bi varit tillsammans ett halvår - då sa jag nej. Förra gången för ett halvår sen och då valde jag att inte säga någonting, jag gav inget svar alls mer än en blick. Då fick jag kommentaren att tystnaden också är ett svar och svarade på det att ja, jag vet. Men jag har lovat sambon att inte säga något och det höll jag iaf även om jag ändå kunde ge honom ett jakande svar.
Vi har varit tillsammans nu i sju år. Och jag är helt accepterad i hans familj, jag har förlikat mig med tanken att han typ aldrig kommer säga något. Men eftersom jag idag ändå får följa med överallt och vi gör allt tillsammans så är jag ändå okej med det.
Kan inte låta bli att tycka lite synd om dig. Du "får" följa med överallt. Låter som om du är en hund. Varför vill du vara med någon som inte vill visa att det är ni? Skäms han lite för dig? Vill du inte ha något riktigt efter så lång tid?