Oplanerat gravid, kommer syskonen "misstycka"?

Upp

Det verkar som att du tror att er situation idag kommer att hålla i sig även framöver. Man vet aldrig vad som väntar runt hörnet, det enda man kan göra är "det rätta", vilket givetvis bara du själv kan säga vad som känns rätt för dig. Men eftersom du frågar:

Du är alltså beredd att släcka ett liv, ditt eget barns liv, för att 2-åringen kan (kommer) bli svartsjuk? För att du inte vet om du kommer att älska barnet (om du bestämmer dig för det kommer du det)? För att de stora kommer tycka det är jobbigt att flytta (de flesta barn jag känner skulle bli glada över ett till syskon oavsett vad det betyder för boendet)? Det är klart att det kommer att bli mer jobb, mindre "vuxentid", lite avundsjuka, syskonbråk, irritation och fler sömnlösa nätter. Men detta skall vägas mot att ni får ett till barn, som även om oplanerat, gissar jag är ett kärleksbarn, ett tecken och resultat av din och din mans kärlek och gemenskap. Ett till barn som kommer att växa upp till att älska er såsom era anda tre barn (visst kommer det skrikas "jag hatar er" men det kommer ni höra från de andra i alla fall).

De argument för abort känns hos mig som att du tycker det är bekvämt som ni har det, att du är rädd att "förstöra" det som är bra, och att du försöker övertala dig själv till att abortera barnet, men som jag sade ovan, allt förändras hela tiden och vem vet hur miserabelt eller välsignat (eller mittemellan) ert liv blir oavsett beslut. Mitt enda råd till dig är att se på din 2-åring och tänk dig ditt ofödda barn i samma ålder, föreställ dig allt det goda som t ex din planerade 4-åring som visar din 2 -åring hur man städar, eller din oplanerade 2-åring som avgudar sin 2-3 år äldre bror och vill härma honom. Du förstår.

Den lilla rösten är ditt ofödda barn som behöver samma kärlek och skydd av dig som din älskade 2-åring. Bara för att barnet är ofött betyder det inte att du är dess mamma.

Materiella saker brukar lösa sig. Det handlar om prioriteringar. Om du behåller barnet kommer du ha oberäkneligt med alternativ att lösa "livspusslet" och ekonomin. Om inte, är det en slutgiltig handling utan möjligheter till reparation. Du gör givetvis som du vill, men jag hoppas att ditt ofödda barn för chansen att älska dig och visa dig att den där lilla rösten är värd att lyssna på.

Tack!
Du beskriver det så himla bra. Jag är rädd att förstöra det bra vi har.
Jag är rädd att de stora barnen kommer känna sig utbytta.

Egentligen är jag inte orolig för det materiella, det löser sig alltid. Men vi har jobbat hårt för att "få ihop" vår fina bonusfamilj. Det har varit tufft och tagit tid, vågar man riskera det? Mitt alldeles egna beslut hade varit att behålla, men det beslutet påverkar så många.

...Jag menar givetvis "bara för att barnet är ofött betyder det inte att du INTE är dess mamma". Det blev helt fel där...

Jag tror att barn klarar det mesta, och de har en förmåga att uppskatta det som är gott på riktigt på ett sätt som vi vuxna ofta glömmer bort. Är du rädd att de stora känner sig utbytta? Se till att involvera dem. En 11 och 14-åring kan hjälpa till med mycket. Speciellt ju äldre de och de små blir. Se till att göra saker med bara dem ibland. Och påminn dem om att de faktiskt fått ha mamma/pappa själva i en massa år, det kommer de små aldrig ha.

Och jag förstår att ni jobbat mycket på att få ihop er nya familj, men det arbetet tar ju egentligen aldrig slut. Nu har ni bara fått en ny variabel. Sedan vet jag att det är inte populärt att tänka så, men samtidigt som ett nytt syskon påverkar "så många", så påverkar en abort en annan individ på ett mycket mer oåterkalleligt sätt. Och där handlar det inte om att behöva byta hus eller rum eller att få dela mamma med en till.

En av dina tveksamheter är om du skulle ångra en abort. Kanske inte. Men rent statistiskt är det väldigt många fler som ångrar en abort än de som ångrar att de fött sitt barn. Det behöver ju inte vara så, men det är ett experiment med otroligt höga insatser.

I slutändan tror jag att de allra flesta (framför allt barn) bara mår bra av en familjekänsla, och ett ny medlem gör ju bara att ni blir fler som bidrar till den bilden. Och om du kan uppfylla din roll (och önskan enligt det du skrev) som mamma till det nya barnet, kommer den kärleken bara att multipliceras. Lita på dina barn. Lita på din familj. Om hjärtat är på rätt ställe så kommer det att hålla.

Jag önskar dig all lycka.

Bara ni har råd och möjlighet att ha fyra barn och att de äldre inte behöver offra t.ex. egna rum till förmån för de två yngre.

Vi har råd men kommer få flytta till större boende för att alla barn ska kunna få egen plats! För oss är det självklart att de stora barnen ska ha kvar samma "standard" men det kommer såklart krävas förändringar (såsom ex. nytt boende, ny bil osv)

Det större barnen behöver inte alls se det negativt. När vi väntade vår lilla sladdis så vart de såååå glada och lyckliga. Och hur blev det? Jo de avgudar henne och hon avgudar dem. De har så otroligt fin kontakt och har så roligt ihop.
Nu väntar vi en till liten, sladdisen är 5 år och är sååå spänd på att bli storasyster. Hur stort är inte det lixom?!
De äldre barnen ( som nu är ännu äldre) tycker det ska bli jätte mysigt. Mkt är nog för att de vart så bra med lilla sladdisen som kom 
Flytta behöver inte betyda något negativt. Kanske kommer de tom trivas bättre än nu?
En större bil, det bryr sig nog inte barnen om..de kommer nog bara uppskatta att få mer yta.

Tack för svar! Fler?

Det är en människa. Som lever.

Det är så tidigt ännu o även om jag absolut respekterar att alla inte är för abort så ser jag ändå inte embryot som en levande människan ännu.
Men tack för svar!