Förlossningen....
Min man vill inte vara med på eller vara med om förlossningen, han säger att han hatar sånt och att han känner sig överflödig, han vet inte vad han ska göra där. Jag har haft med honom på tre förlossningar och han har inte varit ett stöd utan mest tyckt det varit jobbig, vilket jag kan förstå när man står bredvid, men överflödig på en förlossning blir man väl om man gör sig till det, eller? Jag vill ha honom med som stöd och som en extra röst åt mig när jag inte jan göra talan själv, tex under en värk. Men han har aldrig riktig velat ta reda på vad jag vill/behöver eller ens läst på om förlossningar och vad pappans roll, mer än klippa navelsträngen, kan vara.. är bristen på intresse pga att han inte egentligen vill vara med? Jag känner att denna gången kanske han inte skulle vara med. Om han skjutsar mig dit, tar ca 1h, och sen åker hem och tar hand om våra andra barn, så borde han ju känna att han gör något, att han inte blir överflödig. Han får mig till förlossningen, barnen får ha sin pappa hemma som ser till att deras dagar flyter på som vanligt med mat/skola osv. Jag vet inte hur jag ska tänka.... antingen har jag min man med mig dom inte vill vara där eller så får jag gå igenom detta ensam men med vetskapen om att våra barn har nån hos sig. (Har ingen barnvakt) själv är jag livrädd för förlossningen men jag får inte prata om det eftersom det inte är dax än... är i v.34. Men vet att jag inte kommer att få prata om det alls, har tyvärr inga vänner eller annan familj att prata med, visst kan man prata med bm men det är inte riktigt samma sak...
