Totalt grundlurad

Vet inte varför jag skriver det här just här egentligen, kanske bara hoppas att hitta nån som varit med om nåt liknande i sitt liv som man kan prata om och diskutera det här med.

I alla fall, here it goes:

Levde i ett förhållande med en kvinna i nästan 11 år, vi har en dotter tillsammans. Som alla förhållanden så hade även detta sina ups and downs - inga konstigheter med det. Det hela bröts dock av att hon hade en annan partner vid sidan om.

Vi bröt kontakten under en tid och flyttade isär och hela den biten. Varpå vi senare började umgås igen, först som vänner. Tiden gick och vi började umgås mer och mer och vi började helt enkelt ligga med varandra igen.

Tiden gick lite till och vi pratade om att försöka igen - förutsatt att ALLT som hände skulle föregås av 100% ärlighet. Hon var i det här drivande och efter lite tid så började det pratas om att flytta ihop igen, hon bokade en resa för oss två så vi skulle komma iväg själva, hon planerade utlandssemester för oss alla 3 (dottern inräknad) och så vidare och så vidare. Det här byggde ju upp en stor portion hopp om att vi skulle bli en familj igen!

Men.... Så kommer då dagen när jag upptäcker att hon ligger med en annan - igen.
(Tro mig, självkritiken till att ge mig in i detta ytterligare en gång räcker. Det behöver jag inga kommentarer om, tack.)

Det här gör mig naturligtvis väldigt arg till att börja med, men det som sitter och gnager hårdast i huvudet på mig är:
Jag har redan efter bara ett par månader efter att det här inträffade insett att jag verkligen inte är en ensam människa, skillnaden på att vara själv och ensam är gigantisk. Men, jag törs inte träffa nån i nuläget. Jag vill naturligtvis det då jag som sagt verkligen inte är en ensam människa. Jag är bara rädd för att efter ha blivit så bränd att jag inte kommer kunna fungera i en relation. Det kanske är på tok för tidigt, vad vet jag? Jag vill bara få ut det här ur mitt huvud.

Någon som varit/är i en liknande situation som kanske vill dela med sig av tankar eller sätt att bearbeta detta för sin egen del skulle uppskattas mycket.

(Ber litegrann om ursäkt för min vägg av text)

Anonym (bhg)

Äldre 9 Jan 21:13

#1

Jag har inget särskilt vettigt att säga, mer än att jag tror det skulle göra dig gott att tala med en psykolog (eller liknande) om det här. Hon verkar väldigt falsk f ö, eller ambivalent, splittrad eller whatever.

Så sägs det också att tiden läker alla sår.

Anonym (Asimovaren)

Äldre 11 Jan 09:15

#2

Nu blir jag djävlig.

Hon har varit otrogen ett par gånger som du känner till, kan var hur många gånger som helst som du inte vet om?

Hur reagerade hon sista gången du kom på henne, jag menar hon planerar semester med dej o dotter, ändå är hon otrogen?

Frågan är om du är pappa till dottern, hon verkar inte ha det minsta begrepp om vad hon gör och vem hon ligger med, hon håller inte på med nån forn av droger?

Antar att du har lämnat henne, vore intressant o hör hur hon resonerar/förklarar sitt agerande.

WireLess

Äldre 11 Jan 09:20

#3

Tycker att du nu fått svart på vitt. En del människor har inte förmågan att se eller bry sig vad deras handlingar innebär.
Ta din förlust, lär av den och gå vidare.

Enensampappa

Äldre 11 Jan 18:55

#4

Anonym (Asimovaren) skrev 2017-01-11 09:15:21 följande:

Nu blir jag djävlig.

Hon har varit otrogen ett par gånger som du känner till, kan var hur många gånger som helst som du inte vet om?

Hur reagerade hon sista gången du kom på henne, jag menar hon planerar semester med dej o dotter, ändå är hon otrogen?

Frågan är om du är pappa till dottern, hon verkar inte ha det minsta begrepp om vad hon gör och vem hon ligger med, hon håller inte på med nån forn av droger?

Antar att du har lämnat henne, vore intressant o hör hur hon resonerar/förklarar sitt agerande.

Ja, jag har lämnat henne. Det är ett som är väldigt säkert. Hur mycket hon har knullat runt historiskt är inget jag vill veta, mår bara dåligt av att tänka i dom banorna så det skiter jag i.

Sista gången jag kom på henne så blånekade hon ju naturligtvis, för att sedan erkänna. Fick en skopa skit i samband med erkännandet för att jag blev så arg. Jaa, det kanske inte var så konstigt att jag blev? Fick sedan i alla fall berättat att: "Ja, ok. Det kanske var lite taskigt mot dig"
Ja, kanske lite... Det är inte taskigt mot vår dotter då, eller?

Att det är min dotter råder det inga tvivel om.
Och helt ärligt så har jag funderat en hel del kring det där med användande på sista tiden. Finns faktiskt en hel del i hennes beteende som pekar åt det hållet. Skulle det komma fram så vänder jag upp och ner på den här stan för min dotters skull. Då går jag bananas...

Håller med om att det skulle vara intressant att faktiskt få höra hur hon resonerar och förklarar sitt agerande, för jag har inte fått någon förklaring.
För mig är det här ett beteende som en vuxen människa inte ska ha, det kanske är ok på ett plan när man är tonåring och inte vet vad man sysslar med i livet riktigt. Men inte som förälder...

Enensampappa

Äldre 11 Jan 18:56

#5

WireLess skrev 2017-01-11 09:20:03 följande:

Tycker att du nu fått svart på vitt. En del människor har inte förmågan att se eller bry sig vad deras handlingar innebär.
Ta din förlust, lär av den och gå vidare.

Det är just det som inte är så lätt. Jag har insett att det här är en människa som inte förtjänar min tid eller energi. Men 11 år försvinner inte över en natt, tyvärr i det här fallet.

Anonym (Utlandssvensk)

Äldre 17 Feb 18:01

#6

Jag var i en valdigt liknande situation for nagra ar sedan. Var tillsammans nagra ar langre an ditt. Kom pa frugan med en affar. Forst nekade hon sen erkannde hon (typ). Lavade att aldrig prata med honom igen och jag var redo att forlata allt. Tills jag fick reda pa att dom fortfarande traffades... (Vi hade/har ocksa en liten dotter.)

Det var skit tuft men jag gick vidare och ar numera omgift. Nar jag ser tillbaka pa mitt liv med henne sa angrar jag att jag inte gjorde slut tidigare.

Mitt tips ar, lat dina sar laka, det ar okay att grata och var dar for din dotter. Men ditt gamla liv kan du glomma...

Jag ser sjalv mitt "gamla liv" som en ganska trakig bok med ett daligt slut.

Nar jag val hade traffat min nuvarande fru sa ville mitt ex prata och kanske borja om. Men jag forklarade da att det fanns absolut inget att snacka om sa jag fick aldrig nagon "forklaring" till varfor hon var otrogen. Men aven om hon skulle forklarat det sa skulle det inte forandra nagot. Har man en gang blivit bedragen av sin livs kamrat sa finns det inte mycket att reparera.

Lycka till!

Anonym (glöm det)

Äldre 20 Feb 01:16

#7

Enensampappa skrev 2017-01-11 18:55:18 följande:

Ja, jag har lämnat henne. Det är ett som är väldigt säkert. Hur mycket hon har knullat runt historiskt är inget jag vill veta, mår bara dåligt av att tänka i dom banorna så det skiter jag i.

Sista gången jag kom på henne så blånekade hon ju naturligtvis, för att sedan erkänna. Fick en skopa skit i samband med erkännandet för att jag blev så arg. Jaa, det kanske inte var så konstigt att jag blev? Fick sedan i alla fall berättat att: "Ja, ok. Det kanske var lite taskigt mot dig"
Ja, kanske lite... Det är inte taskigt mot vår dotter då, eller?

Att det är min dotter råder det inga tvivel om.
Och helt ärligt så har jag funderat en hel del kring det där med användande på sista tiden. Finns faktiskt en hel del i hennes beteende som pekar åt det hållet. Skulle det komma fram så vänder jag upp och ner på den här stan för min dotters skull. Då går jag bananas...

Håller med om att det skulle vara intressant att faktiskt få höra hur hon resonerar och förklarar sitt agerande, för jag har inte fått någon förklaring.
För mig är det här ett beteende som en vuxen människa inte ska ha, det kanske är ok på ett plan när man är tonåring och inte vet vad man sysslar med i livet riktigt. Men inte som förälder...

Du kommer aldrig få någon förklaring. Så här funkar det...
Människor som är otrogna gör så för att de är fega och bekväma, de vill kunna knulla runt och få sex, bekräftelse och passion, eller vad de nu söker UTAN att behöva offra något, de vill äta kakan och ha den kvar.

Sen blir de påkomna vad gör de då... de ljuger, varför? För att det är enklast så för dem själva, vem vet idioten kanske går på skitsnacket och då slipper man ju kanske undan lite lindrigare än om man berättat hela sanningen.

Så glöm det där med att få en förklaring, du kommer aldrig få någon, för det ligger inte i hennes intresse, och hon gör och kommer alltid göra det som HON tjänar på. Även om hon mot förmodan skulle kläcka ur sig sanningen så kommer du aldrig veta om det är hela sanningen, det är ju det som är problemet med lögnare, man vet inte vad som är sant och vad som är falskt med dem.

Glöm det där, fokusera på att läka och framförallt på din dotter. Tids nog kommer du träffa någon ny och då kommer ditt ex bara vara ett tråkigt minne.

Anonym (glöm det)

Äldre 20 Feb 01:17

#8

Anonym (Utlandssvensk) skrev 2017-02-17 18:01:09 följande:

Jag var i en valdigt liknande situation for nagra ar sedan. Var tillsammans nagra ar langre an ditt. Kom pa frugan med en affar. Forst nekade hon sen erkannde hon (typ). Lavade att aldrig prata med honom igen och jag var redo att forlata allt. Tills jag fick reda pa att dom fortfarande traffades... (Vi hade/har ocksa en liten dotter.)

Det var skit tuft men jag gick vidare och ar numera omgift. Nar jag ser tillbaka pa mitt liv med henne sa angrar jag att jag inte gjorde slut tidigare.

Mitt tips ar, lat dina sar laka, det ar okay att grata och var dar for din dotter. Men ditt gamla liv kan du glomma...

Jag ser sjalv mitt "gamla liv" som en ganska trakig bok med ett daligt slut.

Nar jag val hade traffat min nuvarande fru sa ville mitt ex prata och kanske borja om. Men jag forklarade da att det fanns absolut inget att snacka om sa jag fick aldrig nagon "forklaring" till varfor hon var otrogen. Men aven om hon skulle forklarat det sa skulle det inte forandra nagot. Har man en gang blivit bedragen av sin livs kamrat sa finns det inte mycket att reparera.

Lycka till!

Bra skrivet, delar dina erfarenheter, när förtroendet en gång är brutet finns det inget kvar.

Totalt grundlurad

INNEHÅLL